Hemkomst

Nu är vi alla hemkomna. Efter en nästan två dygn lång resa kom jag och Fanny till Göteborg halv ett på natten till fredag. Vi blev mötta av våra föräldrar och det kändes både härligt och konstigt. Sen skildes vi snabbt åt och livet var helt plötsligt som det var för fyra månader sen. Ja, man känner sig absolut lite förvirrad nu, tror jag att vi alla kan säga. Bara en sån enkel sak som att slänga papret i toaletten känns helt omöjligt svårt att komma ihåg att man ska göra.
Hela poängen med detta inlägget var att jag tänkte lägga upp några bilder från Pedro Carbo, min praktikplats på kusten i Esmeraldas. Eftersom min kamera gick sönder så är det inte mina bilder jag lägger upp, utan fredskårsvolontären från USA, Stephen, som också bodde i min by och har varit lite som min "parkamrat" under min tid där.

Byns fotbollslag och jag under carnaval och fotbollstävlingar i Cojimies.



Båtresor, fisk och räkor. Trevlig vardag på kusten.





Här leder floden ut till havet under morgonen och kvällen.



Huvudgatan i byn.



Bron.



Affären efter branden jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Tillsist vill jag tacka Stephen för bilderna igen, min by för min underbara praktik och Sandra för att hon varit en sån jättebra praktikantsamordnare! På tisdag är det dags för Nässjö och efterarbete!

Det onda ogat och radslan!

I fredags blev jag magsjuk och det holl i sig i manga dagar! Losningen: vi gar till shamanen i byn! Stephen, den amerikanska killen i byn, tog med mig till Señora Longita. Nar vi kommer dit sa botar hon tyvarr inte langre eftersom hennes hander ar trotta och gamla, men hennes man mater runt mitt brost med nan typ av band, sen viker han bandet och nuddar med det i en korsrorelse pa massa olika punkter over hela min kropp. Nar han gjort detta mater han mig igen och konstaterar att mitt brost nu ar mindre. De pratar ihop sig lite och nar de ar klara sager de att jag har blivit skramd av nagot och att nagon har gett mig dalig energi genom att titta pa mig och darfor har jag torra ogat!
Vi satter oss ner och vantar och efter en stund far jag dricka nan typ av ortte hon har kokat ihop. Sen drar mannen ortte i korsformer pa samma punkter och baddar mitt huvud med te och blaser pa det. Sen kastar han te over hela mig tills koppen tar slut. Efter detta  ar fardigt far jag dricka annu en kopp te innan det ar dags att ga.
Foljande dag fick jag komma tillbaka och gora samma sak och jag ska komma tillbaka sista dagen idag och fa min behandling innan jag blir frisk. Det ska bli sa skont att bli fardig med detta eftersom jag inte fatt bada pa flera dagar (inte jattefrasht i 30-35 graders varme).

Igar blev jag aven meddragen till en finca for att kolla pa en orm som hade bosatt sig i huset, en anakonda. Den lag och sov pa en takbjalke och jag forsokte fortvivlat overtala dem att doda den vilket de vagrade eftersom att de pastar att detn inte ar farlig. Konstigt eftersom de kallar det "hastdodaren". Men dar satt vi pa balkongen och vilade i skuggan medans en anakonda vilade i huset. tills byns "coola killar" kom och kastade saker pa den tills den vaknade och borjade rora sig pa hela nedervaningen. PANIKEN! Men ingen dog och nu kanner jag mig en smula modigare.

Vill ocksa dela med mig av min GTA San Andreas upplevelse, nar jag akte runt pa motorcykel har pa landet till olika rancher och byar och skrek och skallde pa folk. Haha det var grymt! Vilken organisation jag praktiserar i! Hahaha!

Nu ar det sista dagen har iaf och jag ska precis ga och kopa saker for att laga kottbullar till varan fest vi ska ha ikvall. Ecuatoriansk- svensk mat ska det bli, dans och lek och avenb avsked och kanske lite tarar! Imorgon far vi traffas igen, kara klassen men jag maste erkanna att jag vill fan inte aka harifran!!!

