I lördags tog Hannes och Benjamin och jag ledigt från alla måsten för att mysa ner oss i en riktig ”svensk” filmkväll med chips, cola och hitskippad svensk Marabouchoklad. Med datorn i knät satte vi på Avatar, en tredimensionell fantasyfilm som går på bio världen över. Under filmens gång häpnar jag när tankehjulen trots allt snart börjar snurra och jag plötsligt inser att historien i stort sett lika gärna kunnat handla om området där jag bor just nu.

Filmen behandlar det hänsynslösa utnyttjandet av folkslag utav smutsiga och giriga industrier och ignoransen av att dessa människor far illa när de förstör markerna där de lever. Ofta är det ursprungsfolk som far illa, som av utnyttjarna brukar ses som mindre värda, outvecklade och barbariska, och som inte har möjlighet att försvara sig på grund av ekonomiska begränsningar.

För er som inte har sett filmen drar jag en sammanfattning. Storyn går ut på att människor från jorden har tagit sig till en annan planet – Pandora – för att utvinna ett värdefullt mineral – Unobtanium - som det finns mängder av i jorden under dess biologiska underverk till djungel. I denna djungel bor även planetens blåa, alvliknande ursprungsbefolkning Avatarerna. I stora drag handlar filmen om hur människan brutalt tar sig rätten att förstöra detta folkslags hem för att komma åt det värdefulla mineralet.

Någon mer än jag som med denna beskrivning kan dra paralleller till utvinningen av oljan – det svarta guldet – som vilar under jordens epicentrum av biologiskt mångfald, Amazonas? Hur hela folkslag har försvunnit sedan industrins början och hur människor fortfarande dör i cancer och andra för området tidigare okända sjukdomar.

Verkligheten är denna. Det amerikanska oljebolaget Texaco utvann mellan 1964-1992 27,2 miljoner fat råolja i Ecuadors Amazonasregion. Det är här jag just nu befinner mig. Denna region är UNESCO-skyddad sedan 1989 som ”jordens biologiskt rikaste zon” och ursprungsfolkgrupper som shuar, achuar, kichwa, cofán, huaroani, zhiwiar, zapara och siona-secoya har levt här långt innan ankomsten av de spanska kolonisatörerna.

I Avatar förs ett krig med invånarna i djungeln. Texacos metoder var inte lika blodiga men lär ha skördat minst lika många offer. Genom att investera minimalt för att maximera sina inkomster skapade de vad kan vara historiens största miljöbrott och otaliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

68 miljarder liter borrvatten har dumpats i öppna vattendrag, sjöar och bassängliknande öppna hål i marken. Gifterna har sedan nått grundvattnet och vattensamlingar som ofta är civilbefolkningens enda vattenkällor. Dessutom har ca 63,5 miljoner liter råolja läckt från den pipeline som sträcker sig från Amazonasregionen till Ecuadors kust.

Vittnesmålen är än mindre uppmuntrande än utsläppssiffrorna. I San Carlos, en dryg mil från min by, är risken att drabbas av levercancer är 15 (!) gånger högre än i huvudstaden Quito. Cancer, Leukemi, hudsjukdomar, missfall och värk i ben och fötter är de mest vanligt förekommande sjukdomarna. De vilda djuren i djungeln har dött eller försvunnit till andra delar av Amazonas. Fisken har dött i de nedsmutsade floderna. Befolkningen är rädd att ha boskapsdjur eftersom de tidigare dött av att ha druckit förorenat vatten.

Men de 30 000 bönder och ursprungsfolkinvånare har inte gett upp utan fight. Ett åtal väcktes 1993 mot Texaco, där de representeras av paraplyorganisationen Frente de Defensa de la Amazonía (FDA) mot denna oljejätte som lika iskallt som ”bovarna” i Avatar, påstår sig inte ha någon som helst skuld mot dessa människor. Domen väntas senare detta år och är alltså alldeles i sitt slutskede.

Precis som vi inte vet utfallet av Texaco-fallet tänker jag inte avslöja slutet på filmen, utan uppmana er att se den! Njut av den, men med kunskap om verkligheten i åtanke, med invånarna i min by i åtanke och med min värdpappas syster i åtanke. Hon bor bredvid en oljestation och har förlorat åtta av sina 14 barn. Hennes kamp, och de 30 000 andra drabbade är på väg att vinnas eller försvinna…

//Anna, Benjamin & Hannes