Pablo och jag

La Joya de los Sachas ar en av de kommuner i Ecuador dar det finns mest oljeindustri. Vart vi an aker ser man roren lopa utefter vagen, och da och da ser man eldslagor skjuta ur toppen pa hoga skortstenar. Oljan gor sig pamind i det vi ser, men det ar aven nat man pratar mycket om.

Under var forsta manad i La loma del tigre har vi varit pa nagot slags mote angaende oljan varje vecka. De ledande aktorerna som driver debatten i Ecuador tycks vara FDA (Amazonas forsvarsfront) och ADAT (Forsamlingen for de som paverkats av Texaco).  ADAT behandlar endast rattsprocessen mot Chevron/Texaco, medan FDA haller pa med allt som har med Amazonas och miljoforstoring att gora.

For ungefar en vecka sedan var vi pa ett mote i Lago Agrio, en stor stad nagon timme harifran. Det visade sig vara ett mote med ADAT:s alla delegater, ett stormote efter den dom som nyligen kom. For er som inte redan sett den rekommenderar jag filmen "Crude - the real price of oil". Dokumentarfilmen handlar om den nu 17 ar langa rattsprocessen i vilken folket i ecuadorianska Amazonas kraver att Chevron stadar upp den skit de lamnat efter sig i naturen. Man far folja advokaten Pablo Fajardos arbete for upprattelse och sanering. Det som nu ar lite sensationellt ar att nar Jessica och jag vandrar in pa ADAT:s mote ser vi nagon sta infor folket och prata.... Pablo Fajardo! Den beromde advokaten i egen hog (ganska kort) person! Jag far lite hjartklappning och tanker att om jag var en riktig journalist sa hade detta varit det tillfalle da jag var pa ratt plats vid ratt tidpunkt. Vi satter oss ned for att lyssna.

Pablo pratar om domen och vad den innebar. Av de ursprungliga 25 miljarder dollar man begart i ersattning, ger den nuvarande domen endast 8 miljarder dollar. Pengarna ska anvandas till sanering av marken, vattnet, floran och vattenlivet, samt till kompensation for sjukvard, dricksvatten och kulturella forluster. Anledningar till varfor det sankts vet jag ingenting narmare om, utan tar mig den konstnarliga friheten att gissa pa skickliga advokater fran Chevron.  Dessa pengar ska administreras genom en "fideicomiso", en slags juridisk anordning for att pengarna ska hamna ratt. Fideicomison ska besta av ett antal oberoende personer samt nagon representant fran ADAT, efter vad jag forstar det. Just hur pengarna ska administreras ar en av de stora diskussionerna pa motet. Det ar viktigt att alla forstar hur det ska ga till, och i ADAT verkar man vara valdigt noga med just det: att alla ska inkluderas i processen och forsta var som hander. Pablo ar mycket pedagogisk och talar tydligt med bade mun och armar. Trots det tappar jag bort mig lite i detta amne som jag inte ar helt insatt i.

Motet fortsatter med instruktioner om hur man ska hantera det jurudiska och journalistiska folket.
- Sag dem alltid sanningen och bara sanningen, upprepar Pablo gang pa gang.
Han vet att bade allt man sager och allt man inte sager kan vandas emot en. Folket nickar. De verkar ha stor respekt for Pablo, pa det satt man i allmanhet verkar ha for sina ledare har i landet.

Nar motet ar slut efter manga timmar gar jag mot utgangen. Precis utanfor star Pablo. Han stracker fram handen och halsar, fragar vad jag heter och varifran jag kommer. "Oj, oj, han pratar med mig!" flyger genom min hjarna. Jag forklarar glatt att jag studerar pa en skola i Sverige och att jag gor praktik i en by har i Ecuador, att jag tyckte att motet var jatteintressant och att jag beundrar hans arbete. Odmjuk som han ar uppehaller han sig inte vid den punkten, och vi pratar istallet om vikten av den har domen, att det ar ett forsta steg pa vagen och att stora foretag kanske nu kan borja ta sitt ansvar. Det marks pa hur Pablo talar att hanar en utbildad person, och han har rest en hel massa i USA och forelast pa universitet.
- Vi ska gora det pa skolor i Sverige, sager jag, och da ska jag beratta for de svenska ungdomarna om oljekatastrofen i Amazonas. De behover vidga sin varldsbild.
Ja, jag babblar pa. Trots att samtalet beror teman forhallandevis ytligt, tycker jag mig se tarar i ogonen pa Pablo nar han pratar om Chevron. Rosten darrar lite och han ar uppenbart personligt engagerad i sitt arbete. Jag blir imponerad och allmant star-struck. Denne man betyder sa mycket for sa manga manniskor, och sa ar han sa trevlig... Skulle vilja ha forberett en intervju, eller atminstone fatt ett mote med honom. (Fast han har vampyrtander.)

Till sist kan jag dra slutsatsen att om ADAT med Pablo och de andra fortsatter som de gor, kommer det inte att ta 17 ar till for dem att fa en dom som mojliggor fullstandig sanering av det drabbade omradet. De arbetar interkulturellt, demokratiskt, odmjukt och med benhard beslutsamhet for sin egen och sina barns framtid. Jag bugar.

(bildbevis kommer)

For er som kan lasa pa spanska rekommenderas: http://www.fda.org.ec

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0