SISTA DAGEN!

Idag ar sista dagen med familjerna. Sista dagen Chilco. Det ar med blandade kanslor som man packar vaskan idag. Vilken harlig period pa tva manader det har varit med nya upplevelser, nya kompisar och en ny familj. Trakigt att lamna den vardag som man precis har vant sig vid, fast det ska bli kul att fa utforska andra delar av Ecuador och komma bort fran kylan lite.

Igar hade vi ocksa varldens basta dag med forst ett jattefint hejda i skolan dar vi gjorde en konsert med alla barnen infopr lararna. Klass fyra och fem hade dessutom malat teckningar och skrivit saker som "Mary, du kommer alltid finnas i mitt hjarta. Jag hoppas resan till sverige gar bra och att du atervander snart. Gud valsigne dig, din van Pamela". Vilka fina barn! Men de tror att jag stavar mitt namn som Mary, och uttalas mari.
Lararna hade ocksa en liten overraskning, de hade namligen lagat finlunch som vi sa gott at av. Vi fick varsin present av dem ocksa for att minnas Ecuador.

Efter den fina avslutningen i skolan skyndade vi oss ivag till avslutningen med PACAT. Vi akte till en gard med hastar och satt pa grasmattan och pratade om praktiken innan v fick fina certifikat. Sen at vi en grillmiddag utomhus, kandes som svensk sommar, och hade fotografering. Det belv aven lite dans, lite sta pa hander och lite rom. Innan vi skulle ga skulle det fotas annu mer med de fyra svenskarna. TACK till PACAToch till medlemmarna ur PACAT som ordnade festen. Det var verkligen fint. Jag kommer sakna er.

Jag ska inte sitta langre vid datorn i Tisaleo utan ga hem och fira min mami Dolores som fyller ar idag. Sista dagen ska firas i hennes ara med kladdkaka och allt.
Ikvall ska det firas, kanske gratas en skvatt och atas finmiddag.
Hejda Chilco, hejda familjen och hejda bloggen.

/Maria

Kvinno+2män-genusworkshop pa PACAT

Vad daliga vi varit pa att blogga, men i borjan tankte vi att "sen, senare, da har vi saker att skriva om!" och nu kanns det inte som man vill lagga ner vardefull tid pa att hanga pa internetcafet. Men nu ska vi skriva snabbt i alla fall, for vi har genomfort en liten workshop i genus.

Meningen var att det bara skulle komma kvinnor, inte var idé dock men organisationen hade redan en befintlig kvinnogrupp den dagen som skulle prata om mattraditioner sa vi slog ihop det. Det kom dock aven tva man och vart forberedda program med ganska oblyga fragor var inte direkt riktade till dem. Men vi korde som planerat och stallde fragor som "ar det accepterat att mannen kommer hem stupfulla?" och "vad skulle handa om du som kvinna kom hem lika full?". Svaren blev att det ar accepterat att mannen super medan kvinnorna aldrig skulle fa for sig att gora det. De kande ansvar for barnen och sa att barnen skulle fragat "mamma, var har du varit, varfor drack du?".

Vi pratade ganska mycket om alkoholsituationen, mycket for att vi sett hur det ser ut i var by. Dar ramlar far in lite vilken kvall som helst och ingen tycker det ar konstigt. Vi fragade Marias mamma Dolores vad som skulle handa om det en gang var hon som kom hem full och hon utbrast bara "maaaadresita!". Kvinnorna generellt uttryckte att de inte tyckte om hur mannen kom hem fulla, men i ovrigt var de ganska blyga med sina asikter.

Pa manga fragor svarade de ganska "korrekt", tex att bade kvinnor och man lagar mat. Kanske ar det bara i var by det ar en kvinnosyssla i hogsta grad, da mannen sager "mujer" och menar att hon ska lamna sin mat for att fylla pa hans tallrik, men det kanns lite svart att tro att det inte ar sa i fler byar.

