Nu ar vi alltsa alla tillsammans i Quito. Det var en ren lycka nar vi "peruaner" kom ur taxin, morbultade efter en bussresa som, for att uttrycka sig milt, lag nagot under forvantan, och mottes av lyckoskrin och harda kramar fran fina, fina klassen!
Mycket kramar och skratt har det varit under dessa 5 dagar vi varit tillsammans.
Jag gillar verkligen Quito, stan ger mig en bra kansla!

Medan resten av klassen har kampat med sina spanskalektioner (vilka generellt sett har verkat vara bra och givande!) sa har jag haft praktik pa Latinamerikagruppernas kontor har i Quito. De har haft mycket att gora, sa stor del av tiden har jag fatt skota mig sjalv. Men det har varit intressant! Jag har fatt skriva en artikel for latinamerika.nu, angaende att minimilonen i Ecuador har hojts. Jag tror det var nyttigt att fa ova lite pa artikelskrivandet. Sen kanns det ju saklart ocksa roligt att fa bli publicerad dar!

Idag skulle jag istallet fa vara med Delia pa Fenocin, och folja henne en dag! Jag vaknade i morse lite pirrig och riktigt taggad ("Tank va kul att fa vara med en dag pa Fenocin! Fatta spannande!")
Jag skulle vara dar kl 9.00 fram till lunch, sa jag och Sandra beger i god tid mot kontoret. Val dar far vi hora att Delia ar pa reunion for tillfallet, men hon ar klart "ahorita"! Sedan foljer:
Okej, vi vantar! (kl ar 09.10)
Ursakta, nar ar motet fardigt, tror du? Ya mismo! Okej, vi vantar! (kl ar 10.00)
Ursakta, fanns det kanske nagon annan Kerstin kan vara med idag? Neej... Men motet ar klart...? Ahorita! (kl ar 10.30)
Kan ni be Delia ringa nar motet ar klart? Jada! (kl ar 11.00)

Sa det blev inget hos Fenocin idag, emn forhoppningsvis blir det av imorgon! Jag har i alla fall, om inte annat, fatt ett prov pa tempot i Latinamerika. Det galler bara att koppla bort den svenska stressen och punktligheten sa klarar man sig hur bra som helst!

Vi hors "ahorita"!
/Kerstin

Har finns artikeln, om nan vill lasa:
http://www.latinamerika.nu/hojd-minimilon-inte-tillracklig