Mellan världar

Guayaquill, Ecuador - den 3 januari 2010, kl 00:28

Det är helt otroligt hur olika världar det finns pa vart jordklot, men det värsta är att de finns i samma land, bara nagra timmars bussresa bort. Den 29e pa kvällen gav Bettan o jag oss iväg mot kusten för att fira nyar ihop med de andra praktikanterna. Pa morgonen den 30e var vi framme i Monañita, Ecuadors surf och festparadis. Fran var enkla vardag, till denna festande turistby, dar musiken dunkar dygnet runt, dar alla vältränade surfare gar runt med sina brädor pa den breda fina stranden, surfar i de höga vagorna för att sedan festa hela natten. Huvudgatorna är full av sma stand där du kan köpa goda frukt-jouser och milkshakes. Restauranger med internationell mat, crepes, pasta osv. Massor handgjorda smycken finns ocksa att kopa pa gatan, korta färgglada klänningar i affärerna. Bade stranden och gatorna är fulla med folk (med alla hudfärger, men manga ljusa) i bikini och minishorts. Gar man bort i andra änden av stranden öppnar sig ett paradis med fantastiska mysiga hotel, i havet ser man sjukt duktiga surfare, pa stranden omänskligt snygga människor. Gar man in en bit fran stranden ser man de stora lyxbilarna parkerad utanför hotelen. Vi tyckte det kändes som att kliva in i en amerikansk film eller en tv-serie. Vilket liv!

Dessa människor har nog ingen aning om den verkligheten som vi annars lever i. Och de i var vardag kan jag inte ens se framför mig pa den här stranden.

Jag har surfat tva ganger, weeiii! Det va sa kul! Jo da, jag komm faktiskt upp staende pa tredje forsoket! Efter en timmes surf idag pa morgonen checkade vi ut och jag akte hit till Guayaquil, ska viade till en helt annan värld, nämligen ett litet avbrott fran praktiken för att aka till Sverige. Jag ska hem till rika, trygga, rena, välorganiserade, mörka o kalla Sverige. Nasta vecka ska jag byta värld igen, da ska jag tillbaka till kallduschen med spindlarna i lerhuset uppe i bergen. Till riset o yucan.

Det känns sa konstigt. Det känns inte sunt att aka pa san här semester... Sjukt vad livet är orättvist. Hur kan folk bara leva det här lyxlivet som en del, dom som har tv, kanske har sett pa apparaten. När andra hoppar över lunchen för att spara 60 cent. Har de nagon aning om varandras världar? Hur är det möjligt att jag kan aka o hälsa pa o se bada? Nagra timmar emellan. Hur ska vi kunna jämna ut välfärden, när de trots den fysiska närheten är sa langt borta fran varandra? Det är det jag vill, omfördela lite. Sa att Bettans bror har rad med sjukvarden för att kunna aterfa rörelseförmagan i sina ben. Sa att han kan försörja sin familj.

Hoppas ni har haft ett lika fantastiskt nyar som jag:P Vi har lyxat, ätit god mat, legat pa stranden, dansat, festat och umgats! Montañita är ett paradis!

varma och soliga kramar! God forsättning!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Intressanta reflektioner. Hemma i Sverige glömmer man gärna bort hur fruktansvärt lyxigt man lever.. Bra att bli påmind!

2010-01-05 @ 01:20:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0