Kulturell kalldusch

Klockan är 05:30. Dags att gå upp! Idag ska familjen jag bor hos göra en utflykt och jag ska följa med. Det var sagt att vi skulle åka klockan sex, så 05-59 står jag packad och klar! Klockan nio kör vi. Bilen slingrar sig långsamt uppför de krokiga bergsvägarna mot en avlägsen bergssjö. Den är så vacker! Alldeles spegelblank och omgiven av molnbeslöjade bergstoppar. Vi är högt uppe nu; det är kallt och lite svårt att andas.

Vi ska bada, så jag byter om till badkläder och doppar mig. Vattnet är iskallt! Jag vill helst skrika, men vill ju verka hård inför familken, så jag biter mig istället hårt i läppen. Jag har blodsmak i munnen när vi samlas vid vattenbrynet.

Där har de lagt ut en sjal, fylld med frukter, bär, örter och blommor. Jag hackar så mycket tänder att jag knappt hör vad min systers man säger, när han på kichwa tackar Pacha Mama för Bergen, vattnet, Macchu Picchu och annat som jag inte förstår.

Sen är det dags för det riktiga BADET. Medan jag förbereder mg mentalt för att gå ner i kylan viskar min mamma, att detta gör vi för att rena själen och bli av med onda energier. Mitt cyniska jag träder genast fram och säger “Visst. Det blir nog bra… Skitsnack.”

Jag står i vattnet och ser med skräckslagna ögon hur min svåger plockar upp ett knippe brännässlor och börjar piska mig med dem.Hårt! Han tar i med sin fulla kraft, samtidigt som han mässar på kichwa. Det gör så ont att det svartnar för ögonen på mig.

Efter tortyren tar han upp en flaska sprit. Tack, Gode Gud för det, tänker jag. Precis vad jag behöver efter piskningen! Men i stället för att ge mig flaskan tar han sjäv en klunk och spottar ut den i ansiktet på mig. Jag förstår ingenting. Ganska så oförskämt, kan man tycka.

Sista etappen är en starkt doftande olja som jag ska lukta på och smörja in ansiktet med. Sen är jag fri! Med fötter avdomnade av kylan, ögon svidande av oljan och armar och ben smärtande av brännässlorna stapplar jag upp ur vattnet.

När jag torkat och börjat bli varm igen, frågar mig min bror mig “Hur känns det?” Jag känner efter en liten stund, och faktiskt så känner jag mig underligt pigg och glad. Kanske är det så att det är jag som har fel med min cynicism. Kanske är det de som har rätt i att man med örter och lite tro kan rena sin själ? Jag väljer att tro det! Så i stället för att säga “skitsnack”, så säger jag, högt och med läppar blåa av köld: Tack Ecuador! Och tack familj Arotingo!

 


Kommentarer
Postat av: Anna

HAHAHAHAAAAA!!! Jag skrattade redan vid nässlorna men spritspottandet tog Alla priser i komik. Var du inte alls förberedd? Otippad rening. Men jag är glad att det funkade. Och jag är glad att jag har en syster som får mig att skratta högt hela vägen från Ecuador.

2011-02-14 @ 22:19:31
Postat av: Sara P

Åh men gud vad glad jag blir för uppdateringar från cotacachi! Jag är så glad att du har hamnat i den underbara familjen arotingo morán! Ta hand om dom så mycket och ta vara på dom! Man saknar dom när man kommer hem! Massa kramar! Och hoppas du trivs bra i den lilla stugan med hängmattan! Kramar till dig!

2011-02-15 @ 00:47:55
Postat av: Mats

Tänk att kunna rena sin själ med nässlor och kallt vatten.Känn dig priviligerad, speciellt om det var i Laguna de Cuicocha!?!

2011-02-15 @ 15:09:35
Postat av: Tobbe

Tänk att du var så smutsig att man var tvungen att spotta sprit i ansiktet på dig. :P

2011-02-18 @ 13:38:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0