UNORCACs kallarlokal ( var organisation). Vi blir mattligt mottagna nar vi kommer med andan i halsen, sena. En sur blick, ett mummland pa ett sprak vi inte forstar. Men, idag bortser vi fran var svenska artighet som innebar ett urskuldande leende och ett forbannat snabbt forsvinnande med svansen mellan benen. Har, i denna kallarlokal, skall det namligen kureras med marsvin.

Vi satter oss pa metallstolarna, bakom halvcirkeln av kvinnor, och forsoker gora oss sa osynliga vi bara kan. De haller pa att forbereda en Mistica, en cermoni dar man tackar moder jord for, ja, lite allt mojligt. Jordens element far en given plats i cirkeln, jord, eld och vatten. Blombland sprids ut och orter laggs i skalar. Kvinnorna staller sig i en ring och for en trapinne over hela kroppen. Efter detta tander de eld pa den, hela tiden mummlandes pa Kichwa. Orterna i skalen luktas pa och gnids med over hela kroppen, renande, tror jag.

Vara forsok att leka tol misslyckas for plotsligt vinkar kvinnan som haller i spektaklet pa oss. Men vad nu, ska vi fa vara med? Vi gar osakert fram och staller oss bland resten av deltagarna. Vi blir indrankta i rok fran skalen av orterna och tvattar oss med en olja som duttas i vara hander med en blomkvist.

En mycket gammal man leds nu fram och vi forstar snabbt att det ar han som skall bli undersokt av herr Marsvin. Ur ett blatt skynke lyfts plotsligt herrn fram ( marsvinet alltsa, inte mannen). Det ar ganska sa litet och piper forfarligt. Kvinnorna borjar vilt disskutera och vi forstar, genom diverse gester, att det ar fel kon pa marsvinet. Lyckligtvis sa visar sig plastpasen under Kerstins stol innehalla ytterliggare ett, och denna gangen med ratt kon, och processen kan fortsatta.

Mannen ar kladd i gul t-shirt och vita traditionella byxor. Han star barfota med slutna ogon. En av kvinnorna tar ett stadigt tag i marsvinet och borjar dutta det mot mannens brost. Ledaren instruerar och duttandet overgar till hart strykande. Marsvinets rygg trycks mot mannens. Det piper men ju intensivare strykandet blir desto tystare blir det. Till sist ar djuret dott och vi star trollbundna, latt illamaende och ser pa nar kvinnan gaspar och vaser ut luft samtidigt som hon spottar pa marsvinet. Fortsatter. Det hela far ett slut nar mannen denna gang spottar pa marsvinet och det laggs ner pa golvet. Alla star helt tysta.

Vi lamnar den numera rokfyllda lokalen for att nu fa ett svar pa vad som ar fel pa mannen. Kvinnorna hjalps at att fla marsvinet och kan genom att studera skinnet beratta att mannens sjukdom beror pa problem i nacken och aven i prostatan. De disskuteras en stund vilka orter som ar mest lampade for att kurrera dessa akommer. Efter att tittat utsidan mycket noga ar det nu dags for obduktion.
" Om vattnet och blodet blandas, da vet man att det inte star ratt till", instruerar kvinnan som haller i det hela. Detta sker, och nu foljer ett otroligt noga studerande av varje organ. Parasiter i marsvinets lilla snopp ar ytterliggare ett teckan pa prostatafel.

De undersoker levern noga och ett upprort mummel bryter ut. Nagot ar fel, valdigt fel. En av kvinnorna vander sig till mig och fragar om vi har kamera. jag blir alldeles kall. Fan, nu vi forstort nagot nu, sakert kameran, man far sakert inte fota, kameran har sa klart dalig karma... shit.  Kerstin vinkar glatt med sin och jag fosoker stoppa henne. VISA DEN INTE FOR GUDS SKULL, VI HAR JU FORSTORT ALLT! Men, som tur ar, har min tolkning fel. de visar sig att de vill att vi ska fotografera levern eftersom de ska gora en bok om marsvinsrening. Tack, tack, tack gud, Moder jord, Allah.

Efter 2 timmar  lamnar vi kvinnorna och deras marsvin. Oj vilken grej!