Korrekta svar blev det alltsa en del utav, kanske for att tva man var narvarande, manga fragor var ju riktade mot machochismen. Fast de var anda oppna och trevliga och workshopen gav atminstone oss valdigt mycket. Vi diskuterade om jamstalldhetssituationen har i Ecuador jamfort med i Sverige och det kandes anda som att den var ganska lik nar vi pratade. Det vi sett har ar dock ganska annorlunda och inte alls sa jamstallt i hemmet som de garna sa att det var. Vi har dock olika synsatt eftersom vi kommer fran olika kulturer och fran vart perspektiv ar kvinnan i Ecuador underlagsen medan de sjalva inte ser det pa det sattet.

Ganget var redan uppvarmt nar vi tog over, Isidro, var handledare, hade namligen forberett en jattebra ovning i genus som satte igang tankeverksamheten. Han hade malat tva likadana kroppar men skrivit "kvinna" resp. "man" och forsta uppgiften var att mala en varsin sak pa varje docka som skulle identifiera konen. Klader, kroppsdelar, kosmetika, allt som ar kvinnligt/manligt. Det var en rolig och givande uppgift som inkluderade alla. Vagen fran likkonade till typiska kvinnor och man var rolig att folja. Mannen fick mustasch, byxor och en olflaska medan kvinnan fick smink, kjol och handvaska. Nasta steg var att klistra fast olika yrken dar de passade in. Det hamnade nagra fler pa mannen an kvinnan, samt nagra mittemellan. Isidro namnde att yrkena gar mot mitten, att de forr var mer manscentrerade och det ar kul att se hur det forandras.

Isidro var dessutom den person som hade vettigast asikter av de narvarande, han har fotterna pa jorden, forstar problemen och vikten av ett jamstallt samhalle.

Bra jobbat Tulda och Maria och tack Isidro for stottningen,
snart ar hela varlden jamstalld ;)

Leva djungelliv

Veckan som gatt i korta drag: brollop i Ahuano (Tena), grasdans i Quito, vandring i djupaste djungel, Fenocin-mote i Coca, Bymote i Turupunta.

Veckan som gatt i lite langre drag: Ibland gar jag hemma i Turupunta och myser. Vad skont det ar att vi genomlevde det dar dansupptradandet, tanker jag da - grymt kul att ha varit med om, men skont att det ar over...att jag slipper kla pa mig gras infor folk igen. Ja, ungefar pa det sattet har jag gatt omring och myst. Sa en onsdagskvall bullrade Edison in genom porten till Turupunta. "Vi ska dansa i Quito. Vi har fatt en forfragan fran Fenocin" hasplade han ur sig, och sa var det fardigmyst for min del. Mangofagelns hem skulle kapsla in mina brost annu en gang, och det var liksom bara att acceptera.

Men innan plagodansen var det dags for brollop. Tillsammans med delar av familjen packade vi vara kladtrasor och for den nastan 4 timmar langa resan till Tena. Darifran ytterligare buss och sa en natt liten kanotfard over floden - sa var vi framme i Ahuano  dar brollopsforberedelserna redan var i full gang. Vi fick oss ett par danser, olglas och en brannande Aguardiente innan somnen tog overhand. Dagen efter var det dags for The Real Deal - brollopsdagen, karlekens hogtid...och alkoholets hogtid. Jag har aldrig forr skadat en tillstallning som denna: brudgummens familj var festarrangor och hade tillrett inte mindre an 90 hons dagen till ara. Efter att ha atit oss till koma presenterade brudens familj brollopsgavorna - kylskap, spis, sang, byra. Sa, borjade det dra ihop sig till festlighet och brudgummens familj portionerade ut gavor till brudens familj: olbackar, spritflaskor, tonfiskburkar, cigaretter och fan och hans moster. Och lika fort som drickat kom in, skulle det ut igen - folk bjod som galna runt oss. Olet sveptes och dansen blev allt vildare. Och smulan rund under foten somnade man gott pa tragolvet nar natten lagt sig over Ahuano.

Hemfard till Turupunta. Packa om vaskan och bege sig mot Quito. Ett tappert gang pa 13 personer forsokte somna bland actionfilmer och poliskontroller mellan Coca och Quito. Val framme provdansade vi lange pa Fenocinskontor innan vi begav oss till ´motet for en interkulturell demokrati´. Dar vantade vi i oandlighet innan vi kladde i oss vart gras och dansade hej vilt for den lilla skara manniskor som orkat vara kvar till dagens slut.

