Forra helgen var jag som sagt vid kusten, en natts skumpig bussfard ner langs vastra sidan av bergen. Da jag anlanda till Huallaquillas, en liten kuststad vid gransen till Peru, var det som att komma till ett helt annat land. Da jag tog mina forsta buss-stela steg, sop jag in en for mig okand luft, beskadade ett okant folk, ett annat samhalle och en annan kultur an den jag just nu lever i. I Huallaquillas var luften varm, men samtidigt ganska torr. Gatorna var kantade av spartanska gatukok som alla serverade delikata ratter av bland annat farsk fisk och skaldjur med mangder av koriander. Sma vagnar med olika typer av hemgjorda drycker med skrikande forsaljare stod ocksa utplacerade lite varstans. Cykeltaxierna tavlade om tankbara kunder med taxibilarna. Overallt var det liv och rorelse, i gamforelse med Saraguro dar folket ar ganska stillsamma och lite reserverade. I Huallaquillas ropade alla pa varandra kors och tvars och ibland fick man en latt knuff av en axel man kolliderat med. For varje meter mina steg bar mig fick jag nya fantastiska koperbjudanden.

Vi akte vidare mot Chacras, dar ett ungdomsmote holls.Har besokte vi mango-, kakao-, och bananplantage. Jag har aldrig atit sa mycket mango i hela mitt liv. Det var fantastiskt gott anda fram till jag blev illamaende. Kakaobonorna vaxte som i en brun, hard papaja. Vi skarde upp frukten och sog pa bonorna som var sota sa lange man inte bet i den kakaobittra karnan.
Eftersom vi var sa nara Peru kande vi oss tvugna att passera floden som skiljer landerna at, och kolla in bilarna med de peruanska nummerplatarna.

En del av Ecuadors enorma skatt ligger i dess fantastiska naturrikedom. Det racker att fardas nagra fa timmar ner for bergen at oster sa ar jag i djungeln, at vaster kusten. Men Galápagos unika natur har Ecuador fyra vitt skillda regioner. Haftigt!

/Elisabet