La Joya de los Sachas ar en av de kommuner i Ecuador dar det finns mest oljeindustri. Vart vi an aker ser man roren lopa utefter vagen, och da och da ser man eldslagor skjuta ur toppen pa hoga skortstenar. Oljan gor sig pamind i det vi ser, men det ar aven nat man pratar mycket om.

Under var forsta manad i La loma del tigre har vi varit pa nagot slags mote angaende oljan varje vecka. De ledande aktorerna som driver debatten i Ecuador tycks vara FDA (Amazonas forsvarsfront) och ADAT (Forsamlingen for de som paverkats av Texaco).  ADAT behandlar endast rattsprocessen mot Chevron/Texaco, medan FDA haller pa med allt som har med Amazonas och miljoforstoring att gora.

For ungefar en vecka sedan var vi pa ett mote i Lago Agrio, en stor stad nagon timme harifran. Det visade sig vara ett mote med ADAT:s alla delegater, ett stormote efter den dom som nyligen kom. For er som inte redan sett den rekommenderar jag filmen "Crude - the real price of oil". Dokumentarfilmen handlar om den nu 17 ar langa rattsprocessen i vilken folket i ecuadorianska Amazonas kraver att Chevron stadar upp den skit de lamnat efter sig i naturen. Man far folja advokaten Pablo Fajardos arbete for upprattelse och sanering. Det som nu ar lite sensationellt ar att nar Jessica och jag vandrar in pa ADAT:s mote ser vi nagon sta infor folket och prata.... Pablo Fajardo! Den beromde advokaten i egen hog (ganska kort) person! Jag far lite hjartklappning och tanker att om jag var en riktig journalist sa hade detta varit det tillfalle da jag var pa ratt plats vid ratt tidpunkt. Vi satter oss ned for att lyssna.

Pablo pratar om domen och vad den innebar. Av de ursprungliga 25 miljarder dollar man begart i ersattning, ger den nuvarande domen endast 8 miljarder dollar. Pengarna ska anvandas till sanering av marken, vattnet, floran och vattenlivet, samt till kompensation for sjukvard, dricksvatten och kulturella forluster. Anledningar till varfor det sankts vet jag ingenting narmare om, utan tar mig den konstnarliga friheten att gissa pa skickliga advokater fran Chevron.  Dessa pengar ska administreras genom en "fideicomiso", en slags juridisk anordning for att pengarna ska hamna ratt. Fideicomison ska besta av ett antal oberoende personer samt nagon representant fran ADAT, efter vad jag forstar det. Just hur pengarna ska administreras ar en av de stora diskussionerna pa motet. Det ar viktigt att alla forstar hur det ska ga till, och i ADAT verkar man vara valdigt noga med just det: att alla ska inkluderas i processen och forsta var som hander. Pablo ar mycket pedagogisk och talar tydligt med bade mun och armar. Trots det tappar jag bort mig lite i detta amne som jag inte ar helt insatt i.

Motet fortsatter med instruktioner om hur man ska hantera det jurudiska och journalistiska folket.
- Sag dem alltid sanningen och bara sanningen, upprepar Pablo gang pa gang.
Han vet att bade allt man sager och allt man inte sager kan vandas emot en. Folket nickar. De verkar ha stor respekt for Pablo, pa det satt man i allmanhet verkar ha for sina ledare har i landet.