Brander, jordbavningar och tsunamis

Fortsattning pa det forra dramatiska inlagget kommer nu! Jag hade det trevligt som evakuerad i Chucaple med Sandra och Liza. Aven om detvar stromlost sahade vi det fint. Devisade mig en kulle och vi spelade kort. Nar jag ringde hem till min by sa dealla att de inte ville evakuera, att de inte orkade eller hade lust och att allting var lugnt. Nar jag sen kom tillbaka visade det sig att alla hade gratit, statt pa bron och sett hurvattennivan hojdes och hojdes. Nar det borjade komma vagor upp i floden sa hade folk sprungit och manga hade gatt de tre kilometrarna till vagen och sovit dar. Som tur ar hande det inte sa mycket mer den dagen och jag atervande dagen efter, alla levande och alla hus fortfarande hela.

Fast det verkar fortfarande vara naturkatastrofernas tidi Pedro carbo, eller vad vi ska kalla det. I torsdags forra veckan hade hela byn panik for att det smalde i elledningarna. Folk sprang snabbt och stangde av stromen i sina hus, men en elledning gick av och halva byn, inklusive min familj, blev utan strom. Helgen praglades saklart av tsunamivarningen och vattennivanfortsatte vara hog nagra dagar efter. I mandags vaknade jag av att min familj skrek efter mig och kom in i mitt rum och fragade om jag hade kant hur markenskakade, en liten jordbavning. Jag hade bara dromt att det var jordbavning men inte vaknat, sa sa farlig var den ju inte som tur var. Igar sa kom det man till varan by for att fixa elledningarna och vi fick tillbaka strommen. Bara nan timme eller sa efter de akt ser jag ett stort rokmoln langre ner i byn och hor massa skrik. Folk springer ner for backen och nar jag kommit ner till kaoset star en av byns affarer i lagor. Som tur var hade det osregnat hela natten ochfolkkastade vatten fran vattenpolarna pa huset. Det kan tilllaggas att nastan hela min by ar byggd i tra och att husen i denna delen av byn star valdigt tatt. Huset bredvid borjade fatta eld lite men som tur var ar det byggt i bade cement och tra. Efter ett tag och mycket skrik grat och ett sonderslitet hus sa ar elden slackt. Affaren ar helt forstord och aven garden brevid fick slitas sonder. Ingen skadadesoch detvar val valdigt skont det.  Detta ar min dramatiska vecka jag har haft.

Mitt arbete har blivit en aning bortglomt som man kan forsta kanske, men i eftermiddag ska jag aka pa mote med min kvinnogrupp i Chamanga. Imorgon ska vi ha mote i byn och pa lordag blir det plocka-skrap-minga. De ska forsoka gora sa jag ska  fa jobba lite hart innan jag aker men det far vi ju se hur det gar, saker gar inte jattefort i denna delen av Ecuador. Men jag ska inte vara negativ i forvag! I vilket fall som helst sa har jag det bra har i Pedro Carbo!

I tsunamins verklighet...

Jag antar att ni alla har sett nyheterna om tsunamin och jordbavningen i Japan. For mig blev det klockan sju imorse verklighet. Jag och sex andra fran min by akte klockan fem imorse till Atacames, en kuststad nara Esmeraldas stad for att aka pa ett tvadagarsmote med FENOCIN. Nar vi kom fram var motet installt pa grund av tsunamivarning. Stephen och jag sitter nu har och vantar pa en van till honom. Alla i hans organisation ska evakuera till Santo Domingo och jag vantar pa Sandra, som jag ska aka med till Chucaple, byn som hon praktiserade i forra aret. Jag vill inte vara i Pedro Carbo jag ar radd. Antagligen overreagerar jag som alltid med klockan 17.30 ska det komma en tsunami och de i min by litar helt pa gud. Det kommer nog att ga bra, vi ar skyddade av en vik, men jag vill inte ta risker. Nu ar det dags for mig att ta bussen till Esmeraldas. Ni dar hemma far halla tummarna.

Kustrapport!