Ny tapper bussfard hem till en regnig djungel for att genomlida tva timmars skakig rancherafard. Med skavande bakdelar kom vi fram till Corinas syster. Pa eftermiddagen gav vi oss av- Corina, systern Gladys och hennes man Wilson, tva barn, tre hundar och tva gringos- pa den timmes langa vandringen till deras finca. Uppodlad mark forbyttes mot djungel och da djungeln oppnades upp i en solbelyst glanta var vi framme. Ett valbehovligt dopp i floden och sen satt man sa tillfreds som man kan bli inne i huset  - med blickarna fasta pa stjarnhimlen medan elden sprakade och soppan kokade over den.

Vi vaknade pa morgonen med vark i kroppen efter tva natters bussakande och den tredje natten spenderad pa tragolv. Men varen flog ut fran kroppen i samma veva man satte sig upp och insag att man darifran blickade ut over Amazonas. "At det hallet finns inga hus, och inga gardar. Det ar bara djungel" fick vi hora nar vi gav oss av for att, efter 6 veckor i El Oriente, antligen tranga in i den riktiga djungeln. Wilson smog varldsvan och knapptyst fram utustad med gevar och machete. Efter snubblade vi med varsin  vattenflaska som enda vapen. Men Wilson var den perfekta guiden - rojde vag, hogg grenar till broar over vattendragen och nar jag med hjartat i halsgropen tvingades Dirty-Dancing-balansera pa en stock over floden, var han genast dar och assisterade med vandringsstav. Han pekade och berattade - Ahhhhhhh, . Ah Sííííííí  svarade vi med stora ogon. Vi sag inga djur den vandringen, men eftersom jag misstanker att hela Amazonas kunde hora svenskarna bulldozra sig fram, var det kanske inte sa konstigt.

Fredagen tog vi oss direkt till Coca for Fenocin-mote med sjalvaste Luis Andrango,  och lordagen pratade vi miljo i Turupunta. Intensiv men himla fin vecka. Nu vantar besok i finca hos andra Luis (alltsa, den som inte kissade pa min vaska den forsta helgen) och vattenfallsbad, kulturintervjuer, ansokan om sophantering, och besok pa oljebolag och en hejdundrande midsommarfest. Allt pa en vecka y media. Det drar ihop sig!

Conquistadores pa en dodande vandring.

