En annan värld är möjlig!
Dikterar Mats som för pessimister kan verka löjlig.
Men vi pasantes lyhört tagit till oss hans ord,
lärt oss att vi européer är anklagade för mord.

Mats lycka stor säkerligen är
då vi i klassen har en äkta revolutionär.
Sara Bryntse ut och världen ska rädda,
ge röst åt dem som idag inte är sedda.

El conejos hjärta stort också är,
i denna trubadur man nästan blir kär.
Fagra kvinnor han lägrar som på löpande band.
Akta så att du inte förvandlar deras hjärtan till sand!

I klassen vi också en farlig manstjusare har,
i Chucaples diskotek varje man tog av sig bar!
I hopp om att Lizas hjärta ro i hamn
ingen motstår hennes Vrigstads-charm.

På Tigerkullen spatserar en riktig dansös,
i danstävlingar av fruktan hennes motståndare rös!
I kokosnötter och frön hon över världen shakar,
Anna Nylander, jäntan ifrån norr, vi alla älskar.

Clemens Konrad, vad mer behöver jag säga?
En efter en han till sin fan-club omedvetet leja.
När vi solar och badar, tysken löper längs stranden,
på jakt efter värdefulla ting att stoppa i handen.

Lidingösnobben måste vara klassens Jädrigaste typ
Men vi vet ju att Stockholms-svamleriet bara är myt.
Mot urbaniseringen Hannes utgör stort hot,
i Amazonas, alternativt Sveriges skogar han egentligen vill slå rot!

Vår kära östskötte-brud liksom Hannes, i Ecuador hon trivs,
tillbaks till Tuncarta hon vill och arbeta med FIIS.
Min compañera Hanna är social och ofta sugen på fest,
målmedvetet far hon över världen, numera utan sin häst.

Klassens Latino är den gosigaste jag vet,
ögon och hjärta söta som kladdkassmet.
Sara är engagerad och vet vad hon vill,
jobbar hårt förutom när hon sover och är chill.

Vår querida Sandritas hjärta bultar ömt och stort,
mest för Ecuador men också för många andra runt om vårt klot.
Hennes livfullhet lyfter den tråkigaste fest,
men att hon är loca är det jag uppskattar mest!

En eloge till Linda som med oss pasantes tampats,
trots mycket ståhej hon jobbat lugnt och sansat.
I hennes sällskap jag haft kul och känt mig trygg,
hon har skrämt bort även de farligaste mygg.

Ja kära vänner, vår tid nu lider mot sitt slut,
något vi alla tycker är ganska surt.
Men när portar stängs öppnas nya med väldig fart.
Och i evigheter ni får höra mitt "välkommen-hem-till-smålands"-tjat!
Att vi i smålandsskogen alla stannar tycker Mats vore bäst.
Praktisera matsuveränitet och bara förflytta oss med häst.
Hur som haver, Mats må vara galen,
hans revolutionära idéer kanske passar bäst i Global Rättvisa- salen.
Men med denna enkla prosa,
jag er alla önskar lycka när ni ut i livet strosa!


Puss på er alla!
Elisabet