Denna veckan har vi:

CHICHAHELVETE


Hej, och forlat for sent skrivande. Det ar en smula omstandigt att ta sig till internet har i Amazonas. Nu har vi i alla fall varit i Turupunta en dryg vecka. Forsta dagen akte vi direkt till by´karnan´(skola, moteslokal) dar vi knappt hunnit stiga ur bilen innan vi forstod att den lille glade mannen som vantade var byns shaman. Vi fick oss varsin ganska mild rening/valkomnande medan ett 20-tal bybor tittade pa oss. Sen var det kort presentation och var forsta Chicha. Lotten - om du laser var blogg vill jag appladera din beskrivning av chicha som korv med brod! Fast med ett inslag av jast disktrasa. Inte sarskilt gott med andra ord.

Vart schema har i Turupunta kanske inte ar fullt sa spackat som Julia och Frida beskriver sitt. Engelska tva dagar i veckan ar vad som ar inplanerat. An sa lange har vi dock fatt stalla in den ena eftersom jag, (Frida) vomerade en kaskad efter att, ackompanjerad av misstanksamma blickar fran aldre damer, tvingats dricka alldeles for mycket chicha pa ett bymote i torsdags.  Samhallet Turupunta bestar mest av valdigt utspridda hus, och vi bor darfor ganska isolerat. Dessutom bor vi bada i samma familj sa det ar i princip den familjen vi lart kanna an. Mycket tid gar till att plocka majs, ata alldeles for mycket mat, svettas, klia knottbett och bada i floden.

Helgen bjod dock pa fest i "grannbyn" (Det vill saga ett samhalle ca 3 timmar fran oss). En busslast full av Turupunta bor for ivag for att spela fotboll, dansa, bada i vattenfall och dricka en forbannat massa ol! Nasta helg far vi med Fepio till Lago Agrio for seminarium i ekologiskt jordbruk. Det ska bli fint!

Vi tycker att det ar lite daligt med bloggandet har, kan ni inte skriva fran er I-phone eller natt? Kanns lite som vi far dra en ganska stor del av lasset... aja.

I mandags hade vi vart forsta mote med ordforande Rumi och var handledare Marta pa UNORCAC. "Vad kan ni?" fragade de ungefar och eftersom vi inte kunde svara pa fragan sa blev vi tilldelade rollen som Cotacachis sexualupplysare Vol. 2. Det var kanske inte direkt vad vi hade tankt oss sa vi forsokte lite tafatt med "men vi gillar jamstalldhet och kosmovision" sa nu har vi kommit till en kompromiss med engelskaundervisning nagra dagar i veckan, sexkunskap nagra och den tid som finns over far vi gora lite vilka talleres(workshops) vi vill, eller folja med pa benknackarkurs med Shamanen typ.

Klockan sju i morse traffade vi rektorn pa skolan har i Chilco de Esperanza. Han var glad, tjock, hade mustasch och var totalt jatteharlig! Han har stora visioner for oss i den skolan och hangde lapp nar vi nekade hans forslag pa att vi skulle vara dar ett halvar, fem dagar i veckan. Vi la upp en plan pa tva dagar i veckan med musik- och idrottslektioner samt engelska och bild lite da och da och det kanns skont att fa vardagen lite mer uppstrukturerad sa att man kan komma in i livet har lattare. Redan nu kanns allt mycket battre an i sondags da vi skrev senast, barnen var hur harliga som helst och gav oss positiv energi. Hela dagen idag hade vi gympalektioner till var forvaning, vi trodde bara att vi skulle planera med rektorn! Men vi improviserade med presentationalekar och "under hokens vingar kom" och andra lekar. Nar skoldagen var slut foljde barnen oss hem hand i hand.



Puss och Hej!

Nu har jag varit i San Miguel, Cotacachi i tre dagar och jag kunde inte fatt en battre (eller intensivare) start! Nar jag kom hit igar tillsammans med Sandra och Frida sa var bara Saire och Sisa pa tretton och fem ar hemma. De presenterade oss for hundfamiljen och maten, dvs grisarna, kaninerna och marsvinen. Sa smaningom kom aven papi Pedro, mami Rosa och 18-ariga Andres hem.

HEj!

Nu har vi anlant till Chilco de Esperanza, och bor numera hos vara familjer. Kanslorna ar blandade, men an sa lange har det ju bara gatt 1,5 dag sa vi vanjer oss snart vid allt nytt.

Vi bor valdigt enklt bada tva ett par 100 meter ifran varandra. Den storsta skillnaden ar val att Marias toalett ar en cementklump med ett hal i brevid grisen och Tuldas pyttelilla toalett ar pa taket!

Det ar fint, men ocksa mycket primitivt vilket gor att det kanns sa annorlunda. Utsikten ar helt AMAZING!!! Vi har aldrig sett nagot vackrare. Det ryker fran tungurahua.

