Brander, jordbavningar och tsunamis

Fortsattning pa det forra dramatiska inlagget kommer nu! Jag hade det trevligt som evakuerad i Chucaple med Sandra och Liza. Aven om detvar stromlost sahade vi det fint. Devisade mig en kulle och vi spelade kort. Nar jag ringde hem till min by sa dealla att de inte ville evakuera, att de inte orkade eller hade lust och att allting var lugnt. Nar jag sen kom tillbaka visade det sig att alla hade gratit, statt pa bron och sett hurvattennivan hojdes och hojdes. Nar det borjade komma vagor upp i floden sa hade folk sprungit och manga hade gatt de tre kilometrarna till vagen och sovit dar. Som tur ar hande det inte sa mycket mer den dagen och jag atervande dagen efter, alla levande och alla hus fortfarande hela.

Fast det verkar fortfarande vara naturkatastrofernas tidi Pedro carbo, eller vad vi ska kalla det. I torsdags forra veckan hade hela byn panik for att det smalde i elledningarna. Folk sprang snabbt och stangde av stromen i sina hus, men en elledning gick av och halva byn, inklusive min familj, blev utan strom. Helgen praglades saklart av tsunamivarningen och vattennivanfortsatte vara hog nagra dagar efter. I mandags vaknade jag av att min familj skrek efter mig och kom in i mitt rum och fragade om jag hade kant hur markenskakade, en liten jordbavning. Jag hade bara dromt att det var jordbavning men inte vaknat, sa sa farlig var den ju inte som tur var. Igar sa kom det man till varan by for att fixa elledningarna och vi fick tillbaka strommen. Bara nan timme eller sa efter de akt ser jag ett stort rokmoln langre ner i byn och hor massa skrik. Folk springer ner for backen och nar jag kommit ner till kaoset star en av byns affarer i lagor. Som tur var hade det osregnat hela natten ochfolkkastade vatten fran vattenpolarna pa huset. Det kan tilllaggas att nastan hela min by ar byggd i tra och att husen i denna delen av byn star valdigt tatt. Huset bredvid borjade fatta eld lite men som tur var ar det byggt i bade cement och tra. Efter ett tag och mycket skrik grat och ett sonderslitet hus sa ar elden slackt. Affaren ar helt forstord och aven garden brevid fick slitas sonder. Ingen skadadesoch detvar val valdigt skont det.  Detta ar min dramatiska vecka jag har haft.

Mitt arbete har blivit en aning bortglomt som man kan forsta kanske, men i eftermiddag ska jag aka pa mote med min kvinnogrupp i Chamanga. Imorgon ska vi ha mote i byn och pa lordag blir det plocka-skrap-minga. De ska forsoka gora sa jag ska  fa jobba lite hart innan jag aker men det far vi ju se hur det gar, saker gar inte jattefort i denna delen av Ecuador. Men jag ska inte vara negativ i forvag! I vilket fall som helst sa har jag det bra har i Pedro Carbo!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0