I fredags blev jag magsjuk och det holl i sig i manga dagar! Losningen: vi gar till shamanen i byn! Stephen, den amerikanska killen i byn, tog med mig till Señora Longita. Nar vi kommer dit sa botar hon tyvarr inte langre eftersom hennes hander ar trotta och gamla, men hennes man mater runt mitt brost med nan typ av band, sen viker han bandet och nuddar med det i en korsrorelse pa massa olika punkter over hela min kropp. Nar han gjort detta mater han mig igen och konstaterar att mitt brost nu ar mindre. De pratar ihop sig lite och nar de ar klara sager de att jag har blivit skramd av nagot och att nagon har gett mig dalig energi genom att titta pa mig och darfor har jag torra ogat!
Vi satter oss ner och vantar och efter en stund far jag dricka nan typ av ortte hon har kokat ihop. Sen drar mannen ortte i korsformer pa samma punkter och baddar mitt huvud med te och blaser pa det. Sen kastar han te over hela mig tills koppen tar slut. Efter detta  ar fardigt far jag dricka annu en kopp te innan det ar dags att ga.
Foljande dag fick jag komma tillbaka och gora samma sak och jag ska komma tillbaka sista dagen idag och fa min behandling innan jag blir frisk. Det ska bli sa skont att bli fardig med detta eftersom jag inte fatt bada pa flera dagar (inte jattefrasht i 30-35 graders varme).

Igar blev jag aven meddragen till en finca for att kolla pa en orm som hade bosatt sig i huset, en anakonda. Den lag och sov pa en takbjalke och jag forsokte fortvivlat overtala dem att doda den vilket de vagrade eftersom att de pastar att detn inte ar farlig. Konstigt eftersom de kallar det "hastdodaren". Men dar satt vi pa balkongen och vilade i skuggan medans en anakonda vilade i huset. tills byns "coola killar" kom och kastade saker pa den tills den vaknade och borjade rora sig pa hela nedervaningen. PANIKEN! Men ingen dog och nu kanner jag mig en smula modigare.

Vill ocksa dela med mig av min GTA San Andreas upplevelse, nar jag akte runt pa motorcykel har pa landet till olika rancher och byar och skrek och skallde pa folk. Haha det var grymt! Vilken organisation jag praktiserar i! Hahaha!

Nu ar det sista dagen har iaf och jag ska precis ga och kopa saker for att laga kottbullar till varan fest vi ska ha ikvall. Ecuatoriansk- svensk mat ska det bli, dans och lek och avenb avsked och kanske lite tarar! Imorgon far vi traffas igen, kara klassen men jag maste erkanna att jag vill fan inte aka harifran!!!

Ja, tiden gar ju, som de sager "fort nar man har roligt" och sa roligt som vi har haft det har i Cotacachi sa har tiden gatt i fast forward! Imorgon inleds redan den sista veckan. Det kanns nastan overkligt, och inte sarskilt kul... Fanny och jag haller pa att undersoka mojligheten att leva kvar i Ecuador som illegala flyktingar. Vi far se hur det gar!

I veckan har vi haft vara sista engelskalektioner. De blev fulla med kanslor! Varje fredag formiddag har vi gett tre lektioner i engelska pa skolan i Cuicocha, samhallet dar Fanny bor. Det har varit sa roligt! Framfor allt, tycker jag, har det varit sjukt gott med var barngrupp. Det ar en klass med 5-aringar som vi mest har lekt och sjungit med.
Det var verkligen inte latt att saga hejda till dem! Men vi gjorde det, och med ett rungade "guud bajj, tesschär!" i ryggen gick vi ut ur klassrummet och vidare over skolgarden. Dar stod vi en stund och pratade med rektorn om eventuella kallare att gomma oss i nar springandet av 50 sma fotter ljuder bakom oss. Alla de sma barnen kommer springande, sa fort de sma benen bar dem, med varsin teckning av mig och Fanny. Vi samlar in konstverken och overoses av barnpussar pa kind, nasa, mun och ogonbryn. Lika snabbt som de kom springer de sen tillbaka in. Da kan jag saga att det var svart att inte borja lipa. Finaste sma barn!