Nar motet ar slut efter manga timmar gar jag mot utgangen. Precis utanfor star Pablo. Han stracker fram handen och halsar, fragar vad jag heter och varifran jag kommer. "Oj, oj, han pratar med mig!" flyger genom min hjarna. Jag forklarar glatt att jag studerar pa en skola i Sverige och att jag gor praktik i en by har i Ecuador, att jag tyckte att motet var jatteintressant och att jag beundrar hans arbete. Odmjuk som han ar uppehaller han sig inte vid den punkten, och vi pratar istallet om vikten av den har domen, att det ar ett forsta steg pa vagen och att stora foretag kanske nu kan borja ta sitt ansvar. Det marks pa hur Pablo talar att hanar en utbildad person, och han har rest en hel massa i USA och forelast pa universitet.
- Vi ska gora det pa skolor i Sverige, sager jag, och da ska jag beratta for de svenska ungdomarna om oljekatastrofen i Amazonas. De behover vidga sin varldsbild.
Ja, jag babblar pa. Trots att samtalet beror teman forhallandevis ytligt, tycker jag mig se tarar i ogonen pa Pablo nar han pratar om Chevron. Rosten darrar lite och han ar uppenbart personligt engagerad i sitt arbete. Jag blir imponerad och allmant star-struck. Denne man betyder sa mycket for sa manga manniskor, och sa ar han sa trevlig... Skulle vilja ha forberett en intervju, eller atminstone fatt ett mote med honom. (Fast han har vampyrtander.)

Till sist kan jag dra slutsatsen att om ADAT med Pablo och de andra fortsatter som de gor, kommer det inte att ta 17 ar till for dem att fa en dom som mojliggor fullstandig sanering av det drabbade omradet. De arbetar interkulturellt, demokratiskt, odmjukt och med benhard beslutsamhet for sin egen och sina barns framtid. Jag bugar.

(bildbevis kommer)

For er som kan lasa pa spanska rekommenderas: http://www.fda.org.ec

UNORCACs kallarlokal ( var organisation). Vi blir mattligt mottagna nar vi kommer med andan i halsen, sena. En sur blick, ett mummland pa ett sprak vi inte forstar. Men, idag bortser vi fran var svenska artighet som innebar ett urskuldande leende och ett forbannat snabbt forsvinnande med svansen mellan benen. Har, i denna kallarlokal, skall det namligen kureras med marsvin.

Vi satter oss pa metallstolarna, bakom halvcirkeln av kvinnor, och forsoker gora oss sa osynliga vi bara kan. De haller pa att forbereda en Mistica, en cermoni dar man tackar moder jord for, ja, lite allt mojligt. Jordens element far en given plats i cirkeln, jord, eld och vatten. Blombland sprids ut och orter laggs i skalar. Kvinnorna staller sig i en ring och for en trapinne over hela kroppen. Efter detta tander de eld pa den, hela tiden mummlandes pa Kichwa. Orterna i skalen luktas pa och gnids med over hela kroppen, renande, tror jag.

Vara forsok att leka tol misslyckas for plotsligt vinkar kvinnan som haller i spektaklet pa oss. Men vad nu, ska vi fa vara med? Vi gar osakert fram och staller oss bland resten av deltagarna. Vi blir indrankta i rok fran skalen av orterna och tvattar oss med en olja som duttas i vara hander med en blomkvist.

En mycket gammal man leds nu fram och vi forstar snabbt att det ar han som skall bli undersokt av herr Marsvin. Ur ett blatt skynke lyfts plotsligt herrn fram ( marsvinet alltsa, inte mannen). Det ar ganska sa litet och piper forfarligt. Kvinnorna borjar vilt disskutera och vi forstar, genom diverse gester, att det ar fel kon pa marsvinet. Lyckligtvis sa visar sig plastpasen under Kerstins stol innehalla ytterliggare ett, och denna gangen med ratt kon, och processen kan fortsatta.

Mannen ar kladd i gul t-shirt och vita traditionella byxor. Han star barfota med slutna ogon. En av kvinnorna tar ett stadigt tag i marsvinet och borjar dutta det mot mannens brost. Ledaren instruerar och duttandet overgar till hart strykande. Marsvinets rygg trycks mot mannens. Det piper men ju intensivare strykandet blir desto tystare blir det. Till sist ar djuret dott och vi star trollbundna, latt illamaende och ser pa nar kvinnan gaspar och vaser ut luft samtidigt som hon spottar pa marsvinet. Fortsatter. Det hela far ett slut nar mannen denna gang spottar pa marsvinet och det laggs ner pa golvet. Alla star helt tysta.

