Julia:

Familjen har en fantastisk tradgard med massa frukter och gronsaker; avokado, apelsiner och passionsliknande frukter som jag inte kan namnet pa. Jag fick tillsammans med tva overnattande  bjassar till amerikaner en rundtur i rabatterna/djungeln da vi fick smaka pa det mesta. Yenkarna sov pa overvaningen precis som jag, den del av huset som anvands till "turismo comunitario" och som ar renoverad dar efter. Allt ar nytt, frascht (ogillar ordet men vet inte annars vad jag ska skriva) och luktar gott for det ligger eukalyptus under sangen. Dar ska jag bo som ensam gringa under resten av tiden medan familjen trangs pa nedanvaningen. Jag har lika manga rum for mig sjalv som de har tillsammans.

Igar blev jag medbjuden till andra omgangen av ett brollop som hade haft sin borjan pa lordagen. Nar vi kom fram till platsen dar det skulle hallas visade det sig vara forsenat sa vi satte oss i graset for att vanta, pratade och drog forstrott upp vaxter ur marken. Pedro satt och petade med en blomma och fragade: "Gor ni ocksa sahar med blommor: Alskar, alskar inte, alskar, alskar inte?"

"Faktiskt", svarade jag och blev valdigt farvanad. Har kommer jag till en liten by i de Ecuadorianska anderna dar de pratar Kichwa, ater marsvin och gar kladda i plommonstop ocksa spar de karleken i blommor precis som vi. Jag trodde typ det var ett midsommarpahitt fran Dalarna. Det gick en stund och jag sag att dar fanns en massa klover.

"Betyder det tur att hitta ett klover med fyra blad har med?" fragade jag. Det gjorde det saklart och jag tyckte det var lika skitkonstigt. Antingen sa prackade spanjorerna inte bara pa befolkningen kristendomen utan tvingade dem aven att tro att fyrklover ger tur och blommor kan spa. Eller sa ar det sadana dar universella sanningar, ungefar som att solen ger liv. Ganska spannande ar det i alla fall hur liten varlden kan bli nar man satter sig och petar i graset.

Efter en stund fick vi reda pa att alla var uppe hos brudgummen fortfarande (alltsa sedan gardagen) sa vi bestamde oss for att ga dit. Redan narga hundra meter innan vi nadde huset kunde man hora musiken. Alla stod och dansade, endast de berusade man som lag dackade i diket var stilla. Jag blev snart erbjuden en shot aguardiente, en sorts sprit som de dricker direkt ur langa sockeror. Pa grund av parasiterna jag haft i magen senaste tiden sa tackade jag nej, trots att mannen med roret pastod att det skulle ta dod pa dem. De tvivlar jag inte pa, men jag lovade anda att det fick bli nasta gang.

Efter ett tag borjade mannen i dikena kravla sig upp hela ekipaget gav sig antligen av nerat mot ceremonin. Val framme samlades alla runt en cirkel av sockeror och rosor. Innuti cirkeln laste den lagom packade gudfadern upp olika boner for brudparet, sedan fick de och andra par inom familjen tvatta ansikte, hander och fotter pa varandra med rosenvatten. Under hela tiden stack sma barn in pinnar med brannasslor genom staketet som de strok over parens bara kroppsdelar. Det ar en ritual som ska bringa lycka till aktenskapet och gor ganska ont men gar over snabbt. Varje gang ett par tvattat sig sa tog de baljan med vatten och kastade ut over den skrikande publiken.

Nar ceremonin var over var det dags att dansa igen. Aven jag var med och sag val ut ungefar som en dansande flaggstang bland alla andra. Nu blev alla tilldelade presenter som man under dansens gang skulle ge till gudforaldrarna. De lade dem i sin tur mitt emellan brudparet som satt pa tva stolar i mitten. Sa smaningom borjade folk lagga precis vad som foll dem in: en stubbe, en gammal sopkvast, skalet fran en majskolv och en godseltunna. Det verkar lite som att det maste balla ur lite varje gang innan San Miguel- borna ar nojda. Kul verkade de ha i alla fall, for musiken fortsatte spela langt in pa natten. Andra dygnet i rad.

PS. Bilder kommer strax!