Igar, lordag, gav vi annu en sista engelskalektion. Det var med var grupp "ungdomar", dvs folk mellan 18-45 som nu kompletterar en icke fullgjord gymnasieexamen. De ar helt underbara! Varje vecka har vi skrattat sa vi fatt ont i magen! Igar var inte annorlunda. Vi lekte "har kommer vi", bingo och "mordarleken", for att nar vi kommer in igen i klassrummet motas av tva tartor, lask och varsin fin laderplanbok. "sa att ni inte glommer bort oss..." sager de. Herregud, va vi blev blodiga! Med sotsliskig tarta i munnen och tarar i ogonen forsokte vi forklara hur kul vi tyckt att lordagslektionerna har varit och hur intelligenta de ar! "siguan practicando!"

Det var tva fina dagar. Vi kande oss valdigt uppskattade och glada.
Det har varit en alldeles for bra tid har i Ecuador. Vi vill ju inte hem!
Pero, así es la vida - con despedida!

ciao, cuídense!

Ajajaj man blir faktiskt aldre aven pa andra sidan jorden. Den 10 mars var det dags for mig att ta ett steg narmare pensionen och fylla 23 ar, sjalvklart skulle vi ha ett kalas.
Dagen borjade med en taller i matsuveranitet langt uppe i bergen, vi anvande gamla ingenjorsmetoder for att gora kanaler och senare kokade vi ihop ett ekologiskt godningsmedel. Allt medans solen sken pa oss, alltsa en riktigt bra borjan pa dagen.
Nar vi kom hem till mitt hus borjade Cicci och jag forbereda den svenska tartan eftersom tartorna har i Ecuador inte haller speciellt hog standard. Vi kopte en tartbotten, mosade bananer och jordgubbar, gjorde vaniljsas, vispade en liter gradde for hand, och dekorerade med aprikoser och riven choklad.
Nar Ciccis familj hade anlandt borjade kalaset. Forst sa bjods det pa lite smatt och gott, chips, ost, korv och popcorn. Sen serverades huvudratten som var potatis, ris och lammkott. Efter det var det dags for det stora momentet, har i Ecuador maste den som fyller ar "nudda" tartan med ansiktet. De rutinerade gor det snabbt och obemarkt sa ingen kan trycka ner ansiktet i tartan, tyvarr sa var jag inte sa rutinerad...Det var i alla fall en trevlig tradition som jag kommer ta med mig hem till Sverige. Senare var det dags att bjuda pa var tarta och alla uppskattade den!
En riktigt lyckad dag!

Glada barn plus gringo.

/Andrés

Hej!
Dalig uppdatering av oss har bland bergen men sa blir det nar man jobbar mycket. Men vi har det bra! Kanns segt att det snart ar slut, finns sa mycket mer vi vill gora! Anders och Cicci ( El quinche-ganget) var har forra fredagen och halsade pa! Planen var att de skulle vara pa ett mote hela dagen men slutade med att de hangde med oss hela dagen! Kul att jamfora praktiker och prata om allt vi vart med om!

Tankte att det kanske kunde vara passanade att skriva om hur vara veckor ser ut. Som exempel, denna vecka!

Mandag: Planeringsmote klockan tio med var organisation. Brukar sluta med att vi vantar i en timma pa att motet skall borja. Sitter och surar lite for att vara campañeros ar sena men vi far skylla oss sjalva att vi aldrig lar oss. Efter motet brukar vi ha egen planering resten av dagen. Engelskalektioner, workshops etc skall forberedas.

Tisdag: 9. 00: Workshop i sexualkunskap i en av byarna i regionen. Pratar for ungefar 70 elever.  10.45 , Taxi i ilfart till en annan by och sa kor vi samma workshops, denna gang for en mycket mindre grupp, ca 15 elever.
Eftermiddagen spenderas med att gora en powerpoint om konssjukdomar och hur man skall skydda sig mot dessa rackare.

Onsdag: 10.00, forelasning om sex for gymnasieungdomar. Vi lyssnar och blir avundsjuka pa den grymt bra forelasaren. Han kan verkligen sin grej och far eleverna att slappna av trots att han pratar om allt fran kondomer till olika typer av erektion.
11.15- Tanken var att vi skulle prata om sex for en grupp tjejer pa ett gymnasium men efter lite overlaggning med rektorn sa bestammer vi att det passar battre med nasta tisdag.
15:00 Engelskalektion

Torsdag: 11.00 Workshop i genus i en av byarna.      
14.00 Foljer vi med OXFAM for att halla var workshop om sexualkunskap for en kvinnogrupp samt delta i deras arbete med att introducera nya satt for kvinnorna att nyttja de grodor som de sar.