I tisdags vaknade jag, kande mig hyfsat valmaende efter nagra dagars solstingssymptom (bortsett fran det var helgens kustbesok fantastiskt!) och bestamde mig for att folja med pa vad som verkade bli arets vandring. Jag hade langtat efter det sa lange och nu skulle kompanjonerna pa PACAT vandra upp till det snokladda berget som man vid klart vader ser fran mitt hus. Jag pratade med en nagot besviken rektor pa skolan och forklarade att vi inte kunde ha lektioner den dagen och sen motte jag alla de andra hemma hos Maria. Med stovlar eller vandringskangor, varma klader och av mat och kameror tunga vaskor, satte vi oss i flakbilen som tog oss den forsta biten upp for sluttningen.
-
Det ar en del i PACAT's nyligen paborjade turismprojekt det har, vi skulle vandra for att se vilka mojligheter leden har for att bli ett av deras projekt. Tydligen skulle vi till och med se efter om det ens var mojligt att ta sig fram och tillbaka levande, men det kommer jag till senare...
-
Vi borjade ga och nastan med en gang kande jag hur hojden fick tag i mig lite. Isidro delade generost ut karameller som energi och vi vandrade, vilade, tog av fleeceplagg, drack vatten och tittade pa vargbajs och vaxter. Europeerna hade tagit dit tallen, sa de, och den forstorde den naturliga vaxtligheten.
-
Konstant uppat gick vi och jag som egentligen inte var riktigt frisk undrade ganska tidigt hur jag egentligen skulle orka. Men min nyfikenhet och aventyrslystenhet gav mig energi och som tur var hade jag Sonja som ocksa ville ga langsamt pga hojden och kanslan av syrebrist. Anibal knatade pa som om han hade helium i sin vaska och ville aldrig vila nar vi ville det. Han var den som kande till vagen och det gjorde oss gringas lite smatt nervosa da han inte brukar ha stenkoll pa laget. Oron var befogad, men det tar vi senare...
-
Naturen dar uppe var annorlunda, dar vaxte inget vanligt gras men de bolliknande "tuvorna" tacktes av harda, grona, nastan stjarnformade blad. Jag jamforde landskapet lite med svenska ljunghedar da dar vaxte laga buskar som paminde mig om ljung, inte jattelikt men som en blot motsvarighet tycker jag anda.
-
Efter nagra timmars vandring i uppforsbacke kom vi fram till en tunnel, som en grotta, dar vi dukade upp lunchen. Det hade regnat ett tag och tak over huvudet var tacksamt! Potatis, vitt brod med socker, rostad majs med socker, choklad, godis, brannvin och socker fyllde regnjackebordet. Jag, Maria, Lise och Sonja at daremot avocado- och tonfiskmacka och notter, gringas som vi ar.
-
Efter grottan vantade en valdigt halkig vandring uppat mot den nu inaktiva vulkanen Carihuairazo och vid dess kjol valde jag och Sonja att vila medan de andra fortsatte anda upp till toppen. Det hade varit sa tufft att kunna saga att man statt vid oppningen av en vulkan men jag klarade verkligen inte av det just da. De andra berattade dock att det var fantastiskt och en maktig kansla att sta dar, de kande sig som conquistadores. Jag tror dem.
-
"Nu ar det bara nerat hela vagen hem" sa Anibal sjalvsakert, gud vad skont tankte jag, och vi borjade halka nedfor berget. Den utsikten ar det vackraste jag sett, molnen skingrade sig och det snokladda berget visade sig statligt bakom ett annat berg med ett vattenfall. Forstummande vackert och maktigt! Vi kom ner till vattenfallet, det kalla, rena vattnet som forsar dar ar dricksvattnet i Chilco. Bredvid fallet fanns ett stort hal som stupade 12 meter nerat, det hade visst varit en guldgruva forut.
-
Resten av vandringen var lite att jamfora med ett helvete, faktiskt. Forst var det ett aventyr da vi fick planka oss under tva staket, men plotsligt gar Anibal upp i skogen som vaxer langs bergsvaggen. Nu skriver jag plotsligt i nutid men det gor ingenting. Han pekar pa marken, sager stig och gar. Vilken stig? Vi gar efter. Genom buskar, over stock och sten, uppfor i 90 grader minst, halkar, fryser, slar oss och far pinnar i ansiktet. Vi hade da redan gatt over en mil i tung terrang och var inte sa pigga pa den dar vilseledande turen i stortregn.
-
Skogen tar aldrig slut, sa kandes det, och Anibal hade verkligen inte koll pa laget, det var sa uppenbart. "Nerat hela vagen", javisst! Uppat lutade det! UPPAT! Jag och mina vita vanner beklagade oss tills vi inte ens orkade prata mer och bara tittade ner pa vara fotter, forvanade over att de fortfarande tog oss framat. Vi var tunga av regnvatten och hela kroppen varkte.
-
I tva evigheter gick vi, jag har minnesluckor. Nar jag slutligen fick syn pa den roda flakbilen ville jag bade grata, skratta och springa. Da hade vi gatt fel, vilse, utan mottagning pa mobilen och jag hade gett upp ett antal ganger. Pa denna plats som var sa fel var jag dock sa lycklig over livet och skrattade hejdlost nar Marias lillebror fick knappa upp min jacka for att mina hander var sa kalla att jag inte hade nagon kraft att dra ner dragkedjan.
"Sa, vad sager ni," sa PACAT, "skulle ni rekommendera denna tur till turister?"
-
Jo, jag skulle det utan tvekan. Ditvagen atminstone, det var helt fantastiskt vackert!!!
-
Vive Ecuador!
-
Tulda

Arrarray!