I morgon borjar arbetet med organisationen och pa tisdag ska vi besoka skolan for att prata om var kommande musik/gymnastik/konst (eller computadora?) undervisning.

Ikvall ska vi kanske till Picaihua pa fiesta. Fast om jag och Tulda ska pa samma fest ar lite oklart, for min papa Annibal pratade om en fest men jag misstanker att det inte ar samma... Vi far se! Fast vi vill valdigt garna pa samma fest, for igar var Jag (Maria) tydligen pa ett brollop! De var lite kaos men intressant. Jag fattade inte ens att det var ett brollop forran idag, och da foll ju pusselbitarna pa plats om varfor de hade haft brollopsklader, hehe. Men det var kul att se nagon typisk tradition. Det var mycket mat, typ 5 olika ratter och alla var jattestora. Sedan marktes det att jag formodligen var den forsta gringan som nagonsin skadats dar for alla pratade bakom min rygg om mig och tittade med stora ogon. Sa dar fick jag sta, i vagen for alla, och le. En intressant forsta kvall i byn.

Nu har Marias broder vantat pa tok for lange i bilen, for att de inte tyckte att vi skulle ga hem, sa nu maste vi sluta.


Uppdaterar snart igen! Hasta Luego.

Antligen i PERU!  Som vi langtat. Solen har forvandlat oss alla till rakor trots att det var mulet. Bra forsta dag, dar vi redan hunnit bryta mot alla kostrad om vad vi inte skulle ata. Kakat ceviche ocksa, bra skit, eller buena mierda som vi sager. Lite bad blev det aven, men det var en stenstrand som gjorde forbannat ont. 2 av 5 toasters. Nu vantar vi med spanning pa vad det Peruanska nyarsfirandet har att erbjuda.

¡Hasta pronto!

Jon y María

Jon




Emma



Sonja



Maria



Andrea



Frida



Lise



Frida



Julia



Tulda




Hannes

Julia om Frida

Frida är född och uppväxt i Träringen i Göteborg som är ett mysigt ställe med massa tegelhus, träd och traktorer. På gymnasiet gick hon linjen samhälle-kultur där hon tog studenten år 2010. Efter det jobbade hon på ett demensboende en tid samtidigt som hon läste litteraturvetenskap och idéhistoria. Frida gillar att läsa, ibland beställer hon till och med avhandlingar på nätet. Jag tror att hon är allmänbildad men det kan lika gärna vara så att hon i smyg äger en I-phone. När det gäller kultur och litteratur är hon i alla fall lite av ett uppslagsverk.

 

Den här kursen kom hon i kontakt med genom folkhögskolor.se. Hon sökte inte till någon annan folkhögskola, bara till ryska på universitet. Ryssland intresserar henne mycket och ibland känner Frida sig till och med lite rysk. Om hon får tillfälle så åker hon gärna till St. Petersburg.

 

Anledningen till att hon sökte till Global Rättvisa var att hon ville läsa spanska och är intresserad av folkrörelser och rättviseorganisationer. Egentligen så förstår hon inte hela den där grejen med att resa utan hon “tänker mer skaffa en plats i huvudet och så”. Jag är därför rätt säker på att Frida inte åker till Ecuador bara för att äventyra och få lite exotiska intryck. Inte heller på grund av vädret, hon tycker det är härligt när det blåser och regnar vilket det ju gör ganska mycket i Sverige. Framför allt så tycker hon om omväxling.

 

Frida är lite smyg-rebellisk av sig och drar sig inte för att klättra in på inhägnat område. Något som kan vara en fantastiskt användbar egenskap om man till exempel vill snoka runt på bananplantage i Ecuador. Om hon målar så gör hon det helst genom att kleta färg på fötterna för att sedan promenera över målarduken. Hon skrattar gärna, ofta och högt (ibland rått) med och åt folk, något som uppskattas i alla lägen. Dessutom kan hon mycket om feminism och genusvetenskap, vilket jag tror vi kan ha användning för när vi ger oss av till machistaland.

 

Frida går helst inte på trottoaren men klättrar gärna över stängsel och skrattar ofta.

Frida känner sig ibland lite ryssk.                Om hon målar gör hon det helst med fötterna.

Frida om Julia

Julia Fyr är uppväxt utanför Käglinge i Skåne i ett skomakarhus på landet och åt, som hon själv säger ”närproducerade ägg ibland”. Annars har hon tillbringat det mesta av sitt liv i städer på ett eller annat sätt. Till Malmö flyttade hon när hon var tolv år.