Vi lamnar den numera rokfyllda lokalen for att nu fa ett svar pa vad som ar fel pa mannen. Kvinnorna hjalps at att fla marsvinet och kan genom att studera skinnet beratta att mannens sjukdom beror pa problem i nacken och aven i prostatan. De disskuteras en stund vilka orter som ar mest lampade for att kurrera dessa akommer. Efter att tittat utsidan mycket noga ar det nu dags for obduktion.
" Om vattnet och blodet blandas, da vet man att det inte star ratt till", instruerar kvinnan som haller i det hela. Detta sker, och nu foljer ett otroligt noga studerande av varje organ. Parasiter i marsvinets lilla snopp ar ytterliggare ett teckan pa prostatafel.

De undersoker levern noga och ett upprort mummel bryter ut. Nagot ar fel, valdigt fel. En av kvinnorna vander sig till mig och fragar om vi har kamera. jag blir alldeles kall. Fan, nu vi forstort nagot nu, sakert kameran, man far sakert inte fota, kameran har sa klart dalig karma... shit.  Kerstin vinkar glatt med sin och jag fosoker stoppa henne. VISA DEN INTE FOR GUDS SKULL, VI HAR JU FORSTORT ALLT! Men, som tur ar, har min tolkning fel. de visar sig att de vill att vi ska fotografera levern eftersom de ska gora en bok om marsvinsrening. Tack, tack, tack gud, Moder jord, Allah.

Efter 2 timmar  lamnar vi kvinnorna och deras marsvin. Oj vilken grej!

Wow horrni! Det har kommit en dom mot Chevron/Texaco, som star bakom oljeforgiftningen av ecuadorianska Amazonas. I forrgar kom Moises till oss och berattade. Forst fattade jag inte riktigt vad som hant, pga av byrakratord som inte ingar i min spanska vokabular.

Igar kom en representant for FDA (front till Amazonas forsvar) till byn och holl i en liten forelasning. Han pratade om att detta ar en forsta seger i den langa kampen mot rattvisa. Domen var ju positiv, javisst, men endast med en brakdel av den summa som behovs. Naturen maste stadas upp, det ska ordnas dricksvatten at befolkningen, alla cancersjuka ska fa ersattning och det behovs aven kulturella projekt for de nationaliteter vars identitet har stympats. Till detta behovs alla de 200miljarder som var det ursprungliga kravet. Planen ar alltsa nu att overklaga och ta fallet vidare till nasta instans.

Min reflektion ar att FDA och ADAT (forsamling for de  som drabbats av Texaco) ar gedigna, seriosa organisationer som tar sina uppgifter pa allvar. Bada aker runt till de byar dar de finns befolkning som farit illa av oljespill och haller i workshops for att informera manniskorna om hur malet avancerar och vad de har for rattigheter. Allt for att de stora foretaget och juristerna med sina stora ord inte ska luras for egen vinning, sasom det brukar vara.

Det ska bli spannande att se vad som hander nu. Nasta vecka ar det ett stort mote i Coca, vi hoppas pa fler framsteg!

Las garna mer har:  http://latinamerikagrupperna.se/pressmeddelande-varldens-storsta-miljodom-lage-for-ap-fonderna-att-agera

Pa aterseende!
/Lotten

Klockan är 05:30. Dags att gå upp! Idag ska familjen jag bor hos göra en utflykt och jag ska följa med. Det var sagt att vi skulle åka klockan sex, så 05-59 står jag packad och klar! Klockan nio kör vi. Bilen slingrar sig långsamt uppför de krokiga bergsvägarna mot en avlägsen bergssjö. Den är så vacker! Alldeles spegelblank och omgiven av molnbeslöjade bergstoppar. Vi är högt uppe nu; det är kallt och lite svårt att andas.

Vi ska bada, så jag byter om till badkläder och doppar mig. Vattnet är iskallt! Jag vill helst skrika, men vill ju verka hård inför familken, så jag biter mig istället hårt i läppen. Jag har blodsmak i munnen när vi samlas vid vattenbrynet.

