Byrapport!
Hej alla!
Jag tankte bara skriva och beratta lite om varat besok i Pedro Carbo eftersom jag inte vet riktigt hur mycket tillgang till internet jag kommer att ha nar jag ar i byn! Just nu ar vi i Coca och senar idag ska vi till La Loma del Tigre, dar vi ska dumpa av Lotten och Jessica. Sen bar det av till byarna pa sondag kvall och pa mandag kommer alla vara framme, jag kommer nog fram sist.
Nu vet jag inte om nan annan redan skrivit om detta, men men...
Nar vi kom till Pedro Carbo var vagarna leriga som fan och jag insag direkt att jag kommer behova stovlar! Vi fick ga in i organisationshuset och vanta pa ordforande Carmen Castro. Nar hon kom berattade hon och nagra andra om organisationen FOCSME, det var bra men med ngra distraherande moment. Ex-ordforanden satt och prata en valdig massa om socialism och sant och en dam kom in med en skoldpadda mitt i motet. Efter det gick jag och Sandra till mitt hus och traffade min familj, de verka jattegoa och varldens sotaste syster! Efter det kom hela klassen och kollade pa huset. Vi gick sedan ner till bycentrum som bestar av massa hangmattor under ett tak och vantade pa mat, Ceviche blev det.. mycket gott! Efter maten bjod de oss pa en battur till en annan by dar vi kopte frukt! det blev helt oplanerat en heldag och jag tror alla var lika nojda som jag! Nu ar jag jattepeppad pa att atervanda pa mandag! Hoppas det blir bast! Och jag ska uppdatera igen om amerikanen Steven i min by som vi aldrig fick chans att traffa, eftersom efterfragan verkar finnas i min klass... Haha!
Forsta praktikplatsen besokt!
Hallo, Fanny vid tangenterna. Just nu sitter jag vid en dator pa vart hostel, tillsammans med Mats och ater 100% choklad som smakar skit, men vi ar glada anda. Resten av ganget befinner sig pa rummen och tar det lite lugnt efter en mycket spannande dag!
FOR; idag var det Dagen med stort D for mig. Vi har namligen varit pa besok i Cotacachi, min och Kerstins kommande praktikant bas. Hela klassen foljde med och dagen inledes med ett mote med var organisation,UNORCAC. Vi fick en mycket bra presentation av vad organisationen arbetar med och sedan en liten rundvisning pa kontoret. UNORCAC, som organisaton, verkar vara en av de mest utvecklade i Ecuador och de har en rad olika projeket. Som exempel kan namnas att de arbetar med genusfragor, matproblematiken och vattenfragan. Jag kommer givetvis uppdatera er narmare nar jag och Kerstin val har borjar var praktik och beratta vad just vi kommer att syssla med.
Efter vart mote besokte vi Kerstins familj. Tyvarr var inte mamma och pappa hemma men vi fick aran att traffa nagra av hennes 7 (?) syskon. De var verkligen supermysiga och Kerstin sken som en sol under hela besoket! Hon kommer fa det kanonbra!
Efter Kerstins familj stod min familj pa tur. Vi fick forst ta en buss fran Cotacachi, som tog cirka 15minuter for att sedan tranga ihop oss pa en flakbil. Farden forde oss upp mot vackra slatter med bergen i bakgrunden ( oj vad idylliskt det blev nu, men det ar verkligen fantastiskt vackert). Nar vi val kom till mitt hus, eller kanske skall saga gard, blev alla helt till sig. Jag kommer att bo i ett stort hus tillsammans med min mamma,Elva. Hon har en stor tradgard med massa odlingar. Hon har aven men hel del djur. Marsvin (som for ovrigt kostar 10 $ st, tillagade) kaniner, honor och hundar ( som for ovrigt icke konsumeras).
Summan av kardemumman; Bade jag och Kerstin ar helnojda med vara familjer. Klassen ar mycket glada over att fa ha satt hur vi kommer att bo och over motet med UNORCAC.
Bueno, just i detta nu vander jag mig till Mats och ser honom trycka in ytterliggare en bit chocklad. Vi nickar mot varandra.