Puuh jag tror att jag aldrig svettats sahar mycket i mitt liv tidigare, Luis sager att det bara ar 30 grader har men jag tror att det ar kanske uppat 80 i alla fall och nar till och med dom stankar ur sig ett arrarray och stryker sig for pannan med en uppgiven min da vet man att det ar okej att kanna sig som stenen pa ett bastuaggregat fast blot.

Mitt minne ar inte mycket battre en Jons men jag ska forsoka beratta lite om vad hallt pa med den senaste veckan. Helgens stora handelse var Dia de amazonia i coca dar de olika ursprungskulturer skulle representeras med hjalp av dans och musik och da tydligen aven den svenska. Dock transformerad in till att dansa ikladd ett slags gras som vi hansynslost norpat fran den stackars mangofagelns bo hogt upp i traden. For att fa tag i boet maste man ocksa hitta det, kopa det av en bonde for tva dollar och sedan kapa ner det ungefar 20 meter hoga tradet. Av dessa nystan tillverkade vi alltsa kjolar, toppar och smabyxor i varierande storlekar till hela dansgruppen som bestod av 12 indianer och 2 blekfisar. Dansen strackte sig langs cocas tatt befolkade gator fram till det stora torget dar upptradandet agde rum. Efter tre timmars dansande och trippande pa ta langsde stekheta gatorna var det dags for den stora showen med ungefar 1000 personer narvarande och for de som inte riktigt lyckades se hur vit min bringa var pa langt hall fanns en storbildstv med den val inzoomad under hela showen.. Vi gick anda darifran med en kansla av att vi gjort nagot bra och fick svalka vara purpurbranda axlar med vattnet ur en djup tunna.

Hmm, jaa iforrgar hittade vi, efter en hard dags machetehuggande, ovre delen av den flod som gar forbi varat hus och dar fanns riktig djungel och till och med en fin sandstrand! Jag har aven kort bil i ecuador!! Det var en milstolpe, inte sant? Eftersom ingen i dansgruppen i coca hade korkort sa var det jag som stod for allt bilkunnande vilket inte kandes som en van roll for mig. Jag fick dessutom kora med stora palmer pa flaket sa att man inte sag nagot bakat, men saklart efter ha fragat en polis om mitt korkort verkligen galler i ecuador. Han svarade forst nej, men sedan efter lite overtalning ("det ar ju Dia de amazonia!") sa gick han med pa att mitt korkort gallde under dessa tva dagar men bara sa lange jag inte gjorde nagra fel!

Ja ni nu ska vi ta bussen tillsammans med sandra upp till bergen norr om quito och halsa pa Julia och frida. Det ska bli harligt att kanske fa kanna kanslan av att inte vara blot av svett eller regn for ett par dagar och fint att fa se hur dom har det!

Pagarachu y hasta otro dia!

Tung cagada

Den senaste tiden har vi funderat en hel del pa en sak.

Det har med kvinnornas roll i organisationslivet (och ovriga livet). I UNORCAC betonas deras del i organisationen valdigt starkt och manga av aktiviteterna ar riktade till enbart kvinnor. Det  erbjuds ofta talleres som indirekt gar ut pa att ta socialt ansvar pa olika satt och dessa kan tex. handla om hotet om trafficking (som vi namnt tidigare), sexuella sjukdomar eller juridiska regler.
   Nar en stor allman konferens holls om utvecklingen av Cotacatchi och ordforanden for UNORCAC, Rumi, presenterade organisationen pratade han mycket om den kulturella identiteten och kvinnornas oumbarliga del i uppbarandet av denna. Och sa drog han klassikern "kvinnor kan gora tre saker samtidigt".
  Vi vet vad han menar. Kvinnor broderar, passar barn som de bar pa ryggen och organiserar forsaljningsgrupper. Samtidigt.
  Inom UNORCAC och inom organisationer i allmanhet anvands ofta satsningen pa kvinnor som ett marknadsforingsargument. Som att det i sig bevisar att de tagit till sig av informationen att "vi vet att kvinnor kan!". Och visst uppvarderas kvinnornas roll och arbete. Men samtidigt laggs ett valdigt stort ansvar pa dem som kanske inte egentligen leder till jamstalldhet, utan snarare okar deras arbetsborda. Sa..

