Hemma, med blandade känslor

Var dag som går påminns jag om Ecuador och människorna där. Jag packar upp mina väskor lite varje dag, och varje gång finns det något som får mig att börja tänka och SAKNA. Alla mina skivor med latinamerikansk musik får mig att drömma mig tillbaka till bussturerna eller dansen på byns diskotek varje helg. Fotona får mig att undra hur alla mår och vad de gör, saknar de mig så som jag saknar dom?
I Ecuador fick vi alla en till familj, nya vänner och en vardag som i stora drag skiljer sig från vårt liv hemma i Sverige. Människor jag pratar med här hemma har svårt att hänga med vem det är jag menar när jag säger pappa, mormor, farbror, kusin o.s.v. Talar jag om min familj i Ecuador eller i Sverige? Vi bildade oss en egen och ny verklighet i våra familjer och byar som vi alltid kommer att minnas.


Innan vi alla 10 praktikanter gick av flyget på Arlanda så pratade jag med några om vad som skulle vara rubriken i Aftonbladet/Expressen idag, vi skojade om att det handlar säkert om kära kungafamiljen. Och det första jag får se när jag går av planet är ett Stort plakat med en bild av kronprinsessan med sin prins som ler stort och härligt och brevid finns en liten manick där dagarna fram tills bröllopet i sommar räknas ner.
Arlanda är som vanligt, folket är som vanligt, Sverige är som det var när jag lämnade det; fint, rent, stiligt, korrekt, lagom och bra.

Jag saknar Mitt Ecuador; osäkerheten, öppenheten, opunktligheten, oljudet och lugnet.
Men mest av allt saknar jag människorna, gamla som nya vänner.



Mina kusiner


3 månader i Chucaple, låter kanske inte som så lång tid men tro mig, man hinner att vänja sig, lära känna människorna, hitta sin plats och vara en del av byn. Nu är jag hemma i min lilla by Villtofta och den är sig lik, vad som har förändrats är jag, men snart så är jag nog tillbaka i mitt vanliga svenska tänk/sätt och jag kommer börja oroa mig över vilken tröja jag ska ha på mig på festen på lördag och jag kommer sitta framför teven och spänt kolla på utslagningen i idol och jag kommer få panik om jag inte har min mobil i närheten för jag måste ju vara kontaktbar hela tiden.   

Här behöver jag inte sätta upp träplankorna för fönstret och trä myggnätet över sängen innan jag går och lägger mig, jag bara släcker sänglampan och kryper ner under duntäcket och tänker, funderar och drömmer mig tillbaka till Chucaple och Ecuador.

//Sandra


Kommentarer
Postat av: Anna

Klockren beskrivning över även mitt sinnestillstånd Hunnybunny...Fint skrivet



Snart får vi längta hop på sörängen i af! Ses!

2010-04-08 @ 09:57:11
Postat av: Sara P

Jag känner precis som du.

Kramar!

2010-04-08 @ 10:31:22
Postat av: Elisabet

Super Sandra! Du sätter ord på allas våra känslor. Snart ses vi! :)

2010-04-10 @ 15:49:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0