På gymnasiet läste hon samhäll/språk och en kan väl säga att båda dessa ämnen tycks ligga henne varmt om hjärtat. Det är Julia som slår ner sina debattmotståndare med långa utläggningar om köttindustrins påverkan på miljön och varför det är viktigt att inte hylla olja. Hon verkar alltid ha ett argument på lager. Det är också hon som får spanskan att flyta. Det sistnämnda kanske inte är så konstigt med tanke på att hennes förra år spenderades i Barcelona. Där jobbade hon på en svensk restaurang och en irländsk pub men läste även spanska och praktiserade på en organisation som arbetar för att integrera latinamerikaner i det spanska (katalanska) samhället. Även om mycket av arbetet var administrativt växte intresset för Latinamerika och det var här hon fick veta om kursen Global Rättvisa av tidigare elever som gått den. Hon tycker att det ger en annan kontakt med människor att behärska deras språk och ser fram emot att bounda med ecuadorianer och deras organisationer uppe i bergen i Cotacachi.

Julia är en aktiv typ som praktiserat många sporter i sitt liv. Till dessa hör ridning, gymnastik, fotboll och capoeira. Detta märks på något sätt i hennes övriga sätt att vara. Hon är framåt och energisk, även i käften, där klockrena imitationer av arga skånska tanter och depraverade litteraturmän slipper ut titt som tätt. En närstående talang är hennes förmåga att härma dialekter – mina favoriter är ångermanländska och stockholmska... Men bäst är hon trots allt på spanska vilket känns tryggt när vi inom en mycket snar framtid börjar vår knaggliga färd upp i det andinska höglandet.

FYR(A) STYCKEN

tåg/flyg

blomväxt/grön växt

andas under vattnet/flyga

spy/diarré

 

FYR(A) ANDRA STYCKEN

 

La Sierra! Först ut på bloggen av bergen-paren är... *trumvirvel* ..... VI!



Tulda om Maria:

Maria Parfält.

Glad, social, nyfiken och snyggt klädd – det var nog mina första intryck av Maria när vi flyttade in i våra rum på Sörängen. De stämmer än, hon är väldigt glad, social och nyfiken av sig och har alltid fina klänningar och blusar i sin egna söta stil. (Jag finner bara ett undantag och det var när hon lånade mina kläder inför praktiken i Hattsjöhult…) Däremot har intrycken förstärkts och fått sällskap av flera bra och djupare intryck, som fanns under ytan.

 

Maria är vår sprudlande storstadstjej med det ljusa självfallande håret, de ovanligt röda läpparna, de snälla blå ögonen som hon alltid petar lite extra i när hon grejar med linserna och framför allt det stora hjärtat där så många ryms. Hon bryr sig väldigt mycket om sin familj och sina vänner, det märks tydligt både när hon berättar om dem och när man tittar på väggarna i hennes rum som är prydda med foton på nära och kära. Det märks även på hennes förmåga att lyssna och umgås med folk.

 

Maria är väldigt lätt att umgås med och hon har så många vänner att hon fick schemalägga sitt höstlov för att hinna träffa alla hon ville. Dessutom skulle hon ju hinna vara med sin mamma och storasyster och jobba på teatern där hon då och då säljer tilltugg eller står i garderoben. Hon hann allt och jag tänkte att det kanske var tack vare att hon pratar så fort. Hon kan verkligen prata fort – jag skulle vricka tungan bara av att försöka. Det roligaste är när hon pratar med hela kroppen vilket hon gör när hon är extra entusiastisk över vad hon säger. Då guppar axlarna i takt med orden och huvudet vickas lite på till höger och vänster.

 

Maria använder ibland fler ord än hon behöver, vilket är väldigt roligt. ”Alltså, jag var verkligen i Borås en gång, och där...” När hon är uppe i varv och berättar något hon är sådär extra entusiastisk över kan hon också slänga in lite repliker till sig själv där hon kommenterar vad hon just sa, men det går så fort att man knappt reflekterar över det. Trots ett högt tempo både vad gäller snacket och stegen när hon går så är Maria en väldigt lugn och harmonisk tjej. Hon tar det alltid lugnt när hon äter och hon älskar att höstmysa.

 

När jag under den första veckan på Sörängen fick reda på att hon gått musiklinjen på gymnasiet, har en helt fantastisk sångröst och dessutom känsla för stämmor ville jag hoppa högt av glädje! Jag som älskar stämsång, nu kan ju jag och Maria gå och sjunga hela dagarna! Tänkte jag, vilket vi i princip gör också. Det är så kul, för vi lyckas alltid hoppa över till en likadan stämma exakt samtidigt, som om vi läste varandras tankar.

 

Maria sjunger med en helt egen nisch och när vi tillsammans leder Sörängens kör visar sig pedagogiska kvaliteter. Hon har tidigare varit ledare för en del barnkörer och själv sjungit hela sitt liv. Dansa kan hon också och hon har hittills haft en framgångsrik karriär både vad gäller musikaler, tv, teatrar, radioprogram, skivinspelningar, konserter och hör och häpna – hon har turnerat med Tommy Körberg och Carola! Den meritlistan skulle man haft!

