Sen rapport fran Guayas
Kossa chillar jarnet vid entradan.
Allt for sega har vi kustbor varit med att blogga, for detta ber vi om ursakt. Men fran och med nu ska det bli battring. Har kommer ett axplock de intryck vi fatt sedan vi lamnade Quito for varmens och myggbettens cantón Daule. Hall till godo!
Sa kom det sig att jag (Jon) och Sandra rullade soderut en kvall tidigare, for att ta itu med mina magproblem i Guayaquil. Bakgrunden ar att min stackars kagge har hemsokts av en segdragen diarré sedan Trujillo, Peru. Sa in pa akuten, okej doktorn verkade palitlig, kor. Blev liggandes pa en brits med dropp i armen medan blodprov av diverse slag utfordes. Lakaren kom fram till Sandra och sa att han ville gora ett AIDS-test. Eeh, okej.. Hur osannolikt det an var att jag skulle ha fatt aids kunde jag inte lata bli att ligga och fundera pa vad det skulle sta pa min gravsten. Fodelse- och dodsdatum foljt av "Du skulle ha stannat hemma"? Lyckligtvis hittade doktorn inga sjukdomar, olyckligtvis forblev magakomman ett mysterium.
Dagen efter satte vi kurs mot bushen, tjejerna hoppade av i Pueblo Nuevo med Emmas bror, Medardo, och jag fortsatte till La Vuelta med mamma Narcisa. Vid entradan tog vi en tricimoto in till byn, och jag kom pa mig sjalv med att sitta och smale, dromskt och halvtontigt hela vagen. Forklaringen var enkel. Landskapet var bland det vackraste jag hade sett i hela mitt liv.
Nu har det gatt cirka tva veckor sedan vi anlande och vi har val hunnit gora oss nagorlunda hemmastadda. Naja, Emma har i och for sig bara bott hos sin nya familj i nagra dagar, hon flyttade fran Pueblo Nuevo och bor nu granne med mig i La Vuelta. Anledningen var bristen pa liv, rorelse och spanskatraning i hennes hus. Hennes bror var inte sa talfor nar han val var hemma, han studerar och ar borta en hel del. Dessutom upplevde Emma det som komplicerat att bo hos honom ocksa just for att han ar var handledare. Foraldrarna a sin sida beskrivs bast som husdjur, som sitter stilla och iakttar, svara att ha nagon meningsfullare konversation med. Sa nu bor Emma istallet med en trebarnsfamilj, med tillhorande farmor och faster.
Andrea blev ensam kvar i Pueblo Nuevo alltsa, som dock bara ligger en kanotfard bort. Hon bor med tva foraldrar, en 25-arig storebror och en 17-arig systerson. Fransett att mamman verkar tycka att det ar lite problematiskt att Andrea varken ar katolik eller kottatare, verkar det fungera bra.
Mitt eget hus ar fullt av liv. Detta i form av bland annat hons och smabrorsor. Mormor, mamma, moster, fem broder, asnor, kalkoner, hons, katter och grisar bor bland annat hemma hos oss. Gick fort att kanna sig hemma, minsta brorsan verkar redan alska mig och sager att om jag inte tar med mig honom sa far jag inte aka hem i april.
Avslutningsvis, nagra bra och daliga grejer med var nya hemmaplan:
- Bra: Mangos, som vaxer pa garden. Sa javla gott sa att det ar helt sinnes. Alconfor och Corazón ar de godaste sorterna.
- Daligt: Mangos, som vaxer pa garden. Fastnar som fan i tanderna och ger upphov till sar pa tandkottet.
- Bra: Cirka en timme till Guayaquil. Dit kan man aka nar man vill komma bort lite. Och fika.
- Daligt: Myggen. Kvallstid ar de outhardliga. Under nagra dagar sag mina fotter ut som tva krigsfalt.
- Bra: Vinterfloden, som nu anlant. Forser familjen med fisk och ger mig mojligheten till ett friskt dopp nar latinovarmen blir alltfor pataglig.
- Daligt: Ris till frukost, lunch och middag. Inte sa kul som det later.
Okej, vi sager sa sa lange och lamnar er med ett lofte om en mer frekvent uppdatering. Och ett gang bilder fran det som nu ar var vardag.
Eder trogne, Jonzález
(Éma och Andreita halsar)
Kusttrion agerade engelskalarare i Pueblo Nuevo. Efterat radade
skolans personal stolta upp sig for fotagrafering med de exotiska
vitingarna.
