Om det ar nagonting vi praktikanter har kant av den senaste veckan sa ar det just balansen mellan var praktik har i Ecuador och varat arbete at Latinamerikagrupperna och Sorangen Folkhogskola.

I sondags, den 21 feb, var det planerat att det forsta utkastet till var tidning skulle vara klar. En kampanjtidning som preliminart ska tryckas i 20 000 ex och delas ut till larare, elever och alla som ar intresserad av att lasa om Latinamerikas vardag och den globala paverkan som marks anda ut i Sveriges ensliga horn! Har kommer en forvisning av en del av innehallet:

Amazonas Tjernobyl - Det nordamerikanska oljeforetaget Texaco har orsakat en miljo- och halsokatastrof utan dess like i Ecuadorianska Amazonas. I ar vantas antligen rattvisan komma...

Kan matsuveränitet gà hand ihand med ett associeringsavtal? - Hur mycket vet du dar hemma och EUs associeringsavtal med Latinamerika och hur de kan hota bonders rattigheter till matsuveranitet i exempelvis Nicaragua?

 

Vem betalar priset för våra rosor? - Vi koper rosor till pojkvanner, kompisar, morforaldrar och fruar. Men hur ser plantagen ut dar snittblommorna kommer ifran och vilka rattigheter har arbetarna?

 

Gruvdrift och motstandsrorelse - Ecuadors president och flera utlandska foretag vill oppna upp for storskalig gruvdrift i Ecuador. Vad har det att gora med bonders vattentillgang?

Hur schysst ar biobransle egentligen? - Afrikanska oljepalmer odlas i stor utstrackning pa kusten i Ecuador. Men varfor avstar vissa smabonder fran att ta del av denna produktion av biobransle?

Det kan forklara att vi har varit lite tysta den senaste tiden pa bloggen. Men hall ut, snart ar vi hemma och kan dela med oss av alla upplevelser!



Halsningar fran ett regnigt Amazonas!

//Hannes

-          Anna kom ut… måste prata med dig.

Jag släppte boken jag fridfullt satt och läste på rummet denna lugna torsdagseftermiddag för att gå ut och höra vad Benjamin ville.

Lurad… Splash! Där kastades jag brutalt in i årets Carnaval. 10 små barnhänder kladdar i mitt ansikte medan ett redan röd och gul färgat ansikte tillhörande Benny skrattar rått mot mig. Sedan börjar jakten att ge igen. Det är vattenhinkar som töms över varandra, skumpistoler som sprutas med i ansikten, färg som kladdas där man kommer åt, ägg som krossas mot huvuden och det värsta av allt, mjöl som hälls i håret. Mitt hår känns som en tortilla.

Och så fortsätter det. När du minst anar det blir du attakerad med färg av en främling på stan, en mötande bil som åker omkring och kastar vatten på folk, någon som tömmer hinkar med vatten från sin balkong över oss som går på trottoaren. Allt är tillåtet.

Varje dag händer det något. Det är skolparader, liveprogram och dans på vattenlandet, en dag skall Reina del Carnival (Miss Carnival) utses i grannbyn (som jag förövrigt vann haha). En annan dag är det dansparad i stan. Byar och dansgrupper omkring i provinsen har klätt upp bilar eller lastbilar i alla möjliga fantasifulla dekorationer och förberett traditionella Carnivaldanser. Folk står och trängs längs med gatorna för att få en skymt av danserna. Vissa som inte lyckas se något bestämmer sig för att dansa lite själv istället. Det är folkfest och plastglas med öl bjuds generöst runt bland alla, och allra helst till svenska praktikanter…

I fem dagar har det pågått och nu är det till slut (äntligen? tyvärr?) över. Butikerna öppnar igen och folk börjar återigen jobba på sina åkrar. Vi pustar ut och tar nya krafttag för att fortsätta livet som vanligt igen…

//Anna

Vi sätter oss på dom hårda sätena i en ranchera (en liten lastbil med säten på flaket) och åker i 2 timmar in i Amazonas och nationalparken Yasuni. När vi kommit till ändhållplatsen och det är bara vi kvar som passagerare åker vi en kvart till och hoppar av. Vi står vid vägen och bara en liten stig leder vidare mot den byn som vi är på väg att besöka och som är en bas i vår organisation.  Stigen går fram genom den vackra regnskogen, upp och ner för kullar och stigen är väldigt lerig. Svetten rinner och den väldigt fuktiga luften pressar när vi går vidare. Hannes kommer springande bakifrån med hjärtat i halsgropen och med skakig röst berättar han om hur en orm attackerat och nästan bitit honom.  Fyra timmar och tjugo minuters hård vandring senare kommer vi fram till ett hus som ligger vid en liten flod. Äntligen framme!

