Det svarta guldet glimmar ännu

Mitt bland allt papayaätande, kokosnötsdrickande, kichwadansande, och spindelbeskådande är ändå oljeindustrin i Ecuadors östra delar påtaglig. Förutom ett tjugotal kindpussar och ett överväldigande mottagande redan första natten kunde man höra ett svag brummande inåt djungeln. Humberto, fadern i min familj, förklarade att sedan ungefär ett år tillbaka är oljeutvinningen närvarande inte mindre än 500 meter från deras (och numera mitt) hus. Hur går det då ihop med Dr. Pablo Espinosos uttalande idag om att man ser till att vara minst tre kilometer från ett samhälle för att extrahera olja? Jag vet inte, men hoppas få svar på flera frågor under mina fem månader här.

 

har inne bor jag med 13 andra i familjen.

 

Dr. Pablo Espinoso är doktor och jobbar för Petroindustrial, även känt som PetroEcuador, som är det statliga oljeutvinningsbolaget. I och med vårt möte idag insåg jag att det allra viktigaste kanske inte är att plädera här mot oljeutvinning då jag tror de flesta inser det moraliska dilemmat i att ta ut mer ur naturen än vi ger tillbaka. Jag tar hellre tillfället i akt att konkretisera problematiken ur ett socialantropologiskt perspektiv.

 

Kan man klandra ett utvecklingsland för att ta tillvara på inkomster som motsvarar ca 40 % av bruttoexporten när efterfrågan från oss i väst är så skriande hög? Endast det statliga bolaget Petroindustrial utvinner 210 000 tunnor, motsvarande ca 36 miljoner liter, råolja. Dagligen! Hur går moralen ihop när man försöker utveckla ett land samtidigt som man vill begränsa dess möjligheter att utvecklas? Vi behöver alternativ, och alternativa utvecklingsplaner.

 

Jag hoppas att utvecklingen åtminstone går år rätt håll, för en del har ändå hänt sedan Texacos (amerikanskt oljeföretag, red. anm.) dagar för trettio år sedan då miljö- och personskadorna var extremt grava. Sedan åtta år tillbaka finns en mer omfattande lag som kontrollerar utvinningen av naturtillgångar och i och med den Nya Konstitutionen från år 2008 har även naturen rättigheter i Ecuador.

 

Pablo förklarade även att en utvärdering görs i varje potentiellt utvinningsområde, samt en miljöplan innan extrahering kan påbörjas. Dessutom följs hälso- och miljötillstånden i området upp, genom exempelvis en ambulerande folklig hälsostation som Pablo jobbade med. De var nu inne på sin tredje och sista dag i byn Diez de Agosto och genomförde hälso- och tandkontroller samt delade ut de mediciner som behövdes. Gratis.  Vi hoppas följa upp denna företeelse om ungefär en månad då de skall vara i en annan grannby. Då hoppas även Paola och Silvio, våra handledare, kunna få en koll. Tyvärr fanns det inte fler tider just idag.

 

Gratis tandvard i en by utford av det statliga oljeutvinningsbolaget

 

Summan av kardemumman är ändå att vi förbrukar en ändlig produkt. Röster har höjts för att länder ska betala motsvarande summa som produktion hade genererat för att låta oljan ligga kvar. Visst är det ett förslag värt att spinna vidare på men vi måste även inse att vanor och strukturer behöver förändras för annars kommer vår konsumtion nämligen att lösa problemet åt oss. För med dagens takt när det gäller utvinning kommer den dag komma när vi står utan olja.

 

//Hannes


Kommentarer
Postat av: Mats

Tack för tänkvärda funderingar om oljeproblematiken och fina bilder. Bor du i huset på bilden? Det verkar häftigt med de ambulerande tandläkarna och hälsostationen.

Sköt om er och det som finns kvar av regnskogen.

2009-11-17 @ 16:10:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0