Lillebror Julián kommer till undsattning nar jag behover skjuts hem.
Skolavslutning med delar av familjen. Mario, Emmanuel, Jon, Ycidro
och Narcisa. Hyllan i mitten, tillika Marios skolprojekt, star nu valdigt
praktiskt placerad i mitt sovrum.
NYHETER!
Nu var det ett tag sedan vi skrev har pa bloggen och vi har hunnit vara med om mycket!
For en vecka sedan blev Tulda sjuk i feber och magproblem, liknande symptom som nastan hela Peruganget hade nar de anlande till Quito. Det var trakigt, men vilken tur att Maria medled i hennes sang en hel dag och att Tuldas mami kom in sent pa kvallen och utforde magi! Hon hade varit ute och letat upp ett speciellt blad som kallades "Lengua de vaca", kokat dem for att sedan kasta dem pa Tulda, badda henne med dem och lata de ligga kvar pa kroppen under natten. Nar Tulda sa att hon hade ont i ryggen gick mami ut och kom tillbaka med en bukett brannasslor som hon piskade henne med. Aj aj, men fint. Nu ar sjukan som bortblast!
Marias problem ar av annan sort. Hon har ett litet TV-problem. Att titta pa novelas pa kvallarna ar mycket populart bland Marias syskon, och kanske ar det darfor det ar sa populart att sova i Marias rum, synd bara att Maria inte uppskattar TV:n. Det ar namligen sa att varje natt har hon vaknat mitt i natten av att TV:n ar pa med hogt ljud och att alla andra sover. Varje natt har hon fatt krangla sig ur sin sovsack for att stanga av skiten. Hon har dessutom bett otaliga ganger att de stanger av TV:n nar de tittat klart och forklarat sina sovproblem men inte har det blivit skillnad. Sa nu aker TV:n ut! Slut pa irritation.
Nagot vi markt den senaste veckan ar att tidsuppfattningen inte ar densamma som hemma och att uttrycket "passa tiden" inte existerar. Till exempel pa morgonen nar man sagt att man ska aka kl 8 och man star och vantar vid bilen, sa ser man chaufforen kliva in i duschen. Mycket intressant. Eller som igar nar vi skulle bli hamtade i Ambato av Marias bror Jorge och vi hade skickat ett sms att vi inte hade saldo och vilken tid vi skulle vara framme, efter att vi dessutom pratat i telefon med honom. Vi vantade en halvtimme utan pengar och mobil innan vi gick fram till ett harligt gang poliser och en toalettdam som lanade ut sin mobil till oss. Det blev en rolig upplevelse och alla var trevliga, det roligaste var dock att Jorge, nar han slutligen kom, glatt sa ja nar vi fragade om han fatt vart sms...Det var tidsuppfattningen.
Harom dagen fick vi flakskjuts upp fran Tisaleo (sjukt lyxigt, vi vet inte an hur man stannar en bil som alla andra gor (?) men denna stannade av sig sjalv) av en valdigt mysig familj. Nar vi hoppade av fick vi en varsin famn med plommon som de plockat och efter att vi pratat en stund bjod de hem oss till sig. Vi bestamde fredag. Fredagen kom, vi gick dit (trodde vi eftersom beskrivningen stamde och namnet stod pa dorren), ropade lite och ack sa osakra vi blev nar en frammande kvinna kom ut. Samtalet blev valdigt tafatt, nagon med exakt samma namn lag visst och sov. Vi bjod halvt in oss sjalva en annan dag, vi blev sa osakra for att kvinnan inte var samma kvinna, men vi ger det en chans till. Kanske har han tva fruar?
Vad galler organisationen sa blir det antligen lite organiserat! Woho! Pa onsdag borjar projektet att aka ut till byar och undersoka vad medlemsfamiljer i PACAT odlar/saljer/hur mycket mark de har etc. Det kanns skont med en plan och vi hoppas pa att fa se lite mer indígenakultur langs vagarna! Aven idag har pa kontoret har det varit mer uppstyrt med planificación och sysslor och det kanns skont med engagemang!
RAPUSO. Den sprang ovanfor Marias brors huvud nar han sov. Som en riktig indiana jones dodade han den och hangde upp den. typisk vardagsbild har.
Tuldas familj pa faltet en arbetsdag. Vackert dar!
