Time to say goodbye
Ja, tiden gar ju, som de sager "fort nar man har roligt" och sa roligt som vi har haft det har i Cotacachi sa har tiden gatt i fast forward! Imorgon inleds redan den sista veckan. Det kanns nastan overkligt, och inte sarskilt kul... Fanny och jag haller pa att undersoka mojligheten att leva kvar i Ecuador som illegala flyktingar. Vi far se hur det gar!
I veckan har vi haft vara sista engelskalektioner. De blev fulla med kanslor! Varje fredag formiddag har vi gett tre lektioner i engelska pa skolan i Cuicocha, samhallet dar Fanny bor. Det har varit sa roligt! Framfor allt, tycker jag, har det varit sjukt gott med var barngrupp. Det ar en klass med 5-aringar som vi mest har lekt och sjungit med.
Det var verkligen inte latt att saga hejda till dem! Men vi gjorde det, och med ett rungade "guud bajj, tesschär!" i ryggen gick vi ut ur klassrummet och vidare over skolgarden. Dar stod vi en stund och pratade med rektorn om eventuella kallare att gomma oss i nar springandet av 50 sma fotter ljuder bakom oss. Alla de sma barnen kommer springande, sa fort de sma benen bar dem, med varsin teckning av mig och Fanny. Vi samlar in konstverken och overoses av barnpussar pa kind, nasa, mun och ogonbryn. Lika snabbt som de kom springer de sen tillbaka in. Da kan jag saga att det var svart att inte borja lipa. Finaste sma barn!
Igar, lordag, gav vi annu en sista engelskalektion. Det var med var grupp "ungdomar", dvs folk mellan 18-45 som nu kompletterar en icke fullgjord gymnasieexamen. De ar helt underbara! Varje vecka har vi skrattat sa vi fatt ont i magen! Igar var inte annorlunda. Vi lekte "har kommer vi", bingo och "mordarleken", for att nar vi kommer in igen i klassrummet motas av tva tartor, lask och varsin fin laderplanbok. "sa att ni inte glommer bort oss..." sager de. Herregud, va vi blev blodiga! Med sotsliskig tarta i munnen och tarar i ogonen forsokte vi forklara hur kul vi tyckt att lordagslektionerna har varit och hur intelligenta de ar! "siguan practicando!"
Det var tva fina dagar. Vi kande oss valdigt uppskattade och glada.
Det har varit en alldeles for bra tid har i Ecuador. Vi vill ju inte hem!
Pero, así es la vida - con despedida!
ciao, cuídense!
I veckan har vi haft vara sista engelskalektioner. De blev fulla med kanslor! Varje fredag formiddag har vi gett tre lektioner i engelska pa skolan i Cuicocha, samhallet dar Fanny bor. Det har varit sa roligt! Framfor allt, tycker jag, har det varit sjukt gott med var barngrupp. Det ar en klass med 5-aringar som vi mest har lekt och sjungit med.
Det var verkligen inte latt att saga hejda till dem! Men vi gjorde det, och med ett rungade "guud bajj, tesschär!" i ryggen gick vi ut ur klassrummet och vidare over skolgarden. Dar stod vi en stund och pratade med rektorn om eventuella kallare att gomma oss i nar springandet av 50 sma fotter ljuder bakom oss. Alla de sma barnen kommer springande, sa fort de sma benen bar dem, med varsin teckning av mig och Fanny. Vi samlar in konstverken och overoses av barnpussar pa kind, nasa, mun och ogonbryn. Lika snabbt som de kom springer de sen tillbaka in. Da kan jag saga att det var svart att inte borja lipa. Finaste sma barn!
Igar, lordag, gav vi annu en sista engelskalektion. Det var med var grupp "ungdomar", dvs folk mellan 18-45 som nu kompletterar en icke fullgjord gymnasieexamen. De ar helt underbara! Varje vecka har vi skrattat sa vi fatt ont i magen! Igar var inte annorlunda. Vi lekte "har kommer vi", bingo och "mordarleken", for att nar vi kommer in igen i klassrummet motas av tva tartor, lask och varsin fin laderplanbok. "sa att ni inte glommer bort oss..." sager de. Herregud, va vi blev blodiga! Med sotsliskig tarta i munnen och tarar i ogonen forsokte vi forklara hur kul vi tyckt att lordagslektionerna har varit och hur intelligenta de ar! "siguan practicando!"
Det var tva fina dagar. Vi kande oss valdigt uppskattade och glada.
Det har varit en alldeles for bra tid har i Ecuador. Vi vill ju inte hem!
Pero, así es la vida - con despedida!
ciao, cuídense!
Kommentarer
Postat av: Anonym
det är rörande att läsa hur ni har det Tänk va ni har många minnen härifrån Hälsningar till er båda Fannys farmor Siv
Trackback