Var universella losning pa problemet ar: TA BORT MIKROLANEN! Det var i och med dem som banker och organisationer borjade sprida sin pseudofeminism med argumentet "vi vet att kvinnorna inte super upp pengarna!". No shit, sager vi. 

PS. Varfor ar tampongerna sa javla dyra!?!?!!

 

Achachay, chévere

Hej fran kalla Chilco!

Det ar faktiskt en sak som alla vi traffar sager nar vi berattar att vi bor i Chilco - "ah, Chilco, achachay, muy frio!"
Achachay ar ett valanvant uttryck har, de sager det verkligen ofta, typ sju ganger per dag! Sa lite kichwa hor vi, de anvander aven ord som guagua och ñaña.

Forra veckan akte vi till Riobamba i en buss fullproppad med PACAT-medlemmar. Det var en intressant dag tyckte vi gringas, senare fick vi hora hur de andra varit missnojda men vi forstod inte varfor. Dagen borjade med ett besok pa ERPE's ekologiska butik dar de visade oss runt och berattade om verksamheten. I butiken fanns dels farskvaror som frukt och gronsaker och dels andra varor som müsli, choklad, snacks, marmelad, honung, te och notter. Dessutom en hel sektion med quinoaprodukter - kaffe, chokladpulver, mjol, pasta, kakor och choklad, tank vad mycket man kan gora av quinoa! Vi fragade hur det gick for butiken och de svarade att de har oppet tre dagar i veckan och varje dag kom ca 100 kunder dit, flest pa fredagar. Vi blev lite forvanade over att det gick sa bra och tankte att det nog inte hade varit lika latt att driva en san liten butik i Sverige.

Efter att vi handlat lite ekoproviant fortsatte utflykten till ERPE's ekologiska gard som lag vackert i en dal. Dar gick vi mest runt och lyssnade pa gardens historia, vad de odlade, hur de bevattnade och hur deras marknad sag ut. Efter ett litet knytkalas med mote, chochos, claudias, kex och rostad majs som gjorde oss matta lagom till lunchen borjade den varma promenaden upp for bergssluttningen till bussen. Med kippande andning, svettiga kroppar och tomma vattenflaskor satte vi oss i den torra bussluften. Alla var lika svettiga dock och stamningen var pa topp!

Nasta stopp var vid ett ekoturistcenter dar en fransman talade franska med spanska ord nar han berattade om projektet. Dit kom langvaga turister, enligt honom mestadels trettioariga europeer, for att uppleva indígenakulturen. PACAT har sjalva framtida turismplaner och fick en hel del tips dar, till exempel att det tar nagra ar innan verksamheten lonar sig och att man maste ha talamod. Ett annat roligt tips var att punktlighet ar a och o och vi horde flera "ooh" i publiken da punklighet inte ar nagot existerande har, men forklaringen som chockade manga var att turisterna ibland stod vid dorren FEM MINUTER innan avtalad tid! Shit! Efter motet och den forvanansvart goda chichan (har i bergen ar det annorlunda mot djungeln!) fick vi guidad tur till ett av deras projekt...Lamamuseet! Kandes innan ganska "lamt" men var visst otroligt intressant.


Igar! Gick vi vilse. Man tror inte det ar moljigt att tappa bort varandra i den lilla byn med en gata (max) men igar letade vi efter varandra halva eftermiddagen. Vi skulle ses i Tisaleo, ingen bestamd tid, och kopa tarta till grannpojken som fyllde 13 ar. Tulda vantade pa Maria tills hon blev rastlos och gick for att mota henne den kortare vagen, samtidigt som Maria gick den langre vagen och liftade ner med en bil. Maria ser Tulda och forsoker forgaves vinka och stoppa bilen. Istallet far hon springa fran Tisaleo men tanker att Tulda nog gatt hem sa hon liftar upp igen. Tulda kom samtidigt pa att Maria kanske tagit den andra vagen och vander tillbaka mot Tisaleo. Tulda gar runt i Tisaleo och fragar alla "har ni sett den andra gringan?" och Maria gor likadant samtidigt uppe i Chilco. Efter att ha sprungit och akt upp och ner mottes gringarna tillslut i en svettig och nastan uppgiven kram.