Vi besokte Baños i helgen tillsammans med Lise och Sonja! Ah vad vackert det var och ganska skont att komma bort lite fran den ganska skyddade vardagen tyckte Maria och Tulda tyckte det var ett roligt aventyr. Vi gjorde alla typiska saker; badade i varma kallor, at god pizza, vandrade de 674 trappstegen upp till fin utsikt, at glass och sov i MJUKA SANGAR!!! Vi kande oss som prinsessor nar vi vaknade pa sondagen. Baños var verkligen mysigt, helt skyddat i den lilla dalen mellan alla berg. Kandes lite som en sagovarld, med en massa turister ocksa. Vi aker nog dit fler ganger eftersom det ar sa nara! Har far ni en vacker bild pa tva skonheter och Baños.
For en vecka sedan blev Tulda sjuk i feber och magproblem, liknande symptom som nastan hela Peruganget hade nar de anlande till Quito. Det var trakigt, men vilken tur att Maria medled i hennes sang en hel dag och att Tuldas mami kom in sent pa kvallen och utforde magi! Hon hade varit ute och letat upp ett speciellt blad som kallades "Lengua de vaca", kokat dem for att sedan kasta dem pa Tulda, badda henne med dem och lata de ligga kvar pa kroppen under natten. Nar Tulda sa att hon hade ont i ryggen gick mami ut och kom tillbaka med en bukett brannasslor som hon piskade henne med. Aj aj, men fint. Nu ar sjukan som bortblast!
Marias problem ar av annan sort. Hon har ett litet TV-problem. Att titta pa novelas pa kvallarna ar mycket populart bland Marias syskon, och kanske ar det darfor det ar sa populart att sova i Marias rum, synd bara att Maria inte uppskattar TV:n. Det ar namligen sa att varje natt har hon vaknat mitt i natten av att TV:n ar pa med hogt ljud och att alla andra sover. Varje natt har hon fatt krangla sig ur sin sovsack for att stanga av skiten. Hon har dessutom bett otaliga ganger att de stanger av TV:n nar de tittat klart och forklarat sina sovproblem men inte har det blivit skillnad. Sa nu aker TV:n ut! Slut pa irritation.
Nagot vi markt den senaste veckan ar att tidsuppfattningen inte ar densamma som hemma och att uttrycket "passa tiden" inte existerar. Till exempel pa morgonen nar man sagt att man ska aka kl 8 och man star och vantar vid bilen, sa ser man chaufforen kliva in i duschen. Mycket intressant. Eller som igar nar vi skulle bli hamtade i Ambato av Marias bror Jorge och vi hade skickat ett sms att vi inte hade saldo och vilken tid vi skulle vara framme, efter att vi dessutom pratat i telefon med honom. Vi vantade en halvtimme utan pengar och mobil innan vi gick fram till ett harligt gang poliser och en toalettdam som lanade ut sin mobil till oss. Det blev en rolig upplevelse och alla var trevliga, det roligaste var dock att Jorge, nar han slutligen kom, glatt sa ja nar vi fragade om han fatt vart sms...Det var tidsuppfattningen.
Harom dagen fick vi flakskjuts upp fran Tisaleo (sjukt lyxigt, vi vet inte an hur man stannar en bil som alla andra gor (?) men denna stannade av sig sjalv) av en valdigt mysig familj. Nar vi hoppade av fick vi en varsin famn med plommon som de plockat och efter att vi pratat en stund bjod de hem oss till sig. Vi bestamde fredag. Fredagen kom, vi gick dit (trodde vi eftersom beskrivningen stamde och namnet stod pa dorren), ropade lite och ack sa osakra vi blev nar en frammande kvinna kom ut. Samtalet blev valdigt tafatt, nagon med exakt samma namn lag visst och sov. Vi bjod halvt in oss sjalva en annan dag, vi blev sa osakra for att kvinnan inte var samma kvinna, men vi ger det en chans till. Kanske har han tva fruar?
Vad galler organisationen sa blir det antligen lite organiserat! Woho! Pa onsdag borjar projektet att aka ut till byar och undersoka vad medlemsfamiljer i PACAT odlar/saljer/hur mycket mark de har etc. Det kanns skont med en plan och vi hoppas pa att fa se lite mer indígenakultur langs vagarna! Aven idag har pa kontoret har det varit mer uppstyrt med planificación och sysslor och det kanns skont med engagemang!
RAPUSO. Den sprang ovanfor Marias brors huvud nar han sov. Som en riktig indiana jones dodade han den och hangde upp den. typisk vardagsbild har.
