Sa kom det sig att jag (Jon) och Sandra rullade soderut en kvall tidigare, for att ta itu med mina magproblem i Guayaquil. Bakgrunden ar att min stackars kagge har hemsokts av en segdragen diarré sedan Trujillo, Peru. Sa in pa akuten, okej doktorn verkade palitlig, kor. Blev liggandes pa en brits med dropp i armen medan blodprov av diverse slag utfordes. Lakaren kom fram till Sandra och sa att han ville gora ett AIDS-test. Eeh, okej.. Hur osannolikt det an var att jag skulle ha fatt aids kunde jag inte lata bli att ligga och fundera pa vad det skulle sta pa min gravsten. Fodelse- och dodsdatum foljt av "Du skulle ha stannat hemma"? Lyckligtvis hittade doktorn inga sjukdomar, olyckligtvis forblev magakomman ett mysterium.

Dagen efter satte vi kurs mot bushen, tjejerna hoppade av i Pueblo Nuevo med Emmas bror, Medardo, och jag fortsatte till La Vuelta med mamma Narcisa. Vid entradan tog vi en tricimoto in till byn, och jag kom pa mig sjalv med att sitta och smale, dromskt och halvtontigt hela vagen. Forklaringen var enkel. Landskapet var bland det vackraste jag hade sett i hela mitt liv.

Nu har det gatt cirka tva veckor sedan vi anlande och vi har val hunnit gora oss nagorlunda hemmastadda. Naja, Emma har i och for sig bara bott hos sin nya familj i nagra dagar, hon flyttade fran Pueblo Nuevo och bor nu granne med mig i La Vuelta. Anledningen var bristen pa liv, rorelse och spanskatraning i hennes hus. Hennes bror var inte sa talfor nar han val var hemma, han studerar och ar borta en hel del. Dessutom upplevde Emma det som komplicerat att bo hos honom ocksa just for att han ar var handledare. Foraldrarna a sin sida beskrivs bast som husdjur, som sitter stilla och iakttar, svara att ha nagon meningsfullare konversation med. Sa nu bor Emma istallet med en trebarnsfamilj, med tillhorande farmor och faster.

Andrea blev ensam kvar i Pueblo Nuevo alltsa, som dock bara ligger en kanotfard bort. Hon bor med tva foraldrar, en 25-arig storebror och en 17-arig systerson. Fransett att mamman verkar tycka att det ar lite problematiskt att Andrea varken ar katolik eller kottatare, verkar det fungera bra.

Mitt eget hus ar fullt av liv. Detta i form av bland annat hons och smabrorsor. Mormor, mamma, moster, fem broder, asnor, kalkoner, hons, katter och grisar bor bland annat hemma hos oss. Gick fort att kanna sig hemma, minsta brorsan verkar redan alska mig och sager att om jag inte tar med mig honom sa far jag inte aka hem i april.

Avslutningsvis, nagra bra och daliga grejer med var nya hemmaplan:

• Bra: Mangos, som vaxer pa garden. Sa javla gott sa att det ar helt sinnes. Alconfor och Corazón ar de godaste sorterna.
• Daligt: Mangos, som vaxer pa garden. Fastnar som fan i tanderna och ger upphov till sar pa tandkottet.
• Bra: Cirka en timme till Guayaquil. Dit kan man aka nar man vill komma bort lite. Och fika.
• Daligt: Myggen. Kvallstid ar de outhardliga. Under nagra dagar sag mina fotter ut som tva krigsfalt.
• Bra: Vinterfloden, som nu anlant. Forser familjen med fisk och ger mig mojligheten till ett friskt dopp nar latinovarmen blir alltfor pataglig.
• Daligt: Ris till frukost, lunch och middag. Inte sa kul som det later.

Okej, vi sager sa sa lange och lamnar er med ett lofte om en mer frekvent uppdatering. Och ett gang bilder fran det som nu ar var vardag.