Där har de lagt ut en sjal, fylld med frukter, bär, örter och blommor. Jag hackar så mycket tänder att jag knappt hör vad min systers man säger, när han på kichwa tackar Pacha Mama för Bergen, vattnet, Macchu Picchu och annat som jag inte förstår.

Sen är det dags för det riktiga BADET. Medan jag förbereder mg mentalt för att gå ner i kylan viskar min mamma, att detta gör vi för att rena själen och bli av med onda energier. Mitt cyniska jag träder genast fram och säger “Visst. Det blir nog bra… Skitsnack.”

Jag står i vattnet och ser med skräckslagna ögon hur min svåger plockar upp ett knippe brännässlor och börjar piska mig med dem.Hårt! Han tar i med sin fulla kraft, samtidigt som han mässar på kichwa. Det gör så ont att det svartnar för ögonen på mig.

Efter tortyren tar han upp en flaska sprit. Tack, Gode Gud för det, tänker jag. Precis vad jag behöver efter piskningen! Men i stället för att ge mig flaskan tar han sjäv en klunk och spottar ut den i ansiktet på mig. Jag förstår ingenting. Ganska så oförskämt, kan man tycka.

Sista etappen är en starkt doftande olja som jag ska lukta på och smörja in ansiktet med. Sen är jag fri! Med fötter avdomnade av kylan, ögon svidande av oljan och armar och ben smärtande av brännässlorna stapplar jag upp ur vattnet.

När jag torkat och börjat bli varm igen, frågar mig min bror mig “Hur känns det?” Jag känner efter en liten stund, och faktiskt så känner jag mig underligt pigg och glad. Kanske är det så att det är jag som har fel med min cynicism. Kanske är det de som har rätt i att man med örter och lite tro kan rena sin själ? Jag väljer att tro det! Så i stället för att säga “skitsnack”, så säger jag, högt och med läppar blåa av köld: Tack Ecuador! Och tack familj Arotingo!

 

Hejhej!

Jessica har. Lotten har stuckit ivag med sin familj for att halsa pa Paolas familj och eventuellt kopa parlor till draktertna vi ska gora. Sjalv ar jag trott och kall och valde att stanna kvar i Sacha for att ta rancheran hem om en timme.

Ja va har vi haft for oss da? Jo vi har varit runt en massa med dansen och besokt snubbar som jobbar har i staden, haft varan forsta taller om komposter och konstaterat att det  inte ar sa valfungrande som man kunde onska. Vi har aven haft varan forsta engelskalektion for barnen, det var roligt och de var ganska duktiga men vi har mycket att gora! Av nagon anledning som vi inte ar helt med pa sa ar vi ocksa med och gor en censo i byn. Vi gar runt i husen och skriver ner uppgiffter om alla, som en rakning typ, det ar meningen att vissa av uppgifterna ska anvandas till ett skolbygge i byn.

Annars har vi grejat med hantverk. Gjort smycken, letat fron i djungeln (jag trampade ner i ett lerhal och sjonk till stovvelkanten, laskigt), lart oss tillvarka vaskor och lite annat smatt. Mycket kul!

Och...
...en kvall nu i veckan fick jag ata Majong. Det ar larver, stora som en tumme, de var grillade, smakade ost och var ganska obehagliga att tugga. Kroppen seg som blackfisk och det svarta huvudet knaprigt. Slammigt men mattande tankte jag men jag fick inte i mig alla... Kul att ha testat men det rackte med en gang.

Min familj ar valdigt tradisionella sa jag far testa manga sanna saker, det ar kul! Har fatt majong, maito= grillad fisk i blad, aguajuca= tradisionell dryck som man ska dricka varje morgon innan frukost, typ som te, mycket gott! och nagot konstigt djur som jag inte vet vad det ar for nagot, det har klor ar typ 30cm hogt och bor i djungeln, det var gott det med.