Tuldas familj pa faltet en arbetsdag. Vackert dar!
Vi besokte Baños i helgen tillsammans med Lise och Sonja! Ah vad vackert det var och ganska skont att komma bort lite fran den ganska skyddade vardagen tyckte Maria och Tulda tyckte det var ett roligt aventyr. Vi gjorde alla typiska saker; badade i varma kallor, at god pizza, vandrade de 674 trappstegen upp till fin utsikt, at glass och sov i MJUKA SANGAR!!! Vi kande oss som prinsessor nar vi vaknade pa sondagen. Baños var verkligen mysigt, helt skyddat i den lilla dalen mellan alla berg. Kandes lite som en sagovarld, med en massa turister ocksa. Vi aker nog dit fler ganger eftersom det ar sa nara! Har far ni en vacker bild pa tva skonheter och Baños.
Blandtema
Denna veckan har vi:
1. Varit pa forelasning med kvinnogruppen om human trafficking i Ecuador. For saklart sa ar det alltid kvinnorna som ska ta allt socialt ansvar. Det handlade om barn och ungdomar som soker ett satt att hjalpa till med familjens forsorjning men blir enbart utnyttjade som billig arbetskraft. Ofta skriver foraldrarna pa avtal som de inte kan lasa eftersom de ar analfabeter. Kvinnorna blev uppmanade att vara forsiktiga, kommunicera med varandra och larma om framlingar/utlanningar i byn.
2. Varit pa informationsmote om "Justicia indígena". Sedan grundlagen skrevs om sa har ursprungsfolket ratt till ett eget rattssystem, och motet handlade om hur man ska tillampa den mojligheten i praktiken. Det var valdigt intressant men vissa saker var svara att forsta och vi vill veta mer om hur det fungerar.
3. Haft engelskalektioner med analfabetungar (aldrarna 5-6). Vi lekte mest.
4. Jobbat i Julias tradgard.
Ransat ogras, plockat matmask, skordat boner,
jagat tupp, jagat gris, plockat agg som hamnat bland bjornbarsbuskarna. Agget tog Julia in till Rosa, men hon forklarade att hon tvattat sin dotter med agget for att fa bort "det onda" sa agget skulle inte atas. Julia fick kasta ut agget igen.
5.Atit larver.
6. Planerat och haft sexualundervisning. Barnen hade ganska klart for sig att det ar killar som tar initiativ till sex och har med kondom. En kille pastod att det ar tjejens ansvar eftersom att det ar hon som kan bli gravid men da protesterade vi hogljutt!
Vi blev i alla fall glada for att vissa forklarade att de inte fatt den har typen av information innan och tyckte att den var anvandbar. Men barnen var yngre an vi hade vantat sa vi skulle nog snarare haft fokus pa typ puberteten an preventivmedel far kvinnor i stadiga relationer.
7. Lart oss att virka!
Turupunta
CHICHAHELVETE
Hej, och forlat for sent skrivande. Det ar en smula omstandigt att ta sig till internet har i Amazonas. Nu har vi i alla fall varit i Turupunta en dryg vecka. Forsta dagen akte vi direkt till by´karnan´(skola, moteslokal) dar vi knappt hunnit stiga ur bilen innan vi forstod att den lille glade mannen som vantade var byns shaman. Vi fick oss varsin ganska mild rening/valkomnande medan ett 20-tal bybor tittade pa oss. Sen var det kort presentation och var forsta Chicha. Lotten - om du laser var blogg vill jag appladera din beskrivning av chicha som korv med brod! Fast med ett inslag av jast disktrasa. Inte sarskilt gott med andra ord.
Vart schema har i Turupunta kanske inte ar fullt sa spackat som Julia och Frida beskriver sitt. Engelska tva dagar i veckan ar vad som ar inplanerat. An sa lange har vi dock fatt stalla in den ena eftersom jag, (Frida) vomerade en kaskad efter att, ackompanjerad av misstanksamma blickar fran aldre damer, tvingats dricka alldeles for mycket chicha pa ett bymote i torsdags. Samhallet Turupunta bestar mest av valdigt utspridda hus, och vi bor darfor ganska isolerat. Dessutom bor vi bada i samma familj sa det ar i princip den familjen vi lart kanna an. Mycket tid gar till att plocka majs, ata alldeles for mycket mat, svettas, klia knottbett och bada i floden.