 

Något mer Maria gjort mig imponerad på är en otroligt skicklig övertalningsförmåga. Hon smyger in sina argument så man knappt märker dem, hon låter aldrig särskilt bestämd, säger aldrig ”snääälla” och mutar aldrig. Ändå lyckas hon få som hon vill och då blir hon så nöjd att man med glädje unnar henne den vinsten.

 

Småkuriosa om Maria:

• Hon dansar verkligen bra
• Hon går på tantgympa nästan varje måndag och torsdag
• Hon har just lärt sig cykla vingelfritt!
• Hon gillar frysta lingon
• Hon har fräschaste inredningen på Granängen
• Hon har varit nästan överallt, för hennes föräldrar jobbar på SAS
• Hennes högsta dröm är att hela livet plötsligt blev en musikal som alla var med i
• Hon är lik Veronica Maggio och så fort jag hör en Maggiolåt ser jag Maria

Att spendera två månader uppe i Ecuadors berg tillsammans med Maria känns både roligt och tryggt. Jag ser fram emot att få lära känna henne på riktigt och dela upplevelserna av ett annorlunda liv på andra sidan Jorden med henne. Förhoppningsvis ska jag både få skratta, gråta, fota, upptäcka, sjunga, se och arbeta med denna fina tjej. Jag tror på Maria och mig, vi kompletterar varandra väldigt bra och blir ett bra team!



Maria om Tulda:

Tilde?  Ah Tilda? Va, sa du Hulda?

 

Nej, hon heter faktiskt Tulda. Ett ovanligt namn som passar en unik tjej. Det är inte många som har hört namnet Tulda, och framförallt har många svårt att uttala det, till exempel vår spansklärare.

 

Mitt första intryck av Tulda , förutom svårigheten att uttala hennes namn rätt,  var att här har vi en rättfram, hurtig tjej! Hon är alltid först på frukosten, alltid redo att komma igång med något och jag tror inte hon kan sitta still längre än fikarasten. Tulda och jag bondade första gången över vårt gemensamma intresse för musik. Tulda har nämligen gått musiklinje på gymnasiet där hon spelade piano. Vad hon inte sa till mig den första gången var att hon är en helt fantastisk pianospelare och har en minst lika grym röst. Genom musiken fann hon en djup rotad plats i mitt hjärta som bara växer och växer.

 

Tulda är ansvarsfull, kanske är det för att hon är storasyster i en stor familj. Hon är inte heller rädd av sig, om man bortser från skräckfilmer och vaccinationssprutor, vilket hon bevisade när hon reste runt tillsammans med en kompis i Thailand förra hösten. Hon är inte heller rädd för att ta sig an stora nya projekt, till exempel anordnade hon en välgörenhetsgala för offren på Haiti.  Det kallar jag ambitiöst.

 

Jag tror Tulda är en person som lever efter mottot; tänk stort, lev större. Eller snarare tänk stort, ge större, för Tulda gillar att ge till andra. Hon är bland de mest omtänksamma jag har träffat. Ett vardagligt exempel på det är att hon alltid har koll på vilka som inte har kommit till frukosten på mornarna och så gör hon mackor och tar kaffe till dem innan frukosten plockas bort. När vi pratar om mat och Tulda så ska ni veta att hon är allergisk mot kött, för hon är uppvuxen vegetarian. Så en av de största farhågorna Tulda har inför Ecuador är förmodligen hur hon ska undvika att äta marsvin.

 

Anteckningsboken, där Tulda gillar skissa och måla i, har hon som motto att alltid ha med sig i väskan. Då kan hon ta upp den ofta och vart hon än är, och så kan hon måla jättemycket och bli skitbra på det. Så sa Tulda själv när hon mycket engagerat pratade om sin nyinköpta anteckningbok.

 

Tulda är en sådan människa som man inte kan sluta tycka om. Hon har för det första ett fint leende, sen gör hon vem som helst glad. Hennes skratt är härligt och när hon får en riktigt bra idé, vilket händer var och varannan sekund, så gör hon små härliga utrop. Det är svårt att förklara hur de låter, jag kan endast rekommendera att ni lyssnar efter dem om ni träffar Tulda.

 

Hon är helt galet kreativ. Förutom att hon aldrig får idétorka så visar hon en brinnande entusiasm för varenda liten ny tanke som väcks. Det är kul att höra Tulda tala högt om sina idéer, framförallt när hon spinner vidare så att man känner att det börjar likna en saga.

 

Den senaste pinsamma incidenten Tulda varit med om var när hon blev bustad av damen i bussbiljettkassan med att köpa en ungdomsbiljett, trots att hon inte längre räknas som ungdom. Varför Tulda blev påkommen var för att hon råkade försäga sig vid frågan om hennes ålder. Hon fick då den uppriktiga frågan ”varför ljuger du?”  Som svar bad Tulda om ursäkt tusen gånger, och sen dess har hon inte gjort något olagligt. Hon blev så skärrad av incidenten att hon nu inte ens skulle våga sig på att försöka ta två extra bananer från matsalen.

