Arrarray!

Puuh jag tror att jag aldrig svettats sahar mycket i mitt liv tidigare, Luis sager att det bara ar 30 grader har men jag tror att det ar kanske uppat 80 i alla fall och nar till och med dom stankar ur sig ett arrarray och stryker sig for pannan med en uppgiven min da vet man att det ar okej att kanna sig som stenen pa ett bastuaggregat fast blot.

Mitt minne ar inte mycket battre en Jons men jag ska forsoka beratta lite om vad hallt pa med den senaste veckan. Helgens stora handelse var Dia de amazonia i coca dar de olika ursprungskulturer skulle representeras med hjalp av dans och musik och da tydligen aven den svenska. Dock transformerad in till att dansa ikladd ett slags gras som vi hansynslost norpat fran den stackars mangofagelns bo hogt upp i traden. For att fa tag i boet maste man ocksa hitta det, kopa det av en bonde for tva dollar och sedan kapa ner det ungefar 20 meter hoga tradet. Av dessa nystan tillverkade vi alltsa kjolar, toppar och smabyxor i varierande storlekar till hela dansgruppen som bestod av 12 indianer och 2 blekfisar. Dansen strackte sig langs cocas tatt befolkade gator fram till det stora torget dar upptradandet agde rum. Efter tre timmars dansande och trippande pa ta langsde stekheta gatorna var det dags for den stora showen med ungefar 1000 personer narvarande och for de som inte riktigt lyckades se hur vit min bringa var pa langt hall fanns en storbildstv med den val inzoomad under hela showen.. Vi gick anda darifran med en kansla av att vi gjort nagot bra och fick svalka vara purpurbranda axlar med vattnet ur en djup tunna.

Hmm, jaa iforrgar hittade vi, efter en hard dags machetehuggande, ovre delen av den flod som gar forbi varat hus och dar fanns riktig djungel och till och med en fin sandstrand! Jag har aven kort bil i ecuador!! Det var en milstolpe, inte sant? Eftersom ingen i dansgruppen i coca hade korkort sa var det jag som stod for allt bilkunnande vilket inte kandes som en van roll for mig. Jag fick dessutom kora med stora palmer pa flaket sa att man inte sag nagot bakat, men saklart efter ha fragat en polis om mitt korkort verkligen galler i ecuador. Han svarade forst nej, men sedan efter lite overtalning ("det ar ju Dia de amazonia!") sa gick han med pa att mitt korkort gallde under dessa tva dagar men bara sa lange jag inte gjorde nagra fel!

Ja ni nu ska vi ta bussen tillsammans med sandra upp till bergen norr om quito och halsa pa Julia och frida. Det ska bli harligt att kanske fa kanna kanslan av att inte vara blot av svett eller regn for ett par dagar och fint att fa se hur dom har det!

Pagarachu y hasta otro dia!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0