Jon om Emma

Detta är berättelsen om en av mina två parkamrater vid den Ecuadorianska kusten, cafékvinnan och hobbyfotografen som går under namnet Emma.

Emma "jag pratar inte så mycket göteborgska" Eriksson är uppvuxen i Mölndal, en kort spårvagnstur från Sveriges andra stad. Utan att inneha en högre ålder än 21 år sitter hon på en diger meritlista. Till exempel har hon hunnit med att bo i England under nio månader. Hon åkte till London och gick in och frågade om jobb på ett café, utan att själv tycka att hon bemästrade det engelska språket så bra. Kanske var det Emmas vänliga sätt, kanske var det hennes blonda kalufs, men snart stod hon i alla fall där i Notting Hill och serverade cappuccino till mer och mindre celebra britter.

 

Även efter London fortsatte Emma testa sina vingar, men denna gång inom rikets gränser. Flyttlasset gick till Malmö för jobb på ett gruppboende. Emma trivdes som fisken med både arbetet och Malmö stad, som hon minst en gång i veckan berättar om hur fin den är.

 

Emma är lite av en kameleont, i den bemärkelsen att hon har en ny frisyr varje dag. Hennes kunskaper i att sätta upp håret verkar inte veta några gränser. Till en början trodde jag att hon var korthårig, men så kom hon dagen därpå med ungefär tre decimeter hårsvall som hon bara hade gömt undan någonstans.

 

Lite, lite av en pedant är hon också, det måste man ändå säga. "Alltså det är totalt kaos på mitt rum" kan betyda att några pappersbuntar på skrivbordet har sipprat ut i en mildare form av oordning. Men faktum är att Emmas rum är av sådan sort som man gärna besöker. Det finns liksom alltid en känsla av lugn där, och så har hon inrett sitt krypin med stil. En gammal jordglob i fönstret, nån slags väggmatta vid sängen och så en massa svartvita bilder överallt. Luktar gott gör det också.

 

Emma är en mysig tjej som tycker om att ta i de människor hon pratar med, som för att göra klart för personen i fråga att det är den hon talar med. När Emma ibland tycker att något är alldeles för bedårande helfestligt för att hålla tyst river hon av ett härligt kluckande garv. Sedan är hon också väldigt intresserad av och nyfiken på andra människor. Som när jag träffade Emma för första gången till exempel. Jag är ingen naturlig pratkvarn, men på något sätt tror jag att hon lyckades dra ur mig mitt livs historia på en kvart.

 

Vidare är hon en mångfacetterad tjej, Emma. Hon gillar att plinka på gitarren, ta snygga bilder med kameran och baka bröd i ugnen. Även om hennes framtidsplaner är lite oklara så drömmer hon om att någon gång öppna ett eget café.

 

Att Emma kommer att vara ett väloljat kugghjul för trion vid kusten råder det inga tvivel om. Hon hetsar inte upp sig i onödan och försöker lösa problem på ett konstruktivt sätt, samtidigt som hon inte drar sig för att säga till om hon tycker att något är fel. Sen är hon ju himla rar också. Som en liten nallebjörn som pratar göteborgska och bakar bröd.

 

 

Andrea om Jon

Jon Travolta. Nej, så heter han förstås inte. Men man skulle kunna tro att Jon Jonsson vore en nära släkting till sin kände nästan-namne. Det är något visst med blicken, kindbenen, munnen och kanske också näsan. Men här vid utseendet tar inte likheterna slut. Det är hela Jons utstrålning ibland som kan få en att associera till Grease. Då Jon hör en bra låt, av exempelvis Lars Winnerbäck, så kan han liksom inte låta bli att sjunga med, men att säga att han bara sjunger med är en underdrift, det är som att Jon fullständigt går upp i den underbara melodin och låter de vackra tonerna fylla hela hans själ. Så ser det i varje fall ut för en yttre betraktare. När man kommenterar på Jons likheter med John Travolta, säger han att han nog fått höra det en och annan gång, men menar att han själv har svårt att se dem. Nej, han identifierar sig snarare med Björn Skifs. Och om man frågar honom varför, kan han inte riktigt svara på det. Det är bara en stark känsla han har.

Innan jag träffade Jon trodde jag inte att det var möjligt för en enda människa att framkalla så många olika sorters suckar. Det är som att han har en unik suck till varje litet missöde. Var suck på sin plats, verkar vara hans devis och han sätter varenda en med en sådan precision. Och det finns ingen, jag lovar, verkligen ingen som suckar med samma känsla som Jon gör. De allra, allra djupaste suckarna drar han då det går dåligt för
Manchester United eller det svenska fotbollslandslaget.