 

 

Småkuriosa om Tulda;

• Hennes konst har influenser av Sydamerika
• Hon dansar sjukt bra bugg och salsa
• Förra året hade hon långt hår, nu har hon kort, fast det är fortfarande lika krulligt
• Tuldas favorit tv-program är ”bonde söker fru”. Det är också det enda tv-programet Tulda tittar på
• Hon är mycket atletisk
• Hon är duktig på att spela teater
• Hennes kända motsvarighet är Drew Barrymore, verkligen sjukt lika
• Hon är också en skicklig gitarrspelare och gör sina egna låtar till och från

Tulda är rolig. Hon får mig ofta att skratta. Hon är också sprallig, så jag ser fram emot vår tid i bergen, när vi kan vara spralliga och skratta ännu mer tillsammans. Det känns tryggt att åka med denna person ni just fått beskriven för er- den leende omtänksamma och modiga tjejen från Halland.

Några snabba:

	MARIA	TULDA
Kaffe eller te	Kaffe	Te
Morgon- eller kvällsmänniska	Kvällsmänniska	Morgonmänniska
Höst eller vår	Vår	Vår
Gaffel eller sked	Gaffel	Sked
Gröt eller yoghurt	Yoghurt	Gröt
Bok eller film	Film	Film

 

Jon om Emma

Detta är berättelsen om en av mina två parkamrater vid den Ecuadorianska kusten, cafékvinnan och hobbyfotografen som går under namnet Emma.

Emma "jag pratar inte så mycket göteborgska" Eriksson är uppvuxen i Mölndal, en kort spårvagnstur från Sveriges andra stad. Utan att inneha en högre ålder än 21 år sitter hon på en diger meritlista. Till exempel har hon hunnit med att bo i England under nio månader. Hon åkte till London och gick in och frågade om jobb på ett café, utan att själv tycka att hon bemästrade det engelska språket så bra. Kanske var det Emmas vänliga sätt, kanske var det hennes blonda kalufs, men snart stod hon i alla fall där i Notting Hill och serverade cappuccino till mer och mindre celebra britter.

 

Även efter London fortsatte Emma testa sina vingar, men denna gång inom rikets gränser. Flyttlasset gick till Malmö för jobb på ett gruppboende. Emma trivdes som fisken med både arbetet och Malmö stad, som hon minst en gång i veckan berättar om hur fin den är.

 

Emma är lite av en kameleont, i den bemärkelsen att hon har en ny frisyr varje dag. Hennes kunskaper i att sätta upp håret verkar inte veta några gränser. Till en början trodde jag att hon var korthårig, men så kom hon dagen därpå med ungefär tre decimeter hårsvall som hon bara hade gömt undan någonstans.

 

Lite, lite av en pedant är hon också, det måste man ändå säga. "Alltså det är totalt kaos på mitt rum" kan betyda att några pappersbuntar på skrivbordet har sipprat ut i en mildare form av oordning. Men faktum är att Emmas rum är av sådan sort som man gärna besöker. Det finns liksom alltid en känsla av lugn där, och så har hon inrett sitt krypin med stil. En gammal jordglob i fönstret, nån slags väggmatta vid sängen och så en massa svartvita bilder överallt. Luktar gott gör det också.

 

Emma är en mysig tjej som tycker om att ta i de människor hon pratar med, som för att göra klart för personen i fråga att det är den hon talar med. När Emma ibland tycker att något är alldeles för bedårande helfestligt för att hålla tyst river hon av ett härligt kluckande garv. Sedan är hon också väldigt intresserad av och nyfiken på andra människor. Som när jag träffade Emma för första gången till exempel. Jag är ingen naturlig pratkvarn, men på något sätt tror jag att hon lyckades dra ur mig mitt livs historia på en kvart.

 

Vidare är hon en mångfacetterad tjej, Emma. Hon gillar att plinka på gitarren, ta snygga bilder med kameran och baka bröd i ugnen. Även om hennes framtidsplaner är lite oklara så drömmer hon om att någon gång öppna ett eget café.

 

Att Emma kommer att vara ett väloljat kugghjul för trion vid kusten råder det inga tvivel om. Hon hetsar inte upp sig i onödan och försöker lösa problem på ett konstruktivt sätt, samtidigt som hon inte drar sig för att säga till om hon tycker att något är fel. Sen är hon ju himla rar också. Som en liten nallebjörn som pratar göteborgska och bakar bröd.