Helgen bjod dock pa fest i "grannbyn" (Det vill saga ett samhalle ca 3 timmar fran oss). En busslast full av Turupunta bor for ivag for att spela fotboll, dansa, bada i vattenfall och dricka en forbannat massa ol! Nasta helg far vi med Fepio till Lago Agrio for seminarium i ekologiskt jordbruk. Det ska bli fint!
Shamanen A.K.A "the Showman"
Vi tycker att det ar lite daligt med bloggandet har, kan ni inte skriva fran er I-phone eller natt? Kanns lite som vi far dra en ganska stor del av lasset... aja.
Igar hade vi var forsta engelska lektion, dvs. efter att var kontaktperson i Arrayanes ropat ut i by-hogtalarna i ungefar en halvtimme att det var dags. Da och da spelade han lite popp-musik, antagligen mest for att folk skulle upp och hoppa och masa sig ivag. Till sist kom det en hog ungar, nagra nyfikna vuxna och de allestades narvarande hundarna. Ingen rasdiskriminering har, vi erbjuder vara tjanset for alla.
Pa eftermiddagen gick vi pa benskrubbar-sammankomst med Shamanen, A.K.A, the Showman. Vi hade vantat oss en smal Mahatma Gandhi-liknande gammal man med lang, slapande kladsel och en svag doft av rokelse. I stallet fick vi en PIMP ikladd jeans, sneakers, uppknappt skjorta med blingande kors pa det bara brostet och hatt. Lite snopna var vi till en borjan, men han skulle inte gora oss besvikna.
Vi gick till en bakgard och alla halsades valkomna, sarskillt "las compañeras extrangeras". Sedan borjade Shamanen showa och knackte ratt fingrar och ryggar pa folk med ett knyck.
Aven Julia skulle det knackas rygg pa, aven om hon inte hade ont. Han tyckte Julia var for lang sa Julia erbjod sig att sta pa kna, men det gick inte an.
Ryggen knacktes rakt upp och ner, "krrrr" sade det men smartfritt.
Om vi vill far vi komma hem till Shamanen och prata mer alternativa behandlingsmetoder. Vi hoppas att han kommer ha dromfangare i taket, ett altare med diverse religiosa symboler och massa rokelse. Men antagligen har han vita mobler, en whidescreen-tv och ladersoffa.
Sexualupplysarna
Julia och Frida
I mandags hade vi vart forsta mote med ordforande Rumi och var handledare Marta pa UNORCAC. "Vad kan ni?" fragade de ungefar och eftersom vi inte kunde svara pa fragan sa blev vi tilldelade rollen som Cotacachis sexualupplysare Vol. 2. Det var kanske inte direkt vad vi hade tankt oss sa vi forsokte lite tafatt med "men vi gillar jamstalldhet och kosmovision" sa nu har vi kommit till en kompromiss med engelskaundervisning nagra dagar i veckan, sexkunskap nagra och den tid som finns over far vi gora lite vilka talleres(workshops) vi vill, eller folja med pa benknackarkurs med Shamanen typ.
Som ni marker har vi ett ganska fullspackat schema nu. Men vi hinner aven med lite "jordnara" aktiviteter sa som att ransa ogras, sortera fron, baka brod och odla medicinalvaxter.
Brödbak
I ovrigt spenderar vi mycket tid till att bli av med var hundradsla. Frida ar cool, gar langsamt och latsas att hon inte ar radd. Julia kommer hem gratandes, latsaspratar i telefon och har nog bestamt sig for att borja ta taxi hem i stallet for att promenera. Hundarna kanner av hennes nervositet direkt och de hatar henne. Julia hatar dem tillbaka.
KBT
Vi lever
Las profesoras
Klockan sju i morse traffade vi rektorn pa skolan har i Chilco de Esperanza. Han var glad, tjock, hade mustasch och var totalt jatteharlig! Han har stora visioner for oss i den skolan och hangde lapp nar vi nekade hans forslag pa att vi skulle vara dar ett halvar, fem dagar i veckan. Vi la upp en plan pa tva dagar i veckan med musik- och idrottslektioner samt engelska och bild lite da och da och det kanns skont att fa vardagen lite mer uppstrukturerad sa att man kan komma in i livet har lattare. Redan nu kanns allt mycket battre an i sondags da vi skrev senast, barnen var hur harliga som helst och gav oss positiv energi. Hela dagen idag hade vi gympalektioner till var forvaning, vi trodde bara att vi skulle planera med rektorn! Men vi improviserade med presentationalekar och "under hokens vingar kom" och andra lekar. Nar skoldagen var slut foljde barnen oss hem hand i hand.