Jon talar norrländska och det gör han eftersom han är uppvuxen i Graninge, som ligger ett par mil utanför Sollefteå. Men att han spenderat den gångna sommaren arbetandes på Filipstads Tidning och dessförinnan nästan ett år på en journalistutbildning utanför Karlstad hörs inte till vardags. Det märks bara då Jon citerar Smala Sussie-repliker på lika väl klingande dialekt som den som talas av en infödd värmlänning. Att Jon spenderade tre månader i Barcelona för ett och ett halvt år sedan, hörs mycket väl på våra spansklektioner.

 

Förutom Jons redan nämnda fantastiska förmåga att leva sig in i ljuva toner har han andra imponerande musikaliska talanger. Han ska tydligen vara riktigt bra på att spela trummor, jag har dock själv aldrig hört honom trumma på annat än bord och knän, men det låter lovande, och han håller även så smått på att lära sig ta lite ackord på gitarr. Men den mest häpnadsväckande begåvningen, partytrickens partytrick är (oj, oj, oj!) Jons förmåga att kunna handfjärta nästan alla låtar du ber honom om.  Paradnumret är Poppa popcorn i en skål.

 

Enligt egen utsago är Jon helt galet grym på att tillaga köttfärssås. Han menar att det är den mest delikata rätt som finns att uppbåda i hela vida världen. Öl, det är också gott tycker han. Och fika.

 

I traditionell mening är Jon inte religiös. Han tror inte på övernaturliga väsen och spöken.  Tillber varken Allah eller Shiva.  Och går heller inte i kyrkan om söndagarna. Ändå finns det dagar i Jons liv som är heliga. Det är de dagar då viktiga fotbollsmatcher utkämpas på världens stora arenor. Då är det omöjligt att få denne fundamentalistiske fotbollsanhängare att slita sig från tv-skärmen som då uppnått status av en relik. Jons förhållande till fotbollen påminner mycket om det mellan en troende och en gud. Han ägnar timtal åt att spela fotbollsspel på datorn som vore de religiösa riter och han själv i tillstånd av trans. Sina fotbollstidningar läser han med samma andakt som vore de själva Bibeln. Och sin framtid vill han mycket gärna viga åt fotbollsjournalistiken.

 

Jon har en lite konstig grej för sig. Andra människor kanske ger en kram eller en vänskaplig klapp på kinden, för att visa att man tycker om någon. Det gör inte Jon. Han fattar istället ett stadigt grepp om sin kompis ansikte och klämmer till riktigt ordentligt. Det känns lite gött säger han.

 

 

Emma om Andrea

Första gången jag träffade Andrea satt vi bredvid varandra på en buss. Den en och en halvtimme långa resan kändes extremt kort då samtalet bara flöt på. Det kändes som att jag hade känt Andrea hela mitt liv. Andrea är en varm person som har ett skratt som smittar. Hennes nyfikenhet, entusiasm och intresse för andra människor är helt enormt. Om Andrea behöver en vägbeskrivning eller har någon annan fundering är hon den första personen att gå fram till någon på gatan. Det gör att hon ofta hamnar i roliga situationer och lär känna personer som hon annars inte skulle ha träffat.

 

Efter gymnasiet, som ligger strax utanför hennes hemort Skene, åkte Andrea till Berlin där hon jobbade som au-pair åt en konstnärsfamilj. Hon bodde ihop med två tjejer från Tyskland, som vägrade prata engelska med henne, vilket gjorde att hon snabbt lärde sig tyska. Berlin passade Andrea bra. Inte minst för den billiga falafeln, kulturlivet med teater och konst och möjligheten att träffa nya människor. Förra året läste Andrea på Österlens folkhögskola i Tomelilla, en resandekurs med inriktning Indien och Bangladesh.

 

Andrea är miljömedveten och handlar nästan bara secondhand-kläder och ekologiska/kravmärkta livsmedelsvaror. Hållbar mat-konsumtion intresserar henne mycket och det är något hon skulle vilja jobba med i framtiden.

 

Snabbfakta: Tycker om att simma. Har en hemlig (dold) baskettalang. Lyssnar gärna på radioprogram. Klär sig i gammaldags kläder i pastellfärger- rosa och lila. Är vegetarian, tycker om indisk mat. Är något av en tidsoptimist, men skulle aldrig komma försent till något riktigt viktigt. För att effektivisera brukar Andrea borsta tänderna i klassrummet efter frukosten. Äter gärna mörk choklad, dricker te (ganska svagt, med lite mjölk i), gärna chai. Har lätt för att lära sig språk, har lärt sig spanska snabbt. Läser gärna, tycker om att titta på film.