 

 

Andrea om Jon

Jon Travolta. Nej, så heter han förstås inte. Men man skulle kunna tro att Jon Jonsson vore en nära släkting till sin kände nästan-namne. Det är något visst med blicken, kindbenen, munnen och kanske också näsan. Men här vid utseendet tar inte likheterna slut. Det är hela Jons utstrålning ibland som kan få en att associera till Grease. Då Jon hör en bra låt, av exempelvis Lars Winnerbäck, så kan han liksom inte låta bli att sjunga med, men att säga att han bara sjunger med är en underdrift, det är som att Jon fullständigt går upp i den underbara melodin och låter de vackra tonerna fylla hela hans själ. Så ser det i varje fall ut för en yttre betraktare. När man kommenterar på Jons likheter med John Travolta, säger han att han nog fått höra det en och annan gång, men menar att han själv har svårt att se dem. Nej, han identifierar sig snarare med Björn Skifs. Och om man frågar honom varför, kan han inte riktigt svara på det. Det är bara en stark känsla han har.

Innan jag träffade Jon trodde jag inte att det var möjligt för en enda människa att framkalla så många olika sorters suckar. Det är som att han har en unik suck till varje litet missöde. Var suck på sin plats, verkar vara hans devis och han sätter varenda en med en sådan precision. Och det finns ingen, jag lovar, verkligen ingen som suckar med samma känsla som Jon gör. De allra, allra djupaste suckarna drar han då det går dåligt för
Manchester United eller det svenska fotbollslandslaget.

Jon talar norrländska och det gör han eftersom han är uppvuxen i Graninge, som ligger ett par mil utanför Sollefteå. Men att han spenderat den gångna sommaren arbetandes på Filipstads Tidning och dessförinnan nästan ett år på en journalistutbildning utanför Karlstad hörs inte till vardags. Det märks bara då Jon citerar Smala Sussie-repliker på lika väl klingande dialekt som den som talas av en infödd värmlänning. Att Jon spenderade tre månader i Barcelona för ett och ett halvt år sedan, hörs mycket väl på våra spansklektioner.

 

Förutom Jons redan nämnda fantastiska förmåga att leva sig in i ljuva toner har han andra imponerande musikaliska talanger. Han ska tydligen vara riktigt bra på att spela trummor, jag har dock själv aldrig hört honom trumma på annat än bord och knän, men det låter lovande, och han håller även så smått på att lära sig ta lite ackord på gitarr. Men den mest häpnadsväckande begåvningen, partytrickens partytrick är (oj, oj, oj!) Jons förmåga att kunna handfjärta nästan alla låtar du ber honom om.  Paradnumret är Poppa popcorn i en skål.

 

Enligt egen utsago är Jon helt galet grym på att tillaga köttfärssås. Han menar att det är den mest delikata rätt som finns att uppbåda i hela vida världen. Öl, det är också gott tycker han. Och fika.

 

I traditionell mening är Jon inte religiös. Han tror inte på övernaturliga väsen och spöken.  Tillber varken Allah eller Shiva.  Och går heller inte i kyrkan om söndagarna. Ändå finns det dagar i Jons liv som är heliga. Det är de dagar då viktiga fotbollsmatcher utkämpas på världens stora arenor. Då är det omöjligt att få denne fundamentalistiske fotbollsanhängare att slita sig från tv-skärmen som då uppnått status av en relik. Jons förhållande till fotbollen påminner mycket om det mellan en troende och en gud. Han ägnar timtal åt att spela fotbollsspel på datorn som vore de religiösa riter och han själv i tillstånd av trans. Sina fotbollstidningar läser han med samma andakt som vore de själva Bibeln. Och sin framtid vill han mycket gärna viga åt fotbollsjournalistiken.

 

Jon har en lite konstig grej för sig. Andra människor kanske ger en kram eller en vänskaplig klapp på kinden, för att visa att man tycker om någon. Det gör inte Jon. Han fattar istället ett stadigt grepp om sin kompis ansikte och klämmer till riktigt ordentligt. Det känns lite gött säger han.

 

 

Emma om Andrea

Första gången jag träffade Andrea satt vi bredvid varandra på en buss. Den en och en halvtimme långa resan kändes extremt kort då samtalet bara flöt på. Det kändes som att jag hade känt Andrea hela mitt liv. Andrea är en varm person som har ett skratt som smittar. Hennes nyfikenhet, entusiasm och intresse för andra människor är helt enormt. Om Andrea behöver en vägbeskrivning eller har någon annan fundering är hon den första personen att gå fram till någon på gatan. Det gör att hon ofta hamnar i roliga situationer och lär känna personer som hon annars inte skulle ha träffat.

 

Efter gymnasiet, som ligger strax utanför hennes hemort Skene, åkte Andrea till Berlin där hon jobbade som au-pair åt en konstnärsfamilj. Hon bodde ihop med två tjejer från Tyskland, som vägrade prata engelska med henne, vilket gjorde att hon snabbt lärde sig tyska. Berlin passade Andrea bra. Inte minst för den billiga falafeln, kulturlivet med teater och konst och möjligheten att träffa nya människor. Förra året läste Andrea på Österlens folkhögskola i Tomelilla, en resandekurs med inriktning Indien och Bangladesh.