Fredag: 8:00 Engelskaundervisning pa en skola i min by. Har tre klasser ocg brukar mest forsoka gora kul saker med barnen. Eftermiddag: planera och inhandla for sondagens jippo.

Lordag: Eventuellt bestiga ett berg. 16: 00, Engelskaundervisning for mas o menos komvux elever.

Sondag: Marknad klockan 6 pa morgonen. Gora intervjuer med de som saljer och prata om vader och vind bokstavligt talat.
11.00: Heldag med vara engelskaelever pa lordagar. Skall ha en "kul-dag" dar vi kommer bada, leka, ha workshops, laga mat etc. Hoppas verkligen denna dagen kommer bli kanonkul!

Naval, snart ska vi ivag och snacka engelska. Hoppas varen ar pa vag i Sverige! Puss och kram fran oss!
Lev val- Fanny

Fortsattning pa det forra dramatiska inlagget kommer nu! Jag hade det trevligt som evakuerad i Chucaple med Sandra och Liza. Aven om detvar stromlost sahade vi det fint. Devisade mig en kulle och vi spelade kort. Nar jag ringde hem till min by sa dealla att de inte ville evakuera, att de inte orkade eller hade lust och att allting var lugnt. Nar jag sen kom tillbaka visade det sig att alla hade gratit, statt pa bron och sett hurvattennivan hojdes och hojdes. Nar det borjade komma vagor upp i floden sa hade folk sprungit och manga hade gatt de tre kilometrarna till vagen och sovit dar. Som tur ar hande det inte sa mycket mer den dagen och jag atervande dagen efter, alla levande och alla hus fortfarande hela.

Fast det verkar fortfarande vara naturkatastrofernas tidi Pedro carbo, eller vad vi ska kalla det. I torsdags forra veckan hade hela byn panik for att det smalde i elledningarna. Folk sprang snabbt och stangde av stromen i sina hus, men en elledning gick av och halva byn, inklusive min familj, blev utan strom. Helgen praglades saklart av tsunamivarningen och vattennivanfortsatte vara hog nagra dagar efter. I mandags vaknade jag av att min familj skrek efter mig och kom in i mitt rum och fragade om jag hade kant hur markenskakade, en liten jordbavning. Jag hade bara dromt att det var jordbavning men inte vaknat, sa sa farlig var den ju inte som tur var. Igar sa kom det man till varan by for att fixa elledningarna och vi fick tillbaka strommen. Bara nan timme eller sa efter de akt ser jag ett stort rokmoln langre ner i byn och hor massa skrik. Folk springer ner for backen och nar jag kommit ner till kaoset star en av byns affarer i lagor. Som tur var hade det osregnat hela natten ochfolkkastade vatten fran vattenpolarna pa huset. Det kan tilllaggas att nastan hela min by ar byggd i tra och att husen i denna delen av byn star valdigt tatt. Huset bredvid borjade fatta eld lite men som tur var ar det byggt i bade cement och tra. Efter ett tag och mycket skrik grat och ett sonderslitet hus sa ar elden slackt. Affaren ar helt forstord och aven garden brevid fick slitas sonder. Ingen skadadesoch detvar val valdigt skont det.  Detta ar min dramatiska vecka jag har haft.

Mitt arbete har blivit en aning bortglomt som man kan forsta kanske, men i eftermiddag ska jag aka pa mote med min kvinnogrupp i Chamanga. Imorgon ska vi ha mote i byn och pa lordag blir det plocka-skrap-minga. De ska forsoka gora sa jag ska  fa jobba lite hart innan jag aker men det far vi ju se hur det gar, saker gar inte jattefort i denna delen av Ecuador. Men jag ska inte vara negativ i forvag! I vilket fall som helst sa har jag det bra har i Pedro Carbo!