Puss och Hej!
Puss och Hej!
Alskar, alskar inte, fyrklover ger tur
Julia:
Nu har jag varit i San Miguel, Cotacachi i tre dagar och jag kunde inte fatt en battre (eller intensivare) start! Nar jag kom hit igar tillsammans med Sandra och Frida sa var bara Saire och Sisa pa tretton och fem ar hemma. De presenterade oss for hundfamiljen och maten, dvs grisarna, kaninerna och marsvinen. Sa smaningom kom aven papi Pedro, mami Rosa och 18-ariga Andres hem.
Familjen har en fantastisk tradgard med massa frukter och gronsaker; avokado, apelsiner och passionsliknande frukter som jag inte kan namnet pa. Jag fick tillsammans med tva overnattande bjassar till amerikaner en rundtur i rabatterna/djungeln da vi fick smaka pa det mesta. Yenkarna sov pa overvaningen precis som jag, den del av huset som anvands till "turismo comunitario" och som ar renoverad dar efter. Allt ar nytt, frascht (ogillar ordet men vet inte annars vad jag ska skriva) och luktar gott for det ligger eukalyptus under sangen. Dar ska jag bo som ensam gringa under resten av tiden medan familjen trangs pa nedanvaningen. Jag har lika manga rum for mig sjalv som de har tillsammans.
Igar blev jag medbjuden till andra omgangen av ett brollop som hade haft sin borjan pa lordagen. Nar vi kom fram till platsen dar det skulle hallas visade det sig vara forsenat sa vi satte oss i graset for att vanta, pratade och drog forstrott upp vaxter ur marken. Pedro satt och petade med en blomma och fragade: "Gor ni ocksa sahar med blommor: Alskar, alskar inte, alskar, alskar inte?"
"Faktiskt", svarade jag och blev valdigt farvanad. Har kommer jag till en liten by i de Ecuadorianska anderna dar de pratar Kichwa, ater marsvin och gar kladda i plommonstop ocksa spar de karleken i blommor precis som vi. Jag trodde typ det var ett midsommarpahitt fran Dalarna. Det gick en stund och jag sag att dar fanns en massa klover.
"Betyder det tur att hitta ett klover med fyra blad har med?" fragade jag. Det gjorde det saklart och jag tyckte det var lika skitkonstigt. Antingen sa prackade spanjorerna inte bara pa befolkningen kristendomen utan tvingade dem aven att tro att fyrklover ger tur och blommor kan spa. Eller sa ar det sadana dar universella sanningar, ungefar som att solen ger liv. Ganska spannande ar det i alla fall hur liten varlden kan bli nar man satter sig och petar i graset.
Efter en stund fick vi reda pa att alla var uppe hos brudgummen fortfarande (alltsa sedan gardagen) sa vi bestamde oss for att ga dit. Redan narga hundra meter innan vi nadde huset kunde man hora musiken. Alla stod och dansade, endast de berusade man som lag dackade i diket var stilla. Jag blev snart erbjuden en shot aguardiente, en sorts sprit som de dricker direkt ur langa sockeror. Pa grund av parasiterna jag haft i magen senaste tiden sa tackade jag nej, trots att mannen med roret pastod att det skulle ta dod pa dem. De tvivlar jag inte pa, men jag lovade anda att det fick bli nasta gang.
Efter ett tag borjade mannen i dikena kravla sig upp hela ekipaget gav sig antligen av nerat mot ceremonin. Val framme samlades alla runt en cirkel av sockeror och rosor. Innuti cirkeln laste den lagom packade gudfadern upp olika boner for brudparet, sedan fick de och andra par inom familjen tvatta ansikte, hander och fotter pa varandra med rosenvatten. Under hela tiden stack sma barn in pinnar med brannasslor genom staketet som de strok over parens bara kroppsdelar. Det ar en ritual som ska bringa lycka till aktenskapet och gor ganska ont men gar over snabbt. Varje gang ett par tvattat sig sa tog de baljan med vatten och kastade ut over den skrikande publiken.