Nar man bor pa landet i Ecuador kan det ibland handa att man far vara med om bilrally med meddragna grisar. Ett sadant tillfalle var det idag nar vi skulle bege oss till kontoret. Vi skulle lamna av "kottet" (vad det nu var vet vi inte) till Marias mami Dolores som jobbade med skorden. Sa istallet for att lugnt parkera bilen vid vagkanten och ga den sista biten till Dolores sa korde vi plotsligt rally in pa den leriga akern. Det blev nastan som ett tv-spel eftersom man var tvungen att kora slalom mellan alla grisar som fanns dar. Nar vi hade stannat hordes grymtande under bilen och alla pratade om att vi hade kort pa en gris. Vi sag blodiga syner framfor oss och fragade om grisen skulle do, men alla bara skrattade och vi forstod att det bara var repet som hade fastnat. Vi hade slapat den stackars grisen (bamsegris) mer an 100 m! Lustig start pa dagen, ganska komisk.

Sen sist har vi ocksa hunnit med att besoka den rika sidan av Ecuador da vi blev hembjudna pa lunch till en lararinnas foraldrar. De var valdigt trevliga, hade varldens dromtradgard dar de odlade allt ekologiskt och var troende protestanter vilket vi forstod nar vi bad bordsbon. Denna familj hade gott om pengar vilket marktes pa bland annat den nya moderna bilen som spelade amerikansk musik och inte "carnaval", det stora huset fullt med soffor, mattor, valfyllda hyllor, prydnadssaker, spis och ugn, kylskap, badkar, porslinsservis, nyttig mat i lagom stora portioner, samt inte minst deras familjefabrik pa garden dar de tillverkar och trycker trojor och dar Marias bror Davíd jobbar. Stora kontraster.

En trevlig ung djungelman (som for ovrigt lagade maten!) vid namn Santiago var en god van till familjen som nar vi sa att vi holl pa med musik bjod med oss till kyrkan dar han ar ungdomsledare i musik. De firade alla hjartans dag i forskott med hjartballonger, kramar och presenter och stamningen var fin. Vi bidrog med svenska sanger som var mycket uppskattade. Det var roligt att vara med och Maria jamforde ungdomssamlingen med de svenska och det var haftigt att se hur lika de var varandra, de var bara pa olika sprak men handlade om precis samma sak och kanslan var densamma. Kristna protestanter i Ecuador ar precis likadana som i Sverige.

S(a)lut!


Lite vardag, lite dra till kusten


Familjen Bazan Pinelas residens i La Vuelta, tillika Jons bostad. I stort
sett alla trad som syns pa bilden spottar ur sig mango pa oregelbunden
basis.

Sedan sist har vi bombarderats med massor av nya intryck och lart oss nya saker. Men minnet ar inte langre an att jag kan rapportera vad som hant de senaste dagarna.
Jón och Éma passade pa att dra till kusten i helgen, Andreita var otaggad pa sol och stannade i Pueblo Nuevo. Stallet vi akte till heter fantasifullt nog Playas, och dar finns det alltsa playas dar man kan bada. Tva timmar fran Guayaquil ligger denna badort, som maste sagas ar riktigt schysst. Ingen fladig standard, gatorna var lika ruffiga som i ovriga Ecuador. Men stranden var lang och frasch och stallet kandes inte jobbigt turistigt. Sag till fa andra gringos, da de flesta badsugna Playasbesokare var ecuadorianer.
Annars da? Jo, parasiterna borjar tappa greppet om min mage. I takt med detta borjar jag pa riktigt kunna njuta av livet har. Om man lyfter blicken ser man att allt ar fint att titta pa och att de flesta manniskorna pa landsbygden ar valdigt trevliga att prata med. I stort sett varje kvall snackar jag med lillebrorsan Mario om Sverige, Ecuador och varlden. Han ar en forsiktig, lugn 13-aring, men alltid nyfiken och fragvis om hur saker gar till allá en Suecia, dar i Sverige. Om jag boundat med andra av broderna over mangoplock eller kanotturer lar jag kanna Mario over dessa samtal. Fina stunder.
Fina stunder ar ocksa de stunder man ater tarta. Det gjorde vi igar pa Emmas lillebror Juanitos ettarskalas. Dagen till ara hade vi, okej, Emma och Andrea, slangt ihop en riktig svennetarta, med jordgubbar och gradde. Vi valjer att tro att de tyckte om den.
I ovrigt inte sa mycket att klaga pa. Kustdialekten borjar liksom luckras upp sa sakteliga, man forstar lite mer hela tiden, lar sig saga lite mer hela tiden. Och nufortiden bar jag bade mustasch och en begynnande branna, sa undan for undan borjar jag kanske forvandlas till en riktig latino..
Foton har det blivit fler av, ett gang bilder fran La Vuelta kommer har. Med det sager vi ciao sa lange fran Guayas!
Pa aterseende/ Jonzález
Moster i bagartagen, vispar gradde till en fodelsedagstarta.
Mormor Braulia.
Christopher, Emmas lillebror, och Emanuel, Jons lillebror, ar hoga pa
ruset av tartlyckans efterdyningar.

