Tjuvaktig ko på rövarstråt

Jakten för att återfå trosan blev snabb och dramatisk! Tur att jag bara är lite rädd för kossan!

Time to say goodbye

Ja, tiden gar ju, som de sager "fort nar man har roligt" och sa roligt som vi har haft det har i Cotacachi sa har tiden gatt i fast forward! Imorgon inleds redan den sista veckan. Det kanns nastan overkligt, och inte sarskilt kul... Fanny och jag haller pa att undersoka mojligheten att leva kvar i Ecuador som illegala flyktingar. Vi far se hur det gar!

I veckan har vi haft vara sista engelskalektioner. De blev fulla med kanslor! Varje fredag formiddag har vi gett tre lektioner i engelska pa skolan i Cuicocha, samhallet dar Fanny bor. Det har varit sa roligt! Framfor allt, tycker jag, har det varit sjukt gott med var barngrupp. Det ar en klass med 5-aringar som vi mest har lekt och sjungit med.
Det var verkligen inte latt att saga hejda till dem! Men vi gjorde det, och med ett rungade "guud bajj, tesschär!" i ryggen gick vi ut ur klassrummet och vidare over skolgarden. Dar stod vi en stund och pratade med rektorn om eventuella kallare att gomma oss i nar springandet av 50 sma fotter ljuder bakom oss. Alla de sma barnen kommer springande, sa fort de sma benen bar dem, med varsin teckning av mig och Fanny. Vi samlar in konstverken och overoses av barnpussar pa kind, nasa, mun och ogonbryn. Lika snabbt som de kom springer de sen tillbaka in. Da kan jag saga att det var svart att inte borja lipa. Finaste sma barn!

Igar, lordag, gav vi annu en sista engelskalektion. Det var med var grupp "ungdomar", dvs folk mellan 18-45 som nu kompletterar en icke fullgjord gymnasieexamen. De ar helt underbara! Varje vecka har vi skrattat sa vi fatt ont i magen! Igar var inte annorlunda. Vi lekte "har kommer vi", bingo och "mordarleken", for att nar vi kommer in igen i klassrummet motas av tva tartor, lask och varsin fin laderplanbok. "sa att ni inte glommer bort oss..." sager de. Herregud, va vi blev blodiga! Med sotsliskig tarta i munnen och tarar i ogonen forsokte vi forklara hur kul vi tyckt att lordagslektionerna har varit och hur intelligenta de ar! "siguan practicando!"

Det var tva fina dagar. Vi kande oss valdigt uppskattade och glada.
Det har varit en alldeles for bra tid har i Ecuador. Vi vill ju inte hem!
Pero, así es la vida - con despedida!

ciao, cuídense!

En vanlig vecka i Cotacachi

Hej!
Dalig uppdatering av oss har bland bergen men sa blir det nar man jobbar mycket. Men vi har det bra! Kanns segt att det snart ar slut, finns sa mycket mer vi vill gora! Anders och Cicci ( El quinche-ganget) var har forra fredagen och halsade pa! Planen var att de skulle vara pa ett mote hela dagen men slutade med att de hangde med oss hela dagen! Kul att jamfora praktiker och prata om allt vi vart med om!

Tankte att det kanske kunde vara passanade att skriva om hur vara veckor ser ut. Som exempel, denna vecka!

Mandag: Planeringsmote klockan tio med var organisation. Brukar sluta med att vi vantar i en timma pa att motet skall borja. Sitter och surar lite for att vara campañeros ar sena men vi far skylla oss sjalva att vi aldrig lar oss. Efter motet brukar vi ha egen planering resten av dagen. Engelskalektioner, workshops etc skall forberedas.

Tisdag: 9. 00: Workshop i sexualkunskap i en av byarna i regionen. Pratar for ungefar 70 elever.  10.45 , Taxi i ilfart till en annan by och sa kor vi samma workshops, denna gang for en mycket mindre grupp, ca 15 elever.
Eftermiddagen spenderas med att gora en powerpoint om konssjukdomar och hur man skall skydda sig mot dessa rackare.