Jag antar att ni alla har sett nyheterna om tsunamin och jordbavningen i Japan. For mig blev det klockan sju imorse verklighet. Jag och sex andra fran min by akte klockan fem imorse till Atacames, en kuststad nara Esmeraldas stad for att aka pa ett tvadagarsmote med FENOCIN. Nar vi kom fram var motet installt pa grund av tsunamivarning. Stephen och jag sitter nu har och vantar pa en van till honom. Alla i hans organisation ska evakuera till Santo Domingo och jag vantar pa Sandra, som jag ska aka med till Chucaple, byn som hon praktiserade i forra aret. Jag vill inte vara i Pedro Carbo jag ar radd. Antagligen overreagerar jag som alltid med klockan 17.30 ska det komma en tsunami och de i min by litar helt pa gud. Det kommer nog att ga bra, vi ar skyddade av en vik, men jag vill inte ta risker. Nu ar det dags for mig att ta bussen till Esmeraldas. Ni dar hemma far halla tummarna.

Hej igen!

Ja nu har vi firat karneval i La Loma! Josses va vi har firat! Jag har blivit insmetad med agg, mjol, farg, frukt, vatten och annat som ar kladdigt. Jattekul! Hela byn har lekt, i fyra dagar. Vi har festat och dansat sa att benen gor ont och skrattat sa man knappt kan sta upp. Jag alskar karneval!

Lotten stallde upp som drottning av karnevalen, men om det far hon skriva om sjalv.

Min karneval kommr har. Jag dansade med dansgruppen i karnevaltaget, bakom Lottens bil. Vi hade sytt upp karnevalklader till alla i gruppen, de var svarta, grona, roda och jattefula! Hela Sacha och alla byar omkring var dar, jattemycket folk! Det var jattevarmt och vi brande sonder vara fotter nar vi hade uppvisning av karnevaldansen, ajaj.

Nar vi visat upp oss och Lotten hade klivit av sin bil for att inta sin plats pa scenen borjade det roliga for mig. Jag och alla fran byn fjanade loss. Jag har aldrig varit sa smutsig! Josses! Eftersom jag och Lotten ar de enda utlanningaran har i staden och Lotten inte var dar fick jag saker kastade och insmetade av alla mojlig manniskor. Edison, presidenten i FEPIO, oranisationen som vi praktiserar i, var dar och honom fargade vi och mjolade ner lika mycket som alla andra.

Nar det var dags for Lotten att halla sitt tal och allt sant sa hurrade hela publiken! Men som sagt, Lotten far skriva om sin karneval.
Aven jag blev uppdragen pa scenen och fick dansa md nagon fran publiken, prata strunt och larva med gubben som holl i allt. Mycket kul! Men oj sa ful och smotsig jag var! Bilder kommer en anna dag nar kameran foljer med till Sacha.

Karnevalen var inte slut med det. Igar kvall trillade nagra av mina broder hem lite halvsent efter en dag i Sacha, roda och svarta och mycket glada. Hernan kletade in mig med rod farg och sen gick vi over till Lotten for att knacka ett agg i hennes huvud. Och sa var det igang igen! Slapade ut stereon och sprang runt i husen och kladdade in folk i kletig frukt. Sa var det fest! Dansade och kladdade och smutsade ner oss annu en gang. Fin final pa en otroligt rolig karneval!

Tack for mig!
Jessica

Hej!
Har kommer en halsning fran Punguloma och Olga.

Till en borjan hade jag mycket problem med rasismen i min by. Man kan nog saga att det ar vad som har praglat min tid har. Nar jag akte hit tankte jag, smatt naivt, att jag skulle fa vara med och arbeta, utan knussel. Aningen mindre naivt tankte jag att jag skulle vara presenterad for byborna och organisationen, och pa sa satt undslippa att vara bara en gringa*.

Nar min mamma Luisa och jag var och jobbade pa falten eller pa mingas*, fick jag inte vara delaktig. Jag var i centrum, men anda inte med. Som ett barn som far folja med till ICA, men inte lagga varor i vagnen.
"Du ar trott, du behover vila, du kommer bli smutsig, det har ar for jobbigt och svart for dig"... vad var de sa till mig. Ofta pratade de om mig pa kichwa, ofta flera timmar i streck. Jag fick mycket tid att tanka och forsta hur stor rasismen ar i varlden. Samtidigt var det en valdigt pafrestande situation, som jag forsokte bracka genom att saga ungefar "Vad sager ni?", "Vad vill ni veta?". Utan resultat.. De pratade Om mig, inte Med mig.