-Den smakar ju verkligen inte bra, sager jag.
- Nej, fy, sager Mats
Over and out.
Fanny, Otavalo 21.27
FOR; idag var det Dagen med stort D for mig. Vi har namligen varit pa besok i Cotacachi, min och Kerstins kommande praktikant bas. Hela klassen foljde med och dagen inledes med ett mote med var organisation,UNORCAC. Vi fick en mycket bra presentation av vad organisationen arbetar med och sedan en liten rundvisning pa kontoret. UNORCAC, som organisaton, verkar vara en av de mest utvecklade i Ecuador och de har en rad olika projeket. Som exempel kan namnas att de arbetar med genusfragor, matproblematiken och vattenfragan. Jag kommer givetvis uppdatera er narmare nar jag och Kerstin val har borjar var praktik och beratta vad just vi kommer att syssla med.
Efter vart mote besokte vi Kerstins familj. Tyvarr var inte mamma och pappa hemma men vi fick aran att traffa nagra av hennes 7 (?) syskon. De var verkligen supermysiga och Kerstin sken som en sol under hela besoket! Hon kommer fa det kanonbra!
Efter Kerstins familj stod min familj pa tur. Vi fick forst ta en buss fran Cotacachi, som tog cirka 15minuter for att sedan tranga ihop oss pa en flakbil. Farden forde oss upp mot vackra slatter med bergen i bakgrunden ( oj vad idylliskt det blev nu, men det ar verkligen fantastiskt vackert). Nar vi val kom till mitt hus, eller kanske skall saga gard, blev alla helt till sig. Jag kommer att bo i ett stort hus tillsammans med min mamma,Elva. Hon har en stor tradgard med massa odlingar. Hon har aven men hel del djur. Marsvin (som for ovrigt kostar 10 $ st, tillagade) kaniner, honor och hundar ( som for ovrigt icke konsumeras).
Summan av kardemumman; Bade jag och Kerstin ar helnojda med vara familjer. Klassen ar mycket glada over att fa ha satt hur vi kommer att bo och over motet med UNORCAC.
Bueno, just i detta nu vander jag mig till Mats och ser honom trycka in ytterliggare en bit chocklad. Vi nickar mot varandra.
-Den smakar ju verkligen inte bra, sager jag.
- Nej, fy, sager Mats
Over and out.
Fanny, Otavalo 21.27
Vi hade i alla fall tur med vadret
¡Hola amigos!
Dar var vi, uppe pa bergen.
Det forstar jag knappt sjalv.
Vi gick och gick och gick, tills vi var 4 100 meter over havet.
Jessica, Cicci, Anders och Olga.
Okej, sista biten tog vi el teleférico, linbana pa spanska.
Inser att man ar en urbaniserad manniska nar man tycker att naturen ser datorgjord ut,
men det tyckte jag...
Val tillbaka pa jorden, borjade spanskaskolan. Sedan i mandags har vi studerat 9 -13 varje dag, pa skolan Cristobal Colon som ligger nagra fa kvarter fran vart hostal. Huvudena bankar efter fyra timmars spanska med privatlarare.
Manga av oss har aven tagit tillfallet i akt att lara oss salsa och tar lektioner pa en salsaskola nara vart hostal. Valdigt roligt!!
Har kommer bilderna fran var resa med teleféricon :)
¡Miren y disfruten!
Glad Andrés, det tycker vi om.
"Ganska manga hus"
"Ganska fint... "
Leva bland molnen..
Cicci, nagonstans i tarar och skratt, far avsluta var finfina tur upp pa berget.
Tack for den har gangen!
// Olga
Dar var vi, uppe pa bergen.
Det forstar jag knappt sjalv.
Vi gick och gick och gick, tills vi var 4 100 meter over havet.
Jessica, Cicci, Anders och Olga.
Okej, sista biten tog vi el teleférico, linbana pa spanska.
Inser att man ar en urbaniserad manniska nar man tycker att naturen ser datorgjord ut,
men det tyckte jag...