Igar var vi i Coca och kollade pa en stor dans och musiktavling. Tradisionell dans fran alla olika stammarna. Tyvarr hade Moises, som har hand om oss har typ, glomt att anmala varan grupp sa vi fick inte dansa. Jattesynd! Jaja det var kul att se alla grupperna och lyssna pa all musik. Det blev en sen kvall och vi kom hem forst vid tva pa natten. En stund senare vaknade alla i byn av hog musik, det var sopbilen som gjorde en visit! Knasgrej, varfor ska den vasnas sa dar mycket? Och mitt i natten? Knasland...

Idag ar det Dia de la Amazonia! Hipphipp!
Vi akte i samlad trupp fran La Loma till Sacha och har kikade vi pa en stor parad med alla elever i skolorna som ligger haromkring. Nar halva taget passerat, det var jattelangt, borjade det mulna till och sen blev det typ storm, josses va det regnade och blaste! Tak lossnade och det var kaosigt, de stackars eleverna fortsatte och blev helt genomblota! Stackarna. Men inga olyckor va vi sag. En elledning slog flammor om sig ocksa. Laskigt.

Jaja det var nog allt for mig!
Ursakta roran, svart att fa ordnig pa allt som ska skrivas.

/ Jessica

Hej!
Har kommer en artikel jag och Kerstin skrivit om ett rosplantage. Tag er nu en funderare over vad ni ska imhandla nu pa mandag...

Alla Hjärtans Dag närmar sig. Dagen då vi förklarar vår kärlek med choklad och små nallebjörnar, men framför allt med rosor.  Men varifrån kommer egentligen denna doftande kärlekssymbol? Ecuador,ett litet land I Sydamerika, har 2 800 hektar rosodlingar där man dagligen dumpar mängder med kemikalier i naturen.

I Tunibamba, i norra Ecuador, ligger rosplantaget In Roses. Med bara några dagar kvar till San Valentin är aktivteten som störst. Varje dag skördas 12 000 blommor som fraktas över hela jordklotet för att på måndag säljas på våra gator och torg. För att hinna med den ökade efterfrågan inför den nalkande kärleksdagen får de 76 anställda på plantaget arbeta utöver sina åtta schemalagda timmar, utan övertidsersättning.

-      Jag tjänar 350 dollar i månaden. Det räcker inte till de utgifter jag och min familj har, säger Dora Perez, som arbetar med att övervaka processen efter skörden.

Merparten av hennes arbetkollegor på plantaget tjänar dock den lagstadgade minimilönen på 264 dollar (motsvarande 1 771 kronor). Trots de låga lönerna, är In Roses i jämförelse med andra plantage i Ecuador en arbetsplats där man värnar om sina anställda. Rosario Sanchez, som tidigare har arbetat på ett närliggande plantage med sämre arbetsförhållanden berättar:

-      De behandlade oss illa. Vi fick inte vår lön i tid och hade inte tillgång till rent dricksvatten eller läkarvård om vi blev sjuka. Där fanns inte heller någonstans att tvätta av sig efter arbetsdagens slut. Gifterna följde med mig hem.

In Roses förbrukar dagligen 240 000 liter vatten, i vilket man tillsätter miljöfarliga kemikalier. Dessa används för att göda rosorna och skydda dem mot skadedjur. Gifterna är såpass skadliga att man efter en besprutning inte kan gå in i växthusen på 24 timmar.

Det frekventa användadet av kemikalier, samt de långa och energikrävande transporterna, innebär en stor miljöpåverkan. Varje dag fraktas blommorna med lastbilar till Quitos flygplats för att sedan transporteras de drygt 10 000 kilometer över atlanten, till Sverige och våra blomsterbutiker. I Ecuador finns även ett fåtal ekologiska rosplantage, där man enbart använder naturliga bekämpnings- och gödningsmedel. Detta innebär inte bara en mindre miljöpåverkan, utan även en bättre arbetsmiljö för de anställda.

-      Vi hade gärna ställt om till ekologisk odling, men det är väldigt komplicerat och kostsamt. I nuläget finns inte efterfrågan, det är kunden som avgör vad vi ska odla, säger Milton Robalino, teknisk chef för plantaget.