Onsdag: 10.00, forelasning om sex for gymnasieungdomar. Vi lyssnar och blir avundsjuka pa den grymt bra forelasaren. Han kan verkligen sin grej och far eleverna att slappna av trots att han pratar om allt fran kondomer till olika typer av erektion.
11.15- Tanken var att vi skulle prata om sex for en grupp tjejer pa ett gymnasium men efter lite overlaggning med rektorn sa bestammer vi att det passar battre med nasta tisdag.
15:00 Engelskalektion

Torsdag: 11.00 Workshop i genus i en av byarna.      
14.00 Foljer vi med OXFAM for att halla var workshop om sexualkunskap for en kvinnogrupp samt delta i deras arbete med att introducera nya satt for kvinnorna att nyttja de grodor som de sar.

Fredag: 8:00 Engelskaundervisning pa en skola i min by. Har tre klasser ocg brukar mest forsoka gora kul saker med barnen. Eftermiddag: planera och inhandla for sondagens jippo.

Lordag: Eventuellt bestiga ett berg. 16: 00, Engelskaundervisning for mas o menos komvux elever.

Sondag: Marknad klockan 6 pa morgonen. Gora intervjuer med de som saljer och prata om vader och vind bokstavligt talat.
11.00: Heldag med vara engelskaelever pa lordagar. Skall ha en "kul-dag" dar vi kommer bada, leka, ha workshops, laga mat etc. Hoppas verkligen denna dagen kommer bli kanonkul!

Naval, snart ska vi ivag och snacka engelska. Hoppas varen ar pa vag i Sverige! Puss och kram fran oss!
Lev val- Fanny





Workshop i Marsvinsbehandling

UNORCACs kallarlokal ( var organisation). Vi blir mattligt mottagna nar vi kommer med andan i halsen, sena. En sur blick, ett mummland pa ett sprak vi inte forstar. Men, idag bortser vi fran var svenska artighet som innebar ett urskuldande leende och ett forbannat snabbt forsvinnande med svansen mellan benen. Har, i denna kallarlokal, skall det namligen kureras med marsvin.

Vi satter oss pa metallstolarna, bakom halvcirkeln av kvinnor, och forsoker gora oss sa osynliga vi bara kan. De haller pa att forbereda en Mistica, en cermoni dar man tackar moder jord for, ja, lite allt mojligt. Jordens element far en given plats i cirkeln, jord, eld och vatten. Blombland sprids ut och orter laggs i skalar. Kvinnorna staller sig i en ring och for en trapinne over hela kroppen. Efter detta tander de eld pa den, hela tiden mummlandes pa Kichwa. Orterna i skalen luktas pa och gnids med over hela kroppen, renande, tror jag.

Vara forsok att leka tol misslyckas for plotsligt vinkar kvinnan som haller i spektaklet pa oss. Men vad nu, ska vi fa vara med? Vi gar osakert fram och staller oss bland resten av deltagarna. Vi blir indrankta i rok fran skalen av orterna och tvattar oss med en olja som duttas i vara hander med en blomkvist.

En mycket gammal man leds nu fram och vi forstar snabbt att det ar han som skall bli undersokt av herr Marsvin. Ur ett blatt skynke lyfts plotsligt herrn fram ( marsvinet alltsa, inte mannen). Det ar ganska sa litet och piper forfarligt. Kvinnorna borjar vilt disskutera och vi forstar, genom diverse gester, att det ar fel kon pa marsvinet. Lyckligtvis sa visar sig plastpasen under Kerstins stol innehalla ytterliggare ett, och denna gangen med ratt kon, och processen kan fortsatta.

Mannen ar kladd i gul t-shirt och vita traditionella byxor. Han star barfota med slutna ogon. En av kvinnorna tar ett stadigt tag i marsvinet och borjar dutta det mot mannens brost. Ledaren instruerar och duttandet overgar till hart strykande. Marsvinets rygg trycks mot mannens. Det piper men ju intensivare strykandet blir desto tystare blir det. Till sist ar djuret dott och vi star trollbundna, latt illamaende och ser pa nar kvinnan gaspar och vaser ut luft samtidigt som hon spottar pa marsvinet. Fortsatter. Det hela far ett slut nar mannen denna gang spottar pa marsvinet och det laggs ner pa golvet. Alla star helt tysta.

