Jag har funderat över inställningen till kött här. På marknaden hänger det döda grisar, kycklingar, ibland kor, ofta olika havsdjur fritt i luften och värmen. Allt är färskt, och man talar helt enkelt om vilken del av djuret man vill ha. Ofta hänger där även grishuvuden, klövar och ibland kycklingfötter som även  dem är till salu.

En annan dag förra veckan då jag kom hem efter en dag på kontoret i Saraguro, möttes jag av en halv död gris hängandes utanför min dörr. Ett stort arbete på en potatisåker hade avslutats vilket firades med en grisslakt och mat för hela släkten. Alla samlades och åt av grisen. Barnen lekte glatt med det råa och något blodiga grishuvudet. Några dagar senare är även huvudet uppätet, men dess skinn och klövarna hänger fortfarande kvar på en lina i köket. Jag frågar vad de ska göra av ”grismasken”, och tankarna far oundvikligen till ”the chainsaw massacre” och leatherface.

-        Det ska vi koka soppa på.

Jag påminner dem försiktigt om att min mage inte tål kött.

-        Det är inte kött! Svarar de obekymrat, utan krydda, som salt

Till en början i detta land blev jag aningen äcklad av att se döda halvstyckade djur hänga runt omkring mig. Och att slå huvudet i grisdelar som hänger i kökstaket. Men ju längre tiden går, desto mer vänjer jag mig, och nu är det nästan som ett naturligt inslag i vardagen. Om köttätandet hör människan till, är väl detta det närmaste naturliga man kan komma. Folket här styckar själva sina djur, och äter det de vet vad det är. Ofta kommer köttet från den egna gården. I jämförelse med västs  köttkonsumtion börjar jag tycka att Ecuadors syn är riktigt sund. Hemma äter de flesta kött, men först när de kontrollerat att någon annan långt borta har dödat det uppfödda djuret, styckat det, rengjort det, plastat in det och skeppat det över halva klotet för att slutligen finna det fint förpackat och konserverat i ett varuhus frysdisk. På Ecuadors landsbygd är köttet färskt och så lokalt det kan bli. Ironiskt hur köttupplevelserna här påverkar mitt förhållande till köttätandet hemma i Sverige. Skulle inte förvåna mig om jag fortsätter vara vegetarian även i Sverige bara för att allt är ett stort skämt.

/Elisabet