 

Andrea är miljömedveten och handlar nästan bara secondhand-kläder och ekologiska/kravmärkta livsmedelsvaror. Hållbar mat-konsumtion intresserar henne mycket och det är något hon skulle vilja jobba med i framtiden.

 

Snabbfakta: Tycker om att simma. Har en hemlig (dold) baskettalang. Lyssnar gärna på radioprogram. Klär sig i gammaldags kläder i pastellfärger- rosa och lila. Är vegetarian, tycker om indisk mat. Är något av en tidsoptimist, men skulle aldrig komma försent till något riktigt viktigt. För att effektivisera brukar Andrea borsta tänderna i klassrummet efter frukosten. Äter gärna mörk choklad, dricker te (ganska svagt, med lite mjölk i), gärna chai. Har lätt för att lära sig språk, har lärt sig spanska snabbt. Läser gärna, tycker om att titta på film.

 

Om du var ett årtionde, vilket skulle du vara?

A: 20-tal. Fina klänningar och kulturliv i Berlin. Och huvudbonaderna!

E: 70-tal. Stickade koftor, ”gör det själv-andan” och miljömedvetenheten

J: 80-tal! Bruce Springsteen, pannband, schyssta dansmoves och sånt. Klockrent, tycker Emma och Andrea.

Vad brukar du göra när du har en stund över?

A: Mysa!

E: Chilla.

J: Löka

Vilka egenskaper har ni som gör att ni funkar bra ihop som grupp?

A: Bra på att reda upp kaos och löser problemen med sitt underbara skratt.

E: Handlingskraftig, peppande och ett bra stöd.

J: Lugn och stabil. Positiv och taggar till ordentligt på roliga förslag.

Hej allihopa!
Inloggningsproblemet vi haft på bloggen är fixat så nu börjar det hända saker ;)

I torsdags tjuvstartade vi, Lise & Frida (F), med den praktikvecka som klassen ska göra.
Vi var på människorättsorganisationen FIAN:s Sverigekontor i Stockholm. FIAN står för FoodFirst Information & Action Network och de arbetar för rätten till mat och rätten att försörja sig, som finns inskriven i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK).

Torsdag-fredag hängde vi med de två anställda på kontoret, Stina & Martin, och fick lära oss om FIAN:s verksamhet och se hur deras arbete går till.

Måndag-tisdag var det Mänskliga Rättighetsdagarna på Kulturhuset och FIAN var en av ett femtiotal utställare som fanns på plats. Där stod vi vid deras bord och pratade med folk om vad FIAN gör och de olika fall de driver där människor rätt till mat har blivit kränkt (och bjöd på juice och delade ut broschyrer förståss).
Det går det att läsa mer om på FIAN:s hemsida, och skriv gärna under deras blixtaktion för att få ett stopp på det extrema våld som organiserade småbönder i Bajo Aguán i Honduras utsätts för i denna stund - många är utsatta för hot och sedan januari 2010 har 40 aktivister blivit mördade! http://www.fian.se/nyheter/blixtaktion-extremt-vald-mot-jordbrukssamhallen-i-bajo-aguan-honduras/

Vi är väldigt tacksamma för de mycket intressanta och intensiva dagar vi haft i Stockholm!

                                                                    Lise & Frida


Nästa vecka (v. 47) är det dags för praktik och klassen kommer vara utspridd på lite olika platser
- Frida på Antidiskrimmineringsbyrån i Karlstad
- Emma på Ekocentrum i Malmö och Göteborg
- Sonja på Borås tidning
- Maria och Andrea ska praktisera hos Miljöpartiet och följa med en riksdagsledamot som sitter i Miljö- och Utrikesutskottet
- Tulda, Jon, Julia, Hannes, Frida & Lise kommer vara kvar i de småländska skogarna och hänga med Latinamerikagrupperna på deras skolturné och hålla i workshops med temat Makten över maten.


Ha det gott!

Hej!





Det är vi som är Hannes och Frida och vi ska åka till djungeln!

Hannes om Frida

Frida Närman är tjugo och några år gammal och min resekamrat i Ecuador.

 

Hon är född och uppväxt i Karlstad, har fyra storasyskon, som alla har eller är på väg med barn. Där finns även en asgammal hund och en ännu äldre mormor. Hon har efter tiden på gymnasiet pluggat en hel uppsjö ämnen på folkhögskola och universitet bl a Kulturgeografi, statsvetenskap, litteraturvetenskap och U-landskunskap med inriktning Afrika. I den sistnämnda gjorde hon en liknande utlandspraktik som i den här kursen mestadels i Kenya men även Uganda, Rwanda och Egypten. Hon bodde då i Maasaibyn Enkokidongoi, där hon lärde sig snacka caféswahili och skutta jättehögt. Hon har nu senast pluggat fred- och konflikvetenskap i Malmö under två års tid och har ändå ett kvar. Under kursen har hon bl a hunnit med en termin i Israel där hon pluggade arabiska och israelisk historia. En imponerande meritlista som toppas med ett avlägset släktskap med Monika Zetterlund!