Val tillbaka pa jorden, borjade spanskaskolan. Sedan i mandags har vi studerat 9 -13 varje dag, pa skolan Cristobal Colon som ligger nagra fa kvarter fran vart hostal. Huvudena bankar efter fyra timmars spanska med privatlarare.
Manga av oss har aven tagit tillfallet i akt att lara oss salsa och tar lektioner pa en salsaskola nara vart hostal. Valdigt roligt!!
Har kommer bilderna fran var resa med teleféricon :)
¡Miren y disfruten!
Glad Andrés, det tycker vi om.
"Ganska manga hus"
"Ganska fint... "
Leva bland molnen..
Cicci, nagonstans i tarar och skratt, far avsluta var finfina tur upp pa berget.
Tack for den har gangen!
// Olga
Klassen samlad!
Nu ar vi alltsa alla tillsammans i Quito. Det var en ren lycka nar vi "peruaner" kom ur taxin, morbultade efter en bussresa som, for att uttrycka sig milt, lag nagot under forvantan, och mottes av lyckoskrin och harda kramar fran fina, fina klassen!
Mycket kramar och skratt har det varit under dessa 5 dagar vi varit tillsammans.
Jag gillar verkligen Quito, stan ger mig en bra kansla!
Medan resten av klassen har kampat med sina spanskalektioner (vilka generellt sett har verkat vara bra och givande!) sa har jag haft praktik pa Latinamerikagruppernas kontor har i Quito. De har haft mycket att gora, sa stor del av tiden har jag fatt skota mig sjalv. Men det har varit intressant! Jag har fatt skriva en artikel for latinamerika.nu, angaende att minimilonen i Ecuador har hojts. Jag tror det var nyttigt att fa ova lite pa artikelskrivandet. Sen kanns det ju saklart ocksa roligt att fa bli publicerad dar!
Idag skulle jag istallet fa vara med Delia pa Fenocin, och folja henne en dag! Jag vaknade i morse lite pirrig och riktigt taggad ("Tank va kul att fa vara med en dag pa Fenocin! Fatta spannande!")
Jag skulle vara dar kl 9.00 fram till lunch, sa jag och Sandra beger i god tid mot kontoret. Val dar far vi hora att Delia ar pa reunion for tillfallet, men hon ar klart "ahorita"! Sedan foljer:
Okej, vi vantar! (kl ar 09.10)
Ursakta, nar ar motet fardigt, tror du? Ya mismo! Okej, vi vantar! (kl ar 10.00)
Ursakta, fanns det kanske nagon annan Kerstin kan vara med idag? Neej... Men motet ar klart...? Ahorita! (kl ar 10.30)
Kan ni be Delia ringa nar motet ar klart? Jada! (kl ar 11.00)
Sa det blev inget hos Fenocin idag, emn forhoppningsvis blir det av imorgon! Jag har i alla fall, om inte annat, fatt ett prov pa tempot i Latinamerika. Det galler bara att koppla bort den svenska stressen och punktligheten sa klarar man sig hur bra som helst!
Vi hors "ahorita"!
/Kerstin
Har finns artikeln, om nan vill lasa:
http://www.latinamerika.nu/hojd-minimilon-inte-tillracklig
Mycket kramar och skratt har det varit under dessa 5 dagar vi varit tillsammans.
Jag gillar verkligen Quito, stan ger mig en bra kansla!
Medan resten av klassen har kampat med sina spanskalektioner (vilka generellt sett har verkat vara bra och givande!) sa har jag haft praktik pa Latinamerikagruppernas kontor har i Quito. De har haft mycket att gora, sa stor del av tiden har jag fatt skota mig sjalv. Men det har varit intressant! Jag har fatt skriva en artikel for latinamerika.nu, angaende att minimilonen i Ecuador har hojts. Jag tror det var nyttigt att fa ova lite pa artikelskrivandet. Sen kanns det ju saklart ocksa roligt att fa bli publicerad dar!
Idag skulle jag istallet fa vara med Delia pa Fenocin, och folja henne en dag! Jag vaknade i morse lite pirrig och riktigt taggad ("Tank va kul att fa vara med en dag pa Fenocin! Fatta spannande!")