Vi lamnar den numera rokfyllda lokalen for att nu fa ett svar pa vad som ar fel pa mannen. Kvinnorna hjalps at att fla marsvinet och kan genom att studera skinnet beratta att mannens sjukdom beror pa problem i nacken och aven i prostatan. De disskuteras en stund vilka orter som ar mest lampade for att kurrera dessa akommer. Efter att tittat utsidan mycket noga ar det nu dags for obduktion.
" Om vattnet och blodet blandas, da vet man att det inte star ratt till", instruerar kvinnan som haller i det hela. Detta sker, och nu foljer ett otroligt noga studerande av varje organ. Parasiter i marsvinets lilla snopp ar ytterliggare ett teckan pa prostatafel.

De undersoker levern noga och ett upprort mummel bryter ut. Nagot ar fel, valdigt fel. En av kvinnorna vander sig till mig och fragar om vi har kamera. jag blir alldeles kall. Fan, nu vi forstort nagot nu, sakert kameran, man far sakert inte fota, kameran har sa klart dalig karma... shit.  Kerstin vinkar glatt med sin och jag fosoker stoppa henne. VISA DEN INTE FOR GUDS SKULL, VI HAR JU FORSTORT ALLT! Men, som tur ar, har min tolkning fel. de visar sig att de vill att vi ska fotografera levern eftersom de ska gora en bok om marsvinsrening. Tack, tack, tack gud, Moder jord, Allah.

Efter 2 timmar  lamnar vi kvinnorna och deras marsvin. Oj vilken grej!

Lev val, ta hand om era marsvin dar hemma, de vet inte hur bra de har det.
Fanny








Kulturell kalldusch

Klockan är 05:30. Dags att gå upp! Idag ska familjen jag bor hos göra en utflykt och jag ska följa med. Det var sagt att vi skulle åka klockan sex, så 05-59 står jag packad och klar! Klockan nio kör vi. Bilen slingrar sig långsamt uppför de krokiga bergsvägarna mot en avlägsen bergssjö. Den är så vacker! Alldeles spegelblank och omgiven av molnbeslöjade bergstoppar. Vi är högt uppe nu; det är kallt och lite svårt att andas.

Vi ska bada, så jag byter om till badkläder och doppar mig. Vattnet är iskallt! Jag vill helst skrika, men vill ju verka hård inför familken, så jag biter mig istället hårt i läppen. Jag har blodsmak i munnen när vi samlas vid vattenbrynet.

Där har de lagt ut en sjal, fylld med frukter, bär, örter och blommor. Jag hackar så mycket tänder att jag knappt hör vad min systers man säger, när han på kichwa tackar Pacha Mama för Bergen, vattnet, Macchu Picchu och annat som jag inte förstår.

Sen är det dags för det riktiga BADET. Medan jag förbereder mg mentalt för att gå ner i kylan viskar min mamma, att detta gör vi för att rena själen och bli av med onda energier. Mitt cyniska jag träder genast fram och säger “Visst. Det blir nog bra… Skitsnack.”

Jag står i vattnet och ser med skräckslagna ögon hur min svåger plockar upp ett knippe brännässlor och börjar piska mig med dem.Hårt! Han tar i med sin fulla kraft, samtidigt som han mässar på kichwa. Det gör så ont att det svartnar för ögonen på mig.

Efter tortyren tar han upp en flaska sprit. Tack, Gode Gud för det, tänker jag. Precis vad jag behöver efter piskningen! Men i stället för att ge mig flaskan tar han sjäv en klunk och spottar ut den i ansiktet på mig. Jag förstår ingenting. Ganska så oförskämt, kan man tycka.

Sista etappen är en starkt doftande olja som jag ska lukta på och smörja in ansiktet med. Sen är jag fri! Med fötter avdomnade av kylan, ögon svidande av oljan och armar och ben smärtande av brännässlorna stapplar jag upp ur vattnet.

När jag torkat och börjat bli varm igen, frågar mig min bror mig “Hur känns det?” Jag känner efter en liten stund, och faktiskt så känner jag mig underligt pigg och glad. Kanske är det så att det är jag som har fel med min cynicism. Kanske är det de som har rätt i att man med örter och lite tro kan rena sin själ? Jag väljer att tro det! Så i stället för att säga “skitsnack”, så säger jag, högt och med läppar blåa av köld: Tack Ecuador! Och tack familj Arotingo!

 


In Roses- Inför Alla Hjärtans Dag

Hej!
Har kommer en artikel jag och Kerstin skrivit om ett rosplantage. Tag er nu en funderare over vad ni ska imhandla nu pa mandag...