 

Hon pratar alltså swahili, arabiska, hebreiska, spanska, engelska, franska relativt flytande, dessutom lite knagglig svenska och är utan tvekan den mest utbildade i vår klass med sammanlagt 17,5 år i skolbänken efter det här året!

 

Om Frida själv fick välja skulle hon spendera resten av livet ihop med Mads Mikkelsen på en kobbe i söderhavet. Om hon inte fick välja fullt lika mycket själv skulle hon bli frilansande journalist i Latinamerika och skulle vara rätt nöjd med det också.

 

Att åka med Frida känns som en lugn och trygg resa, hon är klok som en uggla och har hjärtat på rätta stället. Frida kan mycket om det mesta men uppskattar även ett glas rödtjut. Vi ska alltså åka till djungeln tillsammans, knaggla oss fram på spanska tillsammans, äta larver tillsammans, försöka låta bli att äta marsvin tillsammans och jag tror nog vi kommer lyckas bra med det mesta!

 

FEM SNABBA MED FRIDAN

Vin eller öl? Vino!

Afrika eller Sydamerika? Afrika, än så länge men jag hoppas att det ska ändras.

Morgon eller kväll? Kväll, helt klart!

Snus eller cigarett? Om jag måste välja så tar jag cigarett.

Sverige eller utomlands? Utomlands på vintern

 

Frida om Hannes

I korridoren spelas just nu musik från en vinylspelare – det är Hannes vinyl som knastrar. Han är den enda här på Granängen Övre som har en, och på den är jag en smula avundsjuk. Fast det är klart att ibland får jag njuta av den jag också. Som när det klubbas inne på Hannes rum. Eller som ikväll när det spelas kortspel och dricks rödvin inne i köket i äkta folkhögskoleanda. Då spelas det ljuvt knaster inifrån Hannes rum, samtidigt som vi fräser över våra dåliga lankor.

 

Carl Hannes Vambola Mattsson Gusfors – det är alltså namnet på den nästan 22-årige pöjk' jag ska spendera mina två månader med i Ecuadors djungel. Det kommer att bli finare än snus. För den som undrar över namnet Vambola kan jag berätta att det kommer från Estland och att det i Hannes alltså bor en fjärdedels est. Någonstans i honom bor dessutom ett släktband till gamle Ankarström – han som sköt teaterkungen, men detta är den enda mörka hemlighet jag kunnat hitta.

 

Annars härstammar Hannes från Ålberga utanför Nyköping. Där växte han upp på gården  Smedstorp tillsammans med föräldrar, lillebror, farföräldrar, kusiner och ännu några fler. Att leva storfamiljsliv i Ecuador kommer vara hemmaplan för honom. Efter fotbollsgymnasiet har Hannes spelat saxofon på Wiks folkhögskola, kuskat runt i Argentina, Uruguay, Chile & Brasilien och dessutom jobbat på dagis bland andra ställen. Jag vågar dessutom påstå att han haft det ett häftigare och mer otippat jobb än någon annan av oss – som isskulptörsinstruktör!

 

Hannes är lintotten med snälla ögon och en jävligt rapp käft – men den är rapp på ett bra sätt, käften. Hannes är nog den som framkallar skratt flest gånger i klassrummet och han är smart.på ett sådant där naturligt, nästan medfött sätt. En sådan smarthet som man inte kan låta bli att beundra. Dessutom finns det inte någon som pratar engelska med fransk brytning lika skickligt som Hannes gör – på det är han en verklig talang. Skulle han någon gång fastna på en isolerad kobbe vet jag inte vem som skulle sitta bredvid honom, men vore det Carl Bildt skulle det nog gå illa och för det ska han ha all heder – Hannes alltså, inte Bildt.

 

Jag hade tänkt beskriva Hannes såsom han själv beskriver Sörängen: “Lite kyligt men ganska tryggt”. Det är bara det att det stämmer inte alls – Hannes är inte det minsta kylig. Däremot är han trygg. Och han är äkta. Och förbannat rolig.  En sådan man gärna skulle spendera några månader med på en främmande plats – och det kommer jag att få göra. Snart, så snart. Ja, Herre Jistanes!

 

FEM SNABBA MED HANNES

Snabbfakta:

Vin eller Öl – Öl

Afrika eller Sydamerika – Sydamerika

Morgon eller Kväll – Så sent på kvällen att det blivit morgon

Snus eller Cigarett – Snus

Sverige eller Utomlands – Hannes tänker så länge att klockorna hinner stanna. Sen säger han: ÄH, skriv bort med alla gränser. Jag vill vara i hela världen!

 

HASTA PRONTO