Köp gärna en ros till din käraste på Alla Hjärtans Dag, men välj den med omsorg. Välj den som oldats ekologiskt, för när du luktar på den kommer den enbart dofta ros, inte avgaser och giftiga kemikalier.

Kerstin Isaxon & Fanny Högrell

 

 

Snabbt inlagg for jag har brattom!
Jag o Anders mar bra har! Vi har dock en av det samre organisationerna(som inte har alldeles for mycket att gora at oss) sa vi far ta vadligt mycket egna intativ. Just nu har vi en fullbokad helg framfor oss med besok i skola, mote i narliggande stad med organisation, minga i bergen, marknad med var organisation har i staden och flera bra artister som kommer o spelar manga timmar:)

Vi har hittills hunit med besok pa ekologiskt plantage, besok pa engelska lektion, varit med pa musikpraktiserande pa skola, minga - grava dike for vatten i bergen och besok hos slaktingar. Tror det var allt...
Engelska nivan hos eleverna ar otroligt lag!Musikkunskaperna var desto battre=) O man hor att de lart sig battre engelska(utalet) genom att lyssna pa engelska musik!

Detta far vara allt fran mig denna gang!

Hasta la vista!/Cicci

Anders o bybor jobbar pa minga i bergen!

¿Que pasa en El Quinché?

Lite mer an en vecka har passerat sen vi anlande till El Quinché och det ar dags for en rapport.
Forsta veckan tillbringade vi med vara familjer och dar blev det arbete pa garden, lara kanna personer och byar, grava vattenkanaler under en minga, ata massa mat och ta del av "manana manana" kulturen. Efter motet i sondags med var organisation USICAQ har kalendern blivit mer fullbokad med aktiviteter och det kanns riktigt gutt. Idag besokte vi en engelska lektion pa ett hogstadium i El Quinché och vi blev bada forvanade over den laga kunskapsnivan och imorgon ska vi besoka en skola i bergen for att presentera oss. Sen ar hela helgen fullbokad med moten och minga. Det kanns som om tiden har kommer ga riktigt snabbt.
Harom dagen var det dags for dagen D for mig, Anders, dagen man grubblat over, legat somnlos och tankt "nar kommer den, nar kommer den... Det var dags for MARSVIN!
Nar jag sag den ligga i ett vattenbad, vit, naken och uttryckslos gick det manga tankar genom mitt huvud. Vad skulle jag gora om det inte var gott, marsvin ar en delikatess har i Ecuador och man vill ju inte vara oforskamd gringo, och vad skulle jag gora om det var riktigt gott, fraga matdamerna pa sorangen om de kunde infora det pa matsdedeln?
Marsvinet friterades och serverades med ris, kokt potatis och gronsaker och det det smakade ungefar som fisk, inte god fisk utan ganska intetsagande fisk.
Recept finnes!

Hasta luego!

http://www.youtube.com/watch?v=63vCN2CFwpo

Hall till godo har har ni indiandansen!

Har ser ni min mamma och Señora Rosita, en liten dam som bor tillsammans med oss, forbereda dagens lunch!
Det blev marsvin. Smakade som en svensk al.

Lev val!
Fanny

Oooh, Lotten gor premiar pa bloggen! God afton, vanner.

Efter fyra (eller ar det fem?) dagar i La loma del tigre kan jag bara instamma med foregaende talare: tva manader ar KORT! Kanns jobbigt att veta sitt hemresedatum nar det kanns som att jag precis kommit hem. Men det ar inget att deppa ihop over, vi har redan planerat in en massa roliga aktiviteter.

Vi kommer att koncentrera oss pa tva teman: miljo och utbildning. Det innebar att vi ska fortsatta jobba med kompost- och skrapprojektet som Hannes, Anna och Benjamin startade under sin praktiktid. Det blir talleres och mingas och fargglada skyltar (=workshops och kollektivt arbete).
Utbildningsprojektet kommer att besta av lektioner i engelska, matematik och svenska (inte var idé!) for byns alla barn. Under mars kommer vi tva dagar i veckan att aka till organisationen FEPIO:s interkulturella skola i Coca, aven dar for engelska- och svenskalektioner. Efter onskemal fran folket kanske det aven blir lite sma grodorna, raven raskar och sant. Sa kallade danser fran Sverige. Blommor i haret och allt!