 

Om du var ett årtionde, vilket skulle du vara?

A: 20-tal. Fina klänningar och kulturliv i Berlin. Och huvudbonaderna!

E: 70-tal. Stickade koftor, ”gör det själv-andan” och miljömedvetenheten

J: 80-tal! Bruce Springsteen, pannband, schyssta dansmoves och sånt. Klockrent, tycker Emma och Andrea.

Vad brukar du göra när du har en stund över?

A: Mysa!

E: Chilla.

J: Löka

Vilka egenskaper har ni som gör att ni funkar bra ihop som grupp?

A: Bra på att reda upp kaos och löser problemen med sitt underbara skratt.

E: Handlingskraftig, peppande och ett bra stöd.

J: Lugn och stabil. Positiv och taggar till ordentligt på roliga förslag.

Hej allihopa!
Inloggningsproblemet vi haft på bloggen är fixat så nu börjar det hända saker ;)

I torsdags tjuvstartade vi, Lise & Frida (F), med den praktikvecka som klassen ska göra.
Vi var på människorättsorganisationen FIAN:s Sverigekontor i Stockholm. FIAN står för FoodFirst Information & Action Network och de arbetar för rätten till mat och rätten att försörja sig, som finns inskriven i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK).

Torsdag-fredag hängde vi med de två anställda på kontoret, Stina & Martin, och fick lära oss om FIAN:s verksamhet och se hur deras arbete går till.

Måndag-tisdag var det Mänskliga Rättighetsdagarna på Kulturhuset och FIAN var en av ett femtiotal utställare som fanns på plats. Där stod vi vid deras bord och pratade med folk om vad FIAN gör och de olika fall de driver där människor rätt till mat har blivit kränkt (och bjöd på juice och delade ut broschyrer förståss).
Det går det att läsa mer om på FIAN:s hemsida, och skriv gärna under deras blixtaktion för att få ett stopp på det extrema våld som organiserade småbönder i Bajo Aguán i Honduras utsätts för i denna stund - många är utsatta för hot och sedan januari 2010 har 40 aktivister blivit mördade! http://www.fian.se/nyheter/blixtaktion-extremt-vald-mot-jordbrukssamhallen-i-bajo-aguan-honduras/

Vi är väldigt tacksamma för de mycket intressanta och intensiva dagar vi haft i Stockholm!

                                                                    Lise & Frida


Nästa vecka (v. 47) är det dags för praktik och klassen kommer vara utspridd på lite olika platser
- Frida på Antidiskrimmineringsbyrån i Karlstad
- Emma på Ekocentrum i Malmö och Göteborg
- Sonja på Borås tidning
- Maria och Andrea ska praktisera hos Miljöpartiet och följa med en riksdagsledamot som sitter i Miljö- och Utrikesutskottet
- Tulda, Jon, Julia, Hannes, Frida & Lise kommer vara kvar i de småländska skogarna och hänga med Latinamerikagrupperna på deras skolturné och hålla i workshops med temat Makten över maten.


Ha det gott!

Hej!





Det är vi som är Hannes och Frida och vi ska åka till djungeln!

Hannes om Frida

Frida Närman är tjugo och några år gammal och min resekamrat i Ecuador.

 

Hon är född och uppväxt i Karlstad, har fyra storasyskon, som alla har eller är på väg med barn. Där finns även en asgammal hund och en ännu äldre mormor. Hon har efter tiden på gymnasiet pluggat en hel uppsjö ämnen på folkhögskola och universitet bl a Kulturgeografi, statsvetenskap, litteraturvetenskap och U-landskunskap med inriktning Afrika. I den sistnämnda gjorde hon en liknande utlandspraktik som i den här kursen mestadels i Kenya men även Uganda, Rwanda och Egypten. Hon bodde då i Maasaibyn Enkokidongoi, där hon lärde sig snacka caféswahili och skutta jättehögt. Hon har nu senast pluggat fred- och konflikvetenskap i Malmö under två års tid och har ändå ett kvar. Under kursen har hon bl a hunnit med en termin i Israel där hon pluggade arabiska och israelisk historia. En imponerande meritlista som toppas med ett avlägset släktskap med Monika Zetterlund!

