Hej fran kalla Chilco!

Det ar faktiskt en sak som alla vi traffar sager nar vi berattar att vi bor i Chilco - "ah, Chilco, achachay, muy frio!"
Achachay ar ett valanvant uttryck har, de sager det verkligen ofta, typ sju ganger per dag! Sa lite kichwa hor vi, de anvander aven ord som guagua och ñaña.

Forra veckan akte vi till Riobamba i en buss fullproppad med PACAT-medlemmar. Det var en intressant dag tyckte vi gringas, senare fick vi hora hur de andra varit missnojda men vi forstod inte varfor. Dagen borjade med ett besok pa ERPE's ekologiska butik dar de visade oss runt och berattade om verksamheten. I butiken fanns dels farskvaror som frukt och gronsaker och dels andra varor som müsli, choklad, snacks, marmelad, honung, te och notter. Dessutom en hel sektion med quinoaprodukter - kaffe, chokladpulver, mjol, pasta, kakor och choklad, tank vad mycket man kan gora av quinoa! Vi fragade hur det gick for butiken och de svarade att de har oppet tre dagar i veckan och varje dag kom ca 100 kunder dit, flest pa fredagar. Vi blev lite forvanade over att det gick sa bra och tankte att det nog inte hade varit lika latt att driva en san liten butik i Sverige.

Efter att vi handlat lite ekoproviant fortsatte utflykten till ERPE's ekologiska gard som lag vackert i en dal. Dar gick vi mest runt och lyssnade pa gardens historia, vad de odlade, hur de bevattnade och hur deras marknad sag ut. Efter ett litet knytkalas med mote, chochos, claudias, kex och rostad majs som gjorde oss matta lagom till lunchen borjade den varma promenaden upp for bergssluttningen till bussen. Med kippande andning, svettiga kroppar och tomma vattenflaskor satte vi oss i den torra bussluften. Alla var lika svettiga dock och stamningen var pa topp!

Nasta stopp var vid ett ekoturistcenter dar en fransman talade franska med spanska ord nar han berattade om projektet. Dit kom langvaga turister, enligt honom mestadels trettioariga europeer, for att uppleva indígenakulturen. PACAT har sjalva framtida turismplaner och fick en hel del tips dar, till exempel att det tar nagra ar innan verksamheten lonar sig och att man maste ha talamod. Ett annat roligt tips var att punktlighet ar a och o och vi horde flera "ooh" i publiken da punklighet inte ar nagot existerande har, men forklaringen som chockade manga var att turisterna ibland stod vid dorren FEM MINUTER innan avtalad tid! Shit! Efter motet och den forvanansvart goda chichan (har i bergen ar det annorlunda mot djungeln!) fick vi guidad tur till ett av deras projekt...Lamamuseet! Kandes innan ganska "lamt" men var visst otroligt intressant.


Igar! Gick vi vilse. Man tror inte det ar moljigt att tappa bort varandra i den lilla byn med en gata (max) men igar letade vi efter varandra halva eftermiddagen. Vi skulle ses i Tisaleo, ingen bestamd tid, och kopa tarta till grannpojken som fyllde 13 ar. Tulda vantade pa Maria tills hon blev rastlos och gick for att mota henne den kortare vagen, samtidigt som Maria gick den langre vagen och liftade ner med en bil. Maria ser Tulda och forsoker forgaves vinka och stoppa bilen. Istallet far hon springa fran Tisaleo men tanker att Tulda nog gatt hem sa hon liftar upp igen. Tulda kom samtidigt pa att Maria kanske tagit den andra vagen och vander tillbaka mot Tisaleo. Tulda gar runt i Tisaleo och fragar alla "har ni sett den andra gringan?" och Maria gor likadant samtidigt uppe i Chilco. Efter att ha sprungit och akt upp och ner mottes gringarna tillslut i en svettig och nastan uppgiven kram.

Nar man bor pa landet i Ecuador kan det ibland handa att man far vara med om bilrally med meddragna grisar. Ett sadant tillfalle var det idag nar vi skulle bege oss till kontoret. Vi skulle lamna av "kottet" (vad det nu var vet vi inte) till Marias mami Dolores som jobbade med skorden. Sa istallet for att lugnt parkera bilen vid vagkanten och ga den sista biten till Dolores sa korde vi plotsligt rally in pa den leriga akern. Det blev nastan som ett tv-spel eftersom man var tvungen att kora slalom mellan alla grisar som fanns dar. Nar vi hade stannat hordes grymtande under bilen och alla pratade om att vi hade kort pa en gris. Vi sag blodiga syner framfor oss och fragade om grisen skulle do, men alla bara skrattade och vi forstod att det bara var repet som hade fastnat. Vi hade slapat den stackars grisen (bamsegris) mer an 100 m! Lustig start pa dagen, ganska komisk.

Sen sist har vi ocksa hunnit med att besoka den rika sidan av Ecuador da vi blev hembjudna pa lunch till en lararinnas foraldrar. De var valdigt trevliga, hade varldens dromtradgard dar de odlade allt ekologiskt och var troende protestanter vilket vi forstod nar vi bad bordsbon. Denna familj hade gott om pengar vilket marktes pa bland annat den nya moderna bilen som spelade amerikansk musik och inte "carnaval", det stora huset fullt med soffor, mattor, valfyllda hyllor, prydnadssaker, spis och ugn, kylskap, badkar, porslinsservis, nyttig mat i lagom stora portioner, samt inte minst deras familjefabrik pa garden dar de tillverkar och trycker trojor och dar Marias bror Davíd jobbar. Stora kontraster.

En trevlig ung djungelman (som for ovrigt lagade maten!) vid namn Santiago var en god van till familjen som nar vi sa att vi holl pa med musik bjod med oss till kyrkan dar han ar ungdomsledare i musik. De firade alla hjartans dag i forskott med hjartballonger, kramar och presenter och stamningen var fin. Vi bidrog med svenska sanger som var mycket uppskattade. Det var roligt att vara med och Maria jamforde ungdomssamlingen med de svenska och det var haftigt att se hur lika de var varandra, de var bara pa olika sprak men handlade om precis samma sak och kanslan var densamma. Kristna protestanter i Ecuador ar precis likadana som i Sverige.

S(a)lut!