Alla Hjärtans Dag närmar sig. Dagen då vi förklarar vår kärlek med choklad och små nallebjörnar, men framför allt med rosor.  Men varifrån kommer egentligen denna doftande kärlekssymbol? Ecuador,ett litet land I Sydamerika, har 2 800 hektar rosodlingar där man dagligen dumpar mängder med kemikalier i naturen.

I Tunibamba, i norra Ecuador, ligger rosplantaget In Roses. Med bara några dagar kvar till San Valentin är aktivteten som störst. Varje dag skördas 12 000 blommor som fraktas över hela jordklotet för att på måndag säljas på våra gator och torg. För att hinna med den ökade efterfrågan inför den nalkande kärleksdagen får de 76 anställda på plantaget arbeta utöver sina åtta schemalagda timmar, utan övertidsersättning.

-      Jag tjänar 350 dollar i månaden. Det räcker inte till de utgifter jag och min familj har, säger Dora Perez, som arbetar med att övervaka processen efter skörden.

Merparten av hennes arbetkollegor på plantaget tjänar dock den lagstadgade minimilönen på 264 dollar (motsvarande 1 771 kronor). Trots de låga lönerna, är In Roses i jämförelse med andra plantage i Ecuador en arbetsplats där man värnar om sina anställda. Rosario Sanchez, som tidigare har arbetat på ett närliggande plantage med sämre arbetsförhållanden berättar:

-      De behandlade oss illa. Vi fick inte vår lön i tid och hade inte tillgång till rent dricksvatten eller läkarvård om vi blev sjuka. Där fanns inte heller någonstans att tvätta av sig efter arbetsdagens slut. Gifterna följde med mig hem.

In Roses förbrukar dagligen 240 000 liter vatten, i vilket man tillsätter miljöfarliga kemikalier. Dessa används för att göda rosorna och skydda dem mot skadedjur. Gifterna är såpass skadliga att man efter en besprutning inte kan gå in i växthusen på 24 timmar.

Det frekventa användadet av kemikalier, samt de långa och energikrävande transporterna, innebär en stor miljöpåverkan. Varje dag fraktas blommorna med lastbilar till Quitos flygplats för att sedan transporteras de drygt 10 000 kilometer över atlanten, till Sverige och våra blomsterbutiker. I Ecuador finns även ett fåtal ekologiska rosplantage, där man enbart använder naturliga bekämpnings- och gödningsmedel. Detta innebär inte bara en mindre miljöpåverkan, utan även en bättre arbetsmiljö för de anställda.

-      Vi hade gärna ställt om till ekologisk odling, men det är väldigt komplicerat och kostsamt. I nuläget finns inte efterfrågan, det är kunden som avgör vad vi ska odla, säger Milton Robalino, teknisk chef för plantaget.

Köp gärna en ros till din käraste på Alla Hjärtans Dag, men välj den med omsorg. Välj den som oldats ekologiskt, för när du luktar på den kommer den enbart dofta ros, inte avgaser och giftiga kemikalier.

Kerstin Isaxon & Fanny Högrell

 

 


Bilder sager mer an ord



Har ser ni min mamma och Señora Rosita, en liten dam som bor tillsammans med oss, forbereda dagens lunch!
Det blev marsvin. Smakade som en svensk al.

Lev val!
Fanny

Rapportacachi!

Jaha, da var man pa plats i sin lilla by. Eller ja, Cotacachi ar ju faktiskt en ganska sa stor stad. En bra stad. Men Santa Barbara och Cuicocha (dar vara familjer bor) ar faktiskt sma byar. Sa da funkar det ju att saga "sin lilla by". Bra!

Vi har varit har i fyra dagar redan. Det ar inte klokt va fort tiden gar! Tva manader borjar verkligen kannas som riktigt kort tid. Men vi far gora sa mycket som mojligt av den! Ata massor av marsvin och sant!
Igar hade vi mote med organisationen, UNORCAC. Det var valdigt, valdigt givande! Vi kommer att ha en fullproppat schema, verkar det som - precis som vi vill ha det! Det kommer att bli mycket engelskalektioner runt om i cantónen och mycket talleres om sexualkunskap, typ, fast for barn mellan 10-12 ar. Det kanns lite svart, men vi ska satta oss och googla, sa snart vi kan slita oss fran Facebook och hotmail. Snart, snart borjar vi gora research!
Vi ska aven fa hanga med ungdomsgruppen och prata lite om jamstalldhet.