Jag tror inte att de menade att stanga mig ute, men effekten blir san. Jag insag att basta vagen till att fa vara mig sjalv och inte en docka utan talan, med vaskan full av pengar, var att lara kanna min familj. Trots allt ar det ju min mamma Luisa som presenterar mig i alla situationer, och da underlattar det ju inte direkt om hon presenterar mig som en gringa som inte kan arbeta.

Nu kanner jag henne, min mamma Luisa.
Mami lucha, kallas hon i byn. Det passar.
En dag for nagra veckor sedan sa jag till henne pa skarpen att Du far inte saga till dem att jag inte kan, och Jag ar samma person har som jag ar hemma, Jag heter Olga, inte gringa.. Forsokte forklara for henne att jag ar en manniska, med hander som kan arbeta och kanslor som kan kannas. Hon skrattade forst, men sa fragade jag henne om hon hade forstatt att det sarar mig, sa skrattade hon igen och sa att Ja, det hade hon forstatt. Jag gav mig inte forran hon sa Ja utan att skratta. Da liksom hande det nagot. Hon sag pa mig som en person, inte ett skal. Ser mig numera till och som en i sin familj och kallar mig for sin Olgita. Sedan dess har jag fatt anvanda koket, dra hem far, mata marsvin.. Hon till och med ber mig om att gora saker ibland. Det kanns valdigt bra!

Sakta blir jag lite mer Olga, eller oftast Olgita, och lite mindre gringa. Jag forlojligas fortfarande ibland, stangs ute. Da brukar jag borja prata svenska eller skratta tillbaka nar de skrattar at mig. Da skrattar de tillbaka, med mig.

Jag o Elinor har forsokt planera saker att gora med organisationen, men det blir liksom inte sa mycket. Allt skjuts upp till "La otra semana" (den andra veckan). Tex planerade jag med min familj att aka till Ambato, den narmsta staden. Klockan 7.30 skulle vi aka, sades det. De var det sista vi sa till varandra innan i gick och lade oss kvllen innan. Nar knackar de pa min dorr? Klockan 4.00, pa natten. "Nu aker vi!" Da blir man lite paff. Jag trodde att mañana mañana betydde att skjuta upp saker, men det dar var ju trots allt pa "morgonen", sa det kanske gar under det uttrycket?

Nu haller vi lektioner i skolorna, pratar med folk och forsoker hanga med pa det lilla var organisation agnar sig at. Bland annat deltar vi i en turistkurs, dar vi i princip far lara oss hur de ska behandla oss. Intressant!

Det jag kan gora har ar nog just att vara har. Visa att har ar jag och det vill jag vara for att lara kanna er. Jag har vit hy men annars ar jag som ni. Vi behover ata, sova och ga pa toaletten, och det gor vi pa ungefar samma satt har och i Sverige, fastan har har de jordgolv, inga element och inget lyse pa toaletten.

Manniskor har drommer om den varld de tror att jag kommer ifran. I USA finns pengarna, lyckan, livet. De fragar mig om det gar att aka till Sverige och jobba och bli rik. De fragar vad mina skor kostar, vad resan hit kostar, hur mycket pengar jag har pa banken. Vill skicka ivag sina barn till ett "battre land", dar de kan arbeta och bli rika. Det ar hemskt att forsta hur de ser pa sin egen varld och min. Allt jamfors. Det ar hemskt att forsta att de inte ser att de ager allt man behover for att leva. Den unga generationen drommer sig bort genom TV:n. De kan inte prata kichwa, de forstar nar de vuxna pratar, men kan inte svara.

Jag onskar ibland att jag hade morkare hy och var ett huvud kortare. Att jag fick sitta pa taket pa bussarna och vara. Jag vill satta mig dar, bland skolbarnen, aka med dem och hora vad de pratar om. Men jag vet att det ar omojligt. Satte jag mig dar skulle de sluta prata.