Jag skulle vara dar kl 9.00 fram till lunch, sa jag och Sandra beger i god tid mot kontoret. Val dar far vi hora att Delia ar pa reunion for tillfallet, men hon ar klart "ahorita"! Sedan foljer:
Okej, vi vantar! (kl ar 09.10)
Ursakta, nar ar motet fardigt, tror du? Ya mismo! Okej, vi vantar! (kl ar 10.00)
Ursakta, fanns det kanske nagon annan Kerstin kan vara med idag? Neej... Men motet ar klart...? Ahorita! (kl ar 10.30)
Kan ni be Delia ringa nar motet ar klart? Jada! (kl ar 11.00)
Sa det blev inget hos Fenocin idag, emn forhoppningsvis blir det av imorgon! Jag har i alla fall, om inte annat, fatt ett prov pa tempot i Latinamerika. Det galler bara att koppla bort den svenska stressen och punktligheten sa klarar man sig hur bra som helst!
Vi hors "ahorita"!
/Kerstin
Har finns artikeln, om nan vill lasa:
http://www.latinamerika.nu/hojd-minimilon-inte-tillracklig
Quito
¡Hola!
Olga vid pennan.
Eller tangentbordet, rattare sagt.
Nu ar vi i Quito: Jessica, Cicci, Anders och jag. Och Mats saklart!
I tisdags morse ankom vi med flyget. Trotta efter over ett dygns restid, slapade vi oss fram pa flygplatsen.
Nar vi sag som ledsnast och surast ut, sag vi tva hysteriska gringos som vinkade at oss, namligen Mats och Sandra! Vi sken upp och sedan dess har det bara varit glada miner. Mats har guidat oss runt i Quito, till gamla staden och till fina parker. Vi har atit glass och ingen har blivit magsjuk.
Vi bor pa ett hostel som heter El Taxo och ligger i stadsdelen Mariscal i fina Quito. Jag gillar staden, verkligen. Folk spelar kort i gathornen, kliver av och pa bussar mitt i gatan. Strovar, hanger, lever. En sak jag har lagt marke till ar att man umgas mycket over generationsgranserna.
I gamla staden blev Jessica nastan ranad. Nagon hade skurit med en kniv i hennes pase, sa att det gick igenom en pase hon hade i och planboken. Som tur var befann vi oss i en affar nar sakerna borjade trilla ut, sa det blev inget mer an en tankestallare. Jessica beholl lugnet och tyckte att det var positivt att det var hon, och ingen av oss som ar mer radda for att bli ranade, som blev utsatta for det. Go tjej, gott gang. Gott liv.
Glad er at dagens citat, och hasta luego!
Dagens citat:
En man, kladd i spygront, till Anders: "I love you!"
Anders: "Gracias!"
//Olga
Feliz Navidad y Feliz año nuevo!
Hola, hola a todos!
Vi som akte i forvag har nu varit ivag i tva veckor och redan imorgon aker vi over gransen till Ecuador och nagra dagar i Montañita innan vi moter upp de andra fyra (plus Sandra och Mats) i Quito. Tiden har gatt liksom bade langsamt och fort, tycker jag. Det kanns pa ett satt som att det var igar vi stod pa Kastrup och vantade pa planet, men samtidigt sa har vi hunnit med sa mycket!
Jag tankte gora en liten sammanfattning av vad vi sett och gjort hittills:
- Lima:
en och en halv dag (forutom for Elinor som akte redan den 20e)
det var gott. jag gillar Lima, kom jag fram till! Vacker stad! Synd att vi hade sa lite tid dar...
- Huanchaco och Trujillo
fyra dagar. Fin strand och jag fick min forsta branning i solen. Vi firade aven jul och besokte Chan-Chan-ruinerna.
- Chiclayo
tva dagar. Kanske inte den basta av stader, men vi gick pa marknad och at hela fiskar for typ 3 soles. Bodde aven sa fint att "frukost" ingick. Detta visade sig dock vara torrt brod med smor, typ. Kul for Fanny! Men vi tackar och tar emot!