Famailjerna ar i alla fall helt underbara! Min ar gigantisk! I huset ror det sig en mamma, en pappa, tva broder, fyra systrar, fyra systersoner och en systerdotter, fyra hundar, en katt, en ko, en tjur, kasnke 20 marsvin och 15 hons! (kon, tjuren, marsvinen och honsen ar iofs oftast utanfor huset... oftast!) Det ar inte helt latt att halla koll pa alla! Men det borjar falla pa plats.

Nagot som inte riktigt faller pa plats ar varfor det ar sa himla kallt har! Fran Mats hade vi fatt rapporterat "svesnk hogsaommarvarme" och med gladje tagit fasta pa dette! Jag sag framfor mig att jag och Fanny skulle springa runt i jeansshorts och linne och jobba pa brannan... men ICKE! I stallet ar det langkalsoner, langarmat och sjal som galler. Sadar kul. Det far helt enkelt bli att aka till Otalvalo (narliggande stad med stor indígenas-marknad) i helgen och kopa alpacka-trojor, -mossor, - sjalar och -vantar. Det blir bra! Heja kylan!

Imorgon fyller dessutom Fanny, fina-Fanny 22 och da ska det bli fest! Ut och ata pa restaurang ar planen!
Ja ma hon leva! ¡Qué viva!

Nu ska jag iaf se till att logga ut och avsluta, sa att vi kan borja googla menstruation, hormoner och annat som har med pùberteten att gora.

Hasta luego!
/Kerstin

Klassen samlad!

Nu ar vi alltsa alla tillsammans i Quito. Det var en ren lycka nar vi "peruaner" kom ur taxin, morbultade efter en bussresa som, for att uttrycka sig milt, lag nagot under forvantan, och mottes av lyckoskrin och harda kramar fran fina, fina klassen!
Mycket kramar och skratt har det varit under dessa 5 dagar vi varit tillsammans.
Jag gillar verkligen Quito, stan ger mig en bra kansla!

Medan resten av klassen har kampat med sina spanskalektioner (vilka generellt sett har verkat vara bra och givande!) sa har jag haft praktik pa Latinamerikagruppernas kontor har i Quito. De har haft mycket att gora, sa stor del av tiden har jag fatt skota mig sjalv. Men det har varit intressant! Jag har fatt skriva en artikel for latinamerika.nu, angaende att minimilonen i Ecuador har hojts. Jag tror det var nyttigt att fa ova lite pa artikelskrivandet. Sen kanns det ju saklart ocksa roligt att fa bli publicerad dar!

Idag skulle jag istallet fa vara med Delia pa Fenocin, och folja henne en dag! Jag vaknade i morse lite pirrig och riktigt taggad ("Tank va kul att fa vara med en dag pa Fenocin! Fatta spannande!")
Jag skulle vara dar kl 9.00 fram till lunch, sa jag och Sandra beger i god tid mot kontoret. Val dar far vi hora att Delia ar pa reunion for tillfallet, men hon ar klart "ahorita"! Sedan foljer:
Okej, vi vantar! (kl ar 09.10)
Ursakta, nar ar motet fardigt, tror du? Ya mismo! Okej, vi vantar! (kl ar 10.00)
Ursakta, fanns det kanske nagon annan Kerstin kan vara med idag? Neej... Men motet ar klart...? Ahorita! (kl ar 10.30)
Kan ni be Delia ringa nar motet ar klart? Jada! (kl ar 11.00)

Sa det blev inget hos Fenocin idag, emn forhoppningsvis blir det av imorgon! Jag har i alla fall, om inte annat, fatt ett prov pa tempot i Latinamerika. Det galler bara att koppla bort den svenska stressen och punktligheten sa klarar man sig hur bra som helst!

Vi hors "ahorita"!
/Kerstin

Har finns artikeln, om nan vill lasa:
http://www.latinamerika.nu/hojd-minimilon-inte-tillracklig

Mer lokalpress!