Nar man aker ivag sa har tanker man nog ofta att man ska hitta lite mer av sig sjalv, forsta mer vem man ar. Jag akte hit och forstod att jag redan vet vem jag ar. Nu far jag lara mig att visa det for Punguloma, lata dem "hitta mig".

¡Hasta luego!

*gringa =vit. egentligen ska man vara fran E.E.U.U. for att kallas gringa, men de tycker liksom inte att det spelar sa stor roll

*minga = tillfalle nar byn samlas for att arbeta tillsammans med nagot, tex bygga ett hus eller stada ett torg.

Hej alla vanner!
Har hort att jag ar den enda som inte skriver, kan bero pa att jag nu akt till granprovinsen for att fa tag pa internet. Nagra misslyckade forsok i grannbyarna pga stromavbrott har fatt mig att ge upp pa det dar att sprnga runt i smabyar och fraga om internet hemma hos random lite rikare personer. Hur som helst sa har jag det jattebra. I mitt hus kommer det och gar folk vi ar allt fran tre till tio personer och ibland ar det svart att halla koll! Alla i byn ar skitsnalla forutom coola killganget som ligger i hangmattorna och snygfotar mig men det kan jag leva med! Livet ar gott helt enkelt och till och med mina ben har borjat bli bruna!

Ja vad har jag gjort i Pedro Carbo egentligen? Inte jattemycket om man ska vara arlig men har ar en liten lista:

• Deltagit i Junta Parroquial i Daule, grannbyn, ett mote pa typ sex timmar dar folk skrek om pengar och inte kom fram till nat.
• Vart pa mote hos en grupp med kakaokooperativ i Esmeraldas stad. Dessa grupper, utspridda i hela provinsen bla Pedro Carbo, vill bli en organisation och jobbar med det.
• Vart pa nagra moten/mingas med kakaokooperativet dar vi tjatat pengar och planterat fron. Jag har aven kakat en del kakao som smakar typ surt som nan citronliknande frukt.. lustigt.
• Borjat arbeta med tva kvinnogrupper, i Chamanga och Limon, tva grannbyar. Jag ska hjalpa dem att starka sina organisationer aven om det ar lite oklart vad de vill. Jag ska aka och forelasa for gruppen i Chamanga i eftermiddag.
• Besokt en rakodling i en by som heter Cojimies, som ags av en finlandssvensk kvinna.
• Vart pa mote for att fa en ny sjukstuga i byn i staden Muisne.
• Vart pa lite mote med kvinnogruppen och fiskarnas grupp i Pedro Carbo, dar det hant i princip ingenting. en gang kollade vi pa en dokumentar om vikingar som Linn, en tidigare praktikant, lamnat dar..
• Vart pa taller i Bellavista, liten by vid vagen, dar vi utvarderat vad som inte fungerar i de olika byarna i Parroquian.
• Betalat ut en sjuttonaring ur haktet i Salima.

Ja det kanske later som en del men egentligen ar det mest massa tjat och lite korruption och sa staller till det ratt mycket. Tillit till organisationen verkar inte riktigt finnas hos manga efter att 11000 dollar forsvunnit forra aret och det kanns inte alltid helt latt. Amerikanen Stephen som vart har i ett ar i April sager detsamma, men vi ar glada anda och tar dagarna som de kommer. Jag haller pa att lara mig att tvatta i floden, aven om alla sitter och skrattar medans jag gor det. Barnen har jag gott om tid att leka med ocksa eftersom det ar skollov och ibland ar jag helt plotsligt barnvakt, utan att jag vet riktigt hur det gatt till! Pa lordag ar det carnaval och vi ska aka till Cojimies, dar det ska varaen strandfotbollstavling. Jag ska dit som "froken sport" for Pedro Carbo, vilket innebar att jag ska med varat lag ut pa plan med en kort kjol och fotbollstroja. Jag vet inte riktigt vad jag kanner infor detta men det blir nog bra! Det ar forovrigt vad som skulle vart LLewelyns familj som ar ansvariga for denna fornedring och ska sy min kjol.

Annars oroar jag mig mest for att jag inte langre har en kamera, eftersom den pajjat och inte heller jag rad att kopa en ny. Efterarbetet... hur ska det ga?? Jag hoppas alla andra har det grymt pa sina praktiker och att ni far en lika trevlig carnaval som jag kommer att fa... hehehe...