Nar ceremonin var over var det dags att dansa igen. Aven jag var med och sag val ut ungefar som en dansande flaggstang bland alla andra. Nu blev alla tilldelade presenter som man under dansens gang skulle ge till gudforaldrarna. De lade dem i sin tur mitt emellan brudparet som satt pa tva stolar i mitten. Sa smaningom borjade folk lagga precis vad som foll dem in: en stubbe, en gammal sopkvast, skalet fran en majskolv och en godseltunna. Det verkar lite som att det maste balla ur lite varje gang innan San Miguel- borna ar nojda. Kul verkade de ha i alla fall, for musiken fortsatte spela langt in pa natten. Andra dygnet i rad.
PS. Bilder kommer strax!
Chilco de Esperanza
HEj!
Nu har vi anlant till Chilco de Esperanza, och bor numera hos vara familjer. Kanslorna ar blandade, men an sa lange har det ju bara gatt 1,5 dag sa vi vanjer oss snart vid allt nytt.
Vi bor valdigt enklt bada tva ett par 100 meter ifran varandra. Den storsta skillnaden ar val att Marias toalett ar en cementklump med ett hal i brevid grisen och Tuldas pyttelilla toalett ar pa taket!
Det ar fint, men ocksa mycket primitivt vilket gor att det kanns sa annorlunda. Utsikten ar helt AMAZING!!! Vi har aldrig sett nagot vackrare. Det ryker fran tungurahua.
I morgon borjar arbetet med organisationen och pa tisdag ska vi besoka skolan for att prata om var kommande musik/gymnastik/konst (eller computadora?) undervisning.
Ikvall ska vi kanske till Picaihua pa fiesta. Fast om jag och Tulda ska pa samma fest ar lite oklart, for min papa Annibal pratade om en fest men jag misstanker att det inte ar samma... Vi far se! Fast vi vill valdigt garna pa samma fest, for igar var Jag (Maria) tydligen pa ett brollop! De var lite kaos men intressant. Jag fattade inte ens att det var ett brollop forran idag, och da foll ju pusselbitarna pa plats om varfor de hade haft brollopsklader, hehe. Men det var kul att se nagon typisk tradition. Det var mycket mat, typ 5 olika ratter och alla var jattestora. Sedan marktes det att jag formodligen var den forsta gringan som nagonsin skadats dar for alla pratade bakom min rygg om mig och tittade med stora ogon. Sa dar fick jag sta, i vagen for alla, och le. En intressant forsta kvall i byn.
Nu har Marias broder vantat pa tok for lange i bilen, for att de inte tyckte att vi skulle ga hem, sa nu maste vi sluta.
Uppdaterar snart igen! Hasta Luego.
Nu har vi anlant till Chilco de Esperanza, och bor numera hos vara familjer. Kanslorna ar blandade, men an sa lange har det ju bara gatt 1,5 dag sa vi vanjer oss snart vid allt nytt.
Vi bor valdigt enklt bada tva ett par 100 meter ifran varandra. Den storsta skillnaden ar val att Marias toalett ar en cementklump med ett hal i brevid grisen och Tuldas pyttelilla toalett ar pa taket!
Det ar fint, men ocksa mycket primitivt vilket gor att det kanns sa annorlunda. Utsikten ar helt AMAZING!!! Vi har aldrig sett nagot vackrare. Det ryker fran tungurahua.
I morgon borjar arbetet med organisationen och pa tisdag ska vi besoka skolan for att prata om var kommande musik/gymnastik/konst (eller computadora?) undervisning.
Ikvall ska vi kanske till Picaihua pa fiesta. Fast om jag och Tulda ska pa samma fest ar lite oklart, for min papa Annibal pratade om en fest men jag misstanker att det inte ar samma... Vi far se! Fast vi vill valdigt garna pa samma fest, for igar var Jag (Maria) tydligen pa ett brollop! De var lite kaos men intressant. Jag fattade inte ens att det var ett brollop forran idag, och da foll ju pusselbitarna pa plats om varfor de hade haft brollopsklader, hehe. Men det var kul att se nagon typisk tradition. Det var mycket mat, typ 5 olika ratter och alla var jattestora. Sedan marktes det att jag formodligen var den forsta gringan som nagonsin skadats dar for alla pratade bakom min rygg om mig och tittade med stora ogon. Sa dar fick jag sta, i vagen for alla, och le. En intressant forsta kvall i byn.
Nu har Marias broder vantat pa tok for lange i bilen, for att de inte tyckte att vi skulle ga hem, sa nu maste vi sluta.
Uppdaterar snart igen! Hasta Luego.
