Den senaste tiden har vi funderat en hel del pa en sak.

Det har med kvinnornas roll i organisationslivet (och ovriga livet). I UNORCAC betonas deras del i organisationen valdigt starkt och manga av aktiviteterna ar riktade till enbart kvinnor. Det  erbjuds ofta talleres som indirekt gar ut pa att ta socialt ansvar pa olika satt och dessa kan tex. handla om hotet om trafficking (som vi namnt tidigare), sexuella sjukdomar eller juridiska regler.
   Nar en stor allman konferens holls om utvecklingen av Cotacatchi och ordforanden for UNORCAC, Rumi, presenterade organisationen pratade han mycket om den kulturella identiteten och kvinnornas oumbarliga del i uppbarandet av denna. Och sa drog han klassikern "kvinnor kan gora tre saker samtidigt".
  Vi vet vad han menar. Kvinnor broderar, passar barn som de bar pa ryggen och organiserar forsaljningsgrupper. Samtidigt.
  Inom UNORCAC och inom organisationer i allmanhet anvands ofta satsningen pa kvinnor som ett marknadsforingsargument. Som att det i sig bevisar att de tagit till sig av informationen att "vi vet att kvinnor kan!". Och visst uppvarderas kvinnornas roll och arbete. Men samtidigt laggs ett valdigt stort ansvar pa dem som kanske inte egentligen leder till jamstalldhet, utan snarare okar deras arbetsborda. Sa..

Var universella losning pa problemet ar: TA BORT MIKROLANEN! Det var i och med dem som banker och organisationer borjade sprida sin pseudofeminism med argumentet "vi vet att kvinnorna inte super upp pengarna!". No shit, sager vi. 

PS. Varfor ar tampongerna sa javla dyra!?!?!!