Sjalva hade vi inte ens hunnit saga hejda till klasskompisarna forran vi blev indragna i dansgruppen Puma Urku. Tva dagar senare stod vi i parken i Sacha och dansade i nationell teve. Ikladda traditionella drakter gjorda av fron fran djungeln. Det kvalar helt klart in pa listan over de markligaste saker jag varit med om. Pa lordag ska vi ha lart oss en ny dans for nagot slags event inne i stan, och fredagen darpa ar det en stor danstavling i Coca. Vi kommer vara valtrimmade nar vi kommer hem om det fortsatter i detta tempot.

Annat vi hunnit med ar att hugga med machete, se en orm, smaka en snigel och tvatta for hand i floden. Idag at vi lunch i Coca och smakade en chicha (den dar ackliga indiandrycken som alla pratar om) som smakade exakt som... ja, gissa vad! Korv med brod och ketchup! Kvalar nog in som tvaa pa listan over markliga saker, haha. Helt surrealistiskt.

Nu maste vi sticka och passa sista rancheran hem till byn!

Jaha, da var man pa plats i sin lilla by. Eller ja, Cotacachi ar ju faktiskt en ganska sa stor stad. En bra stad. Men Santa Barbara och Cuicocha (dar vara familjer bor) ar faktiskt sma byar. Sa da funkar det ju att saga "sin lilla by". Bra!

Vi har varit har i fyra dagar redan. Det ar inte klokt va fort tiden gar! Tva manader borjar verkligen kannas som riktigt kort tid. Men vi far gora sa mycket som mojligt av den! Ata massor av marsvin och sant!
Igar hade vi mote med organisationen, UNORCAC. Det var valdigt, valdigt givande! Vi kommer att ha en fullproppat schema, verkar det som - precis som vi vill ha det! Det kommer att bli mycket engelskalektioner runt om i cantónen och mycket talleres om sexualkunskap, typ, fast for barn mellan 10-12 ar. Det kanns lite svart, men vi ska satta oss och googla, sa snart vi kan slita oss fran Facebook och hotmail. Snart, snart borjar vi gora research!
Vi ska aven fa hanga med ungdomsgruppen och prata lite om jamstalldhet.

Famailjerna ar i alla fall helt underbara! Min ar gigantisk! I huset ror det sig en mamma, en pappa, tva broder, fyra systrar, fyra systersoner och en systerdotter, fyra hundar, en katt, en ko, en tjur, kasnke 20 marsvin och 15 hons! (kon, tjuren, marsvinen och honsen ar iofs oftast utanfor huset... oftast!) Det ar inte helt latt att halla koll pa alla! Men det borjar falla pa plats.

Nagot som inte riktigt faller pa plats ar varfor det ar sa himla kallt har! Fran Mats hade vi fatt rapporterat "svesnk hogsaommarvarme" och med gladje tagit fasta pa dette! Jag sag framfor mig att jag och Fanny skulle springa runt i jeansshorts och linne och jobba pa brannan... men ICKE! I stallet ar det langkalsoner, langarmat och sjal som galler. Sadar kul. Det far helt enkelt bli att aka till Otalvalo (narliggande stad med stor indígenas-marknad) i helgen och kopa alpacka-trojor, -mossor, - sjalar och -vantar. Det blir bra! Heja kylan!

Imorgon fyller dessutom Fanny, fina-Fanny 22 och da ska det bli fest! Ut och ata pa restaurang ar planen!
Ja ma hon leva! ¡Qué viva!

Nu ska jag iaf se till att logga ut och avsluta, sa att vi kan borja googla menstruation, hormoner och annat som har med pùberteten att gora.

Hasta luego!
/Kerstin