Hej alla vanner!
Har hort att jag ar den enda som inte skriver, kan bero pa att jag nu akt till granprovinsen for att fa tag pa internet. Nagra misslyckade forsok i grannbyarna pga stromavbrott har fatt mig att ge upp pa det dar att sprnga runt i smabyar och fraga om internet hemma hos random lite rikare personer. Hur som helst sa har jag det jattebra. I mitt hus kommer det och gar folk vi ar allt fran tre till tio personer och ibland ar det svart att halla koll! Alla i byn ar skitsnalla forutom coola killganget som ligger i hangmattorna och snygfotar mig men det kan jag leva med! Livet ar gott helt enkelt och till och med mina ben har borjat bli bruna!

Ja vad har jag gjort i Pedro Carbo egentligen? Inte jattemycket om man ska vara arlig men har ar en liten lista:
  • Deltagit i Junta Parroquial i Daule, grannbyn, ett mote pa typ sex timmar dar folk skrek om pengar och inte kom fram till nat.
  • Vart pa mote hos en grupp med kakaokooperativ i Esmeraldas stad. Dessa grupper, utspridda i hela provinsen bla Pedro Carbo, vill bli en organisation och jobbar med det.
  • Vart pa nagra moten/mingas med kakaokooperativet dar vi tjatat pengar och planterat fron. Jag har aven kakat en del kakao som smakar typ surt som nan citronliknande frukt.. lustigt.
  • Borjat arbeta med tva kvinnogrupper, i Chamanga och Limon, tva grannbyar. Jag ska hjalpa dem att starka sina organisationer aven om det ar lite oklart vad de vill. Jag ska aka och forelasa for gruppen i Chamanga i eftermiddag.
  • Besokt en rakodling i en by som heter Cojimies, som ags av en finlandssvensk kvinna.
  • Vart pa mote for att fa en ny sjukstuga i byn i staden Muisne.
  • Vart pa lite mote med kvinnogruppen och fiskarnas grupp i Pedro Carbo, dar det hant i princip ingenting. en gang kollade vi pa en dokumentar om vikingar som Linn, en tidigare praktikant, lamnat dar..
  • Vart pa taller i Bellavista, liten by vid vagen, dar vi utvarderat vad som inte fungerar i de olika byarna i Parroquian.
  • Betalat ut en sjuttonaring ur haktet i Salima.
Ja det kanske later som en del men egentligen ar det mest massa tjat och lite korruption och sa staller till det ratt mycket. Tillit till organisationen verkar inte riktigt finnas hos manga efter att 11000 dollar forsvunnit forra aret och det kanns inte alltid helt latt. Amerikanen Stephen som vart har i ett ar i April sager detsamma, men vi ar glada anda och tar dagarna som de kommer. Jag haller pa att lara mig att tvatta i floden, aven om alla sitter och skrattar medans jag gor det. Barnen har jag gott om tid att leka med ocksa eftersom det ar skollov och ibland ar jag helt plotsligt barnvakt, utan att jag vet riktigt hur det gatt till! Pa lordag ar det carnaval och vi ska aka till Cojimies, dar det ska varaen strandfotbollstavling. Jag ska dit som "froken sport" for Pedro Carbo, vilket innebar att jag ska med varat lag ut pa plan med en kort kjol och fotbollstroja. Jag vet inte riktigt vad jag kanner infor detta men det blir nog bra! Det ar forovrigt vad som skulle vart LLewelyns familj som ar ansvariga for denna fornedring och ska sy min kjol.

Annars oroar jag mig mest for att jag inte langre har en kamera, eftersom den pajjat och inte heller jag rad att kopa en ny. Efterarbetet... hur ska det ga?? Jag hoppas alla andra har det grymt pa sina praktiker och att ni far en lika trevlig carnaval som jag kommer att fa... hehehe...

Byrapport!

Hej alla!
Jag tankte bara skriva och beratta lite om varat besok i Pedro Carbo eftersom jag inte vet riktigt hur mycket tillgang till internet jag kommer att ha nar jag ar i byn! Just nu ar vi i Coca och senar idag ska vi till La Loma del Tigre, dar vi ska dumpa av Lotten och Jessica. Sen bar det av till byarna pa sondag kvall och pa mandag kommer alla vara framme, jag kommer nog fram sist.