- Máncora
fem dagar. Jag gillade verkligen Máncora! Mycker turister, iofs med ocksa mycker sol och bad. Och nyarsfirande, saklart! For oss blev nyar dans och musik hela natta! Mycket bra!
- Tumbes
tre dagar. Tumbes ar inte jattebra. Det funkar, men staden ar inte sa fin och forsta dagen forsokte nagon rycka Elinors vaska, sa ja... Men idag var vi pa utflykt till Los Manglares, dvs mangrovetrask. Det var kul coolt som helst! Vi fick se en massa faglar och krabbor som vinkade till oss med sina stora klor (eller ja, med sin ena stora klo). Me gustó mucho!
Imorgon tar vi alltsa en jattetidig buss till Montañita via Guayaquil. Det ska bli SA kul att traffa resten av klassen igen! (Som for opvrigt maste sitta i luften nu! Jag tanker pa er!) Jag tror verkligen att veckan i Quito kommer att bli hur bra som helst!
Nu, vet ni, NU BORJAR DET!
/Kerstin
Vi som akte i forvag har nu varit ivag i tva veckor och redan imorgon aker vi over gransen till Ecuador och nagra dagar i Montañita innan vi moter upp de andra fyra (plus Sandra och Mats) i Quito. Tiden har gatt liksom bade langsamt och fort, tycker jag. Det kanns pa ett satt som att det var igar vi stod pa Kastrup och vantade pa planet, men samtidigt sa har vi hunnit med sa mycket!
Jag tankte gora en liten sammanfattning av vad vi sett och gjort hittills:
- Lima:
en och en halv dag (forutom for Elinor som akte redan den 20e)
det var gott. jag gillar Lima, kom jag fram till! Vacker stad! Synd att vi hade sa lite tid dar...
- Huanchaco och Trujillo
fyra dagar. Fin strand och jag fick min forsta branning i solen. Vi firade aven jul och besokte Chan-Chan-ruinerna.
- Chiclayo
tva dagar. Kanske inte den basta av stader, men vi gick pa marknad och at hela fiskar for typ 3 soles. Bodde aven sa fint att "frukost" ingick. Detta visade sig dock vara torrt brod med smor, typ. Kul for Fanny! Men vi tackar och tar emot!
- Máncora
fem dagar. Jag gillade verkligen Máncora! Mycker turister, iofs med ocksa mycker sol och bad. Och nyarsfirande, saklart! For oss blev nyar dans och musik hela natta! Mycket bra!
- Tumbes
tre dagar. Tumbes ar inte jattebra. Det funkar, men staden ar inte sa fin och forsta dagen forsokte nagon rycka Elinors vaska, sa ja... Men idag var vi pa utflykt till Los Manglares, dvs mangrovetrask. Det var kul coolt som helst! Vi fick se en massa faglar och krabbor som vinkade till oss med sina stora klor (eller ja, med sin ena stora klo). Me gustó mucho!
Imorgon tar vi alltsa en jattetidig buss till Montañita via Guayaquil. Det ska bli SA kul att traffa resten av klassen igen! (Som for opvrigt maste sitta i luften nu! Jag tanker pa er!) Jag tror verkligen att veckan i Quito kommer att bli hur bra som helst!
Nu, vet ni, NU BORJAR DET!
/Kerstin
Vinter
Vindstilla, strålande sol och -10.
Ganska bra det också. Men bara en stund till!
//Jessica
Ojojoj!!!
Ja nu är det sista kvällen hemma hjälphjälp. Men oj så bra det känns! Äntligen ska vi till kontinenten där borta, så mycket som vi pratat om Ecuador och Latinamerika den här hösten och nu ska vi äntligen dit! Packat väskan och sitter och funderar på vad jag glömt (eller har med för mycket av?) Inte helt lätt att veta vad som behövs i fyra månader. Mitt liv, mitt hem, min ryggsäck... Jaja nu ska jag virra vidare här hemma. Nästa gång skriver jag från Ecuador!
//Jessica
//Jessica