Hej alla goa och glada!
Nu är det verkligen snart dags. Galet! Jag paniksvettas och kubbar runt i lägenheten för att försöka hinna packa ner allt väsentligt inför imorgon. Kommer hela tiden på nya saker som jag hade glömt: "ADAPTERN!!VAR ÄR DEN??!!", typ... Men snart är allt nere och jag är SÅ taggad och glad! Om ett dygn står jag, Fanny, Hannah och Lotten på Kastrup och hoppas att vädret är med oss så att vi får lyfta. Håll tummarna! Elinor har redan åkt, och vi tänker på henne!
Inför resan har jag varit med i Radio Blekinge, om ni vill lyssna så gör det här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=4250377
De har även skrivit en kort artikel om mig i BLT (Blekinge Läns Tidning). Den kan ni kolla in här, om ni vill:
http://www.blt.se/nyheter/karlshamn/kerstin-jobbar-for-global-rattvisa(2220208).gm
Hoppas allt är underbart!
Från oss alla, till er alla - en riktigt GOD JUL!
//Kerstin

Presentation om oss!


Fanny Högrell och Kerstin Isaxon, på Fairtrade-jippo

Fanny om Kerstin

Kärran kära kärran. Vilken tjej, vilket ös, hon är helt enkelt en tjej med en jädra massa klös.

Nåväl, rimma hör inte hit, Låt min presentera min praktikantpartner:

Kerstin Emilia Isaxon, född i Helsingborg och uppväxt i Karlshamn. Kerstin är 21 år men om man tittar på allt hon har hunnit med fram tills nu skulle man kunna tro att hon är 100 år, minst. Hon är ; Teaterledaren, Hemtex tjejen, Malmöbon, Preem bruttan (som ägde upp chefen efter veckor av dåligt bemötande), sprudlande hemtjänst flickan, ”Bönans pizza” tösen, arbetsterapipraktikanten, ”Hos Jonas- restaurang bar och kiosk” servitrisen. Hon har dessutom hunnit med att bo i Barcelona i 5 månader där hon blev grym på spanska och så om inte detta var nog, en rundresa i Centralamerika… Ja ni hör!


Kerstin har alltid haft ett intresse för omvärlden. Som liten ville Kerstin bli skådespelare, delfinskötare men framförallt ”en sån som ville rädda folk ur djupa gropar”. Denna ”djupa gropar” tanken följde henne och under sin gymnasiala tid ökade hennes medvetenhet om att ”otro mundo es posible”, en annan värld är möjlig. Nu är framtidvisionen att driva olika projekt i syd, som kanske kommer ha en viss anknytning till gropar, vem vet.  


Med Kerstin går det inte att ha tråkigt. Hon skattar nästan jämnt och hennes entusiasm är smittande. Hon brinner för det hon arbetar med och är en mycket smart tjej. Hennes sociala kompetens är grym och hon trivs verkligen med att umgås med andra människor. Är det oprovocerat häng någonstans är Kerstin alltid där. Och hänga, det ska vi göra, i bergen i Ecuador, Vamos Ahora!


Kerstin om Fanny

Fanny ”Fanzy-Pantz” Högrell, är en galet grym quinna från Borås, med inte mindre än 21 jordsnurr i bagaget. Det finns inte många som Fanny i denna värld. Det kan jag lova er. Jag kände redan vid första handslaget att ”detta är en tjej som jag kommer att trivas med!” och så blev det! Jag har skrivit ett antal utkast till hur jag bäst kan beskriva henne, men fick inte riktigt till det. Tills slut fick det bli en rad komparativ.


Ladies and gentlemen, I give you miss Fanny Högrell:

Nytänkande, nytänkt, nytankad!
Fantastisk, fanatisk, fantast!
Ljuvlig, ljuvlande, jublar!
Driven, drivande, druva!
Glad, gladare, glada!
Ösig, ösande, ösast!
Go, goare, gött!
Liv, levande, levt!
Framåt, uppåt, utåt!
Pepp, peppare, peppad!
Rolig, roligande, roligast!
Skapar, skapande, skapad!
Smart, smartaste, snartast åker vi!



 och DET är jag så sjukt glad för! Med Fanny vid sin sida kan man inte bli annat än taggad och glad. Ibland undrar jag ifall hon har någon sorts hemlig energidepot som hon hämtar sin taggning ifrån, för hon är SÅ himla bra! Som Celine Dion säger: and that’s the way it is!


RSS 2.0