Nu vet jag inte om nan annan redan skrivit om detta, men men...
Nar vi kom till Pedro Carbo var vagarna leriga som fan och jag insag direkt att jag kommer behova stovlar! Vi fick ga in i organisationshuset och vanta pa ordforande Carmen Castro. Nar hon kom berattade hon och nagra andra om organisationen FOCSME, det var bra men med ngra distraherande moment. Ex-ordforanden satt och prata en valdig massa om socialism och sant och en dam kom in med en skoldpadda mitt i motet. Efter det gick jag och Sandra till mitt hus och traffade min familj, de verka jattegoa och varldens sotaste syster! Efter det kom hela klassen och kollade pa huset. Vi gick sedan ner till bycentrum som bestar av massa hangmattor under ett tak och vantade pa mat, Ceviche blev det.. mycket gott! Efter maten bjod de oss pa en battur till en annan by dar vi kopte frukt! det blev helt oplanerat en heldag och jag tror alla var lika nojda som jag! Nu ar jag jattepeppad pa att atervanda pa mandag! Hoppas det blir bast! Och jag ska uppdatera igen om amerikanen Steven i min by som vi aldrig fick chans att traffa, eftersom efterfragan verkar finnas i min klass... Haha!


Hannah och Llewelyn



Hannah om Llewelyn:
 
Min kära parkamrat Llewelyn, är lätt den coolaste killen i klassen. Detta beror på mycket, bland annat att: han är äldst, han är stockholmare och han har tre stumma bokstäver i sitt namn. Llewelyn är klassens expert på spanska, detta kan bero på att hans mamma är från Argentina och hans pappa är från Nicaragua. Han har även massa syskon och det verkar inte ens som han själv har riktig koll på hur många.
 
Llewelyn är född och uppvuxen i Stockholm, men inte i Rinkeby. Han har även bott i Nicaragua och Spanien som liten. Förra året gick han på Valla Folkhögskola i Linköping, där han läste en kurs som åkte till Tanzania och Kenya i Afrika. Han tyckte detta var mycket trevligt och valde att fortsätta i samma spår och flytta till Sveriges mittpunkt, Nässjö, för att gå på Sörängens Folkhögskola, som vi alla numera känner som vårt hem. Han är utbildad kock och har bland annat arbetat på Stureplan, schteeeek! Även om jag inte har fått uppleva det själv så är jag övertygad om att han ett geni på matlagning!
 
Detta är en kille med många intressen, de största skulle jag tro är att kolla på film och sova. Det händer att man hittar Llewelyn vid biljardbordet eller basketkorgen, men oftast sitter han nog i bastun. I Nässjö city händer det ibland att Llewelyn blir förväxlad med Bob Marley, jag vet inte riktigt varför, men det kan bero på att han lyssnar på reggaemusik. De dagar Llewelyn inte spenderar inlåst på sitt rum eller med sina mobilspel så är han en riktigt trevlig pojk och det ska bli ett sant nöje att spendera tre månader på Ecuadors kust med denna stockholmsgrabb.

Hannah om Hannah:

Hallå alla! Jag heter Hannah Wright och jag är en liten lustig tjej som är född och uppvuxen i centrala Göteborg. Jag är 21 år gammal precis som de flesta i våran klass. Sedan studenten har jag bland annat jobbat som brevbärare och städare, rest lite och slappat, men kände nu att det var dags att plugga igen och sökte mig därför till Sörängen. Här trivs jag jättebra trots det faktum att skolan ligger i Nässjö, den enda staden i Sverige där Dregen uppfattas som en häftig person.

Jag är tjejen som går runt med en IFK-kopp med te och pratar om höghus och det där konstiga skotska bandet. Jag tycker om musik och andra kreativa saker, även om jag fått ukeleleförbud om kvällarna. Jag är inte lika hurtig och sportig som resten av klassen, utan sitter hellre inne på Google Maps än springer i skogen. Jag tycker såklart att det ska bli jätteroligt att åka till Ecuador, där jag och min parkamrat Llewelyn hoppas på att hamna på kusten. Det börjar dra ihop sig nu, det är bara fem veckor kvar! Jag lovar att rapportera mycket och väl!

RSS 2.0