 

Hon pratar alltså swahili, arabiska, hebreiska, spanska, engelska, franska relativt flytande, dessutom lite knagglig svenska och är utan tvekan den mest utbildade i vår klass med sammanlagt 17,5 år i skolbänken efter det här året!

 

Om Frida själv fick välja skulle hon spendera resten av livet ihop med Mads Mikkelsen på en kobbe i söderhavet. Om hon inte fick välja fullt lika mycket själv skulle hon bli frilansande journalist i Latinamerika och skulle vara rätt nöjd med det också.

 

Att åka med Frida känns som en lugn och trygg resa, hon är klok som en uggla och har hjärtat på rätta stället. Frida kan mycket om det mesta men uppskattar även ett glas rödtjut. Vi ska alltså åka till djungeln tillsammans, knaggla oss fram på spanska tillsammans, äta larver tillsammans, försöka låta bli att äta marsvin tillsammans och jag tror nog vi kommer lyckas bra med det mesta!

 

FEM SNABBA MED FRIDAN

Vin eller öl? Vino!

Afrika eller Sydamerika? Afrika, än så länge men jag hoppas att det ska ändras.

Morgon eller kväll? Kväll, helt klart!

Snus eller cigarett? Om jag måste välja så tar jag cigarett.

Sverige eller utomlands? Utomlands på vintern

 

Frida om Hannes

I korridoren spelas just nu musik från en vinylspelare – det är Hannes vinyl som knastrar. Han är den enda här på Granängen Övre som har en, och på den är jag en smula avundsjuk. Fast det är klart att ibland får jag njuta av den jag också. Som när det klubbas inne på Hannes rum. Eller som ikväll när det spelas kortspel och dricks rödvin inne i köket i äkta folkhögskoleanda. Då spelas det ljuvt knaster inifrån Hannes rum, samtidigt som vi fräser över våra dåliga lankor.

 

Carl Hannes Vambola Mattsson Gusfors – det är alltså namnet på den nästan 22-årige pöjk' jag ska spendera mina två månader med i Ecuadors djungel. Det kommer att bli finare än snus. För den som undrar över namnet Vambola kan jag berätta att det kommer från Estland och att det i Hannes alltså bor en fjärdedels est. Någonstans i honom bor dessutom ett släktband till gamle Ankarström – han som sköt teaterkungen, men detta är den enda mörka hemlighet jag kunnat hitta.

 

Annars härstammar Hannes från Ålberga utanför Nyköping. Där växte han upp på gården  Smedstorp tillsammans med föräldrar, lillebror, farföräldrar, kusiner och ännu några fler. Att leva storfamiljsliv i Ecuador kommer vara hemmaplan för honom. Efter fotbollsgymnasiet har Hannes spelat saxofon på Wiks folkhögskola, kuskat runt i Argentina, Uruguay, Chile & Brasilien och dessutom jobbat på dagis bland andra ställen. Jag vågar dessutom påstå att han haft det ett häftigare och mer otippat jobb än någon annan av oss – som isskulptörsinstruktör!

 

Hannes är lintotten med snälla ögon och en jävligt rapp käft – men den är rapp på ett bra sätt, käften. Hannes är nog den som framkallar skratt flest gånger i klassrummet och han är smart.på ett sådant där naturligt, nästan medfött sätt. En sådan smarthet som man inte kan låta bli att beundra. Dessutom finns det inte någon som pratar engelska med fransk brytning lika skickligt som Hannes gör – på det är han en verklig talang. Skulle han någon gång fastna på en isolerad kobbe vet jag inte vem som skulle sitta bredvid honom, men vore det Carl Bildt skulle det nog gå illa och för det ska han ha all heder – Hannes alltså, inte Bildt.

 

Jag hade tänkt beskriva Hannes såsom han själv beskriver Sörängen: “Lite kyligt men ganska tryggt”. Det är bara det att det stämmer inte alls – Hannes är inte det minsta kylig. Däremot är han trygg. Och han är äkta. Och förbannat rolig.  En sådan man gärna skulle spendera några månader med på en främmande plats – och det kommer jag att få göra. Snart, så snart. Ja, Herre Jistanes!

 

FEM SNABBA MED HANNES

Snabbfakta:

Vin eller Öl – Öl

Afrika eller Sydamerika – Sydamerika

Morgon eller Kväll – Så sent på kvällen att det blivit morgon

Snus eller Cigarett – Snus

Sverige eller Utomlands – Hannes tänker så länge att klockorna hinner stanna. Sen säger han: ÄH, skriv bort med alla gränser. Jag vill vara i hela världen!

 

HASTA PRONTO