Trötta tvättar vi av oss i bäcken och får välbehövlig mat. Vi har kommit till Kichwabyn Fuertaleza som består utav 30 personer och tiotalet hus som ligger utspridda längs floden. Strax efter vi kommit fram faller mörkret över byn och eftersom det inte finns ström så är det då dags att gå och lägga sig. Sängar har de inte och vi får i alla fall dela på några filtar innan vi går och lägger oss på golvet.

På morgonen när solen går upp så vaknar vi aningen stela i ryggen men mer utvilad efter vandringen. Vi är med på ett kort mötet med byn som hålls mestadels på deras indianspråk Kichwa. Sen är det dag för slakt. Ett vildsvin har infångats och ska nu få bli mat på bordet. Med skräckblandad nyfikenhet ser vi på när den dödas och slaktas och 40 minuter senare ligger grillspetten på grillen.

I denna by har de ingen gas så det är öppen eld som gäller för matlagningen. Maten som de äter i Fuertaleza kommer nästan enbart från djungeln och deras odlingar. Vi avnjuter därför måltiden som består av det grillade vildsvinsköttet med kokad Yuca (som är en potatisliknande rotfrukt) och som dryck serveras Chicha, drycken som är typisk för kichwa indianerna. Gjord på fermenterad Yuca och med sur markant smak som ger rysnigar i hela kroppen så är den inte så populär bland dom svenska praktikanterna. Internt går den skämtsamt under namnet ”Helvetes drycken” för att kunna prata på svenska om den utan att någon annan ska förstå. Men vi börjar vänja oss och den är ganska mättande och nyttig ändå. Som efterrätt blir det goda frukter i form av amzonasdruvor och Guava. Mätta inser vi att hela den utsökta måltiden inte är hämtad längre än 50 meter från huset.

Det är inte förrän vi jämför med hur livet i Sverige är som vi inser hur enkla förhållanden vi just nu bor i, men trots det känns som ett behagligt och gott liv. Folket här har inte mycket pengar men man kan inte påstå att de är fattiga. Dom vet nog inte så mycket om hur världen ser ut utanför djungeln och de är inte så utbildade, men de lever väldigt lyckliga liv ändå.

Dagen därpå ger vi oss väg i gryningen. Fem timmar senare sitter vi på bussen på väg tillbaka igen helt utmattade med värk i benen och vattenbrist men även med ett äventyr och många nya erfarenheter i bagaget.

/Benjamin






Antligen framme i byn!   Ett typiskt Kichwa hus.


Hannes sover middag. Amazonasdruvorna i forgrunden.




Kvinna pa vag hem till sitt hus med sina tva barn och machete i handen.

Här kommer i form av bilder en liten uppdatering från ett regnigt Chucaple, Enjoy:



Minga (kollektivt arbete i by) i vår grannby El Vergel, rensade och förberedde marken för att sedan så medicinalväxter.



Under 2 dagar hade vi Mats och Linda på besök, förutatt utvärdera vår praktik så blev det en hel del kortspel på kvällen.



Vi har haft manadsmöte i organisationen.



Hela Chucaples egen mormor/farmor lagar inälvs-mat till Sandras mammas födelsedags-fest! Mums!



Vi har varit i Esmeraldas stad och kollat läget.



Clemens och Jairo slipar machete inför ännu en minga vid organisations huset.

Vi har blivit intervjuade av bade Tv och radio i Quinindé.

Utflykt i bergen för att kolla in vattensystemet.

Liza PALMblad

Just nu är vi upptagna med att skriva var artikel för Latinamerikagruppernas kampanj-tidning.
¡Hasta pronto!
/Sandrita, Lizita och Clemensita!

Se bilderna fran min by Tambopamba, samt fran besoket i Amazonas och la Loma del Tigre!

http://elisabetcarlsson.blogspot.com/