Tillagg for den huskurssugne!

jag kan fylla pa!
Flytande tobak:
Halls i nasan pa den forkylde, ingen effekt utlovad men det kommer garanterat att rinna ner anda till halsen och vara obehaglig.
Ingefarsavkok (aven kallad det flytande elden):
Halls aven den i nasan. Ingen effekt utlovad har heller men det kanns ungefar som om nagon tuttar eld pa dina nashar och later den sprida sig, dock med lite med en eftersmak av ingefara. Hur man nu kan smaka med nasan
Fetingcigarett:
Rullas med hjalp av torkade tobakslov, fran corinas syster och ett halvt A4 papper. Om du gjort ratt ska den bli ungefar 10 cm lang och vara det starkaste du rokt. Bieffekterna ar: huvudvark, illamaende, cancer i lunga, hals och munhala. Chans for tillfrisknande: ca 2%.
Guaysa:
En dryck av lov som avnjuts bast innan fem pa morgonen. Den hjalper enligt sakra kallor mot: trotthet, vark, daliga drommar, hunger osv, osv.
Tack for mig
Flytande tobak:
Halls i nasan pa den forkylde, ingen effekt utlovad men det kommer garanterat att rinna ner anda till halsen och vara obehagligt. Jo det rinner ut jattemycket snor forresten, oomma klader ar ett tips.
Ingefarsavkok (aven kallad det flytande elden):
Halls aven den i nasan. Ingen effekt utlovad har heller men det kanns ungefar som om nagon tuttar eld pa dina nashar och later den sprida sig, dock med lite med en eftersmak av ingefara. Hur man nu kan smaka med nasan.
Fetingcigarett:
Rullas med hjalp av torkade tobakslov, fran corinas syster och ett halvt A4 papper. Om du gjort ratt ska den bli ungefar 10 cm lang och vara det starkaste du rokt. Bieffekterna ar: huvudvark, illamaende, cancer i lunga, hals och munhala. Chans for tillfrisknande: ca 2%.
Guaysa:
En dryck av lov som avnjuts bast innan fem pa morgonen. Den hjalper enligt sakra kallor mot: trotthet, vark, daliga drommar, hunger osv, osv.
Tack for mig

I Pepitas trädgård

Ar du trott pa lakemedelsforetagens hansynslosa rovdrift? Vi guidar dig i Pepitas tradgard dar vi finner alternativa och 100% ekologiska medicinalvaxter av alla dess sorter!


Mynta: Hjalper mot huvudvark och migran. Kan bade drickas som efución (se nedanstaende forklaring) eller baddas med.

Pepparmint: Mot klada (Julia ville ha nagot mot hennes loppbett)

Oregano: For nerverna och magen, exempelvis for européer i Sydamerika.

Rosmarin: Mott trotthet: Efución. Motverka vitt har eller haravfall genom tvatt.

Groblad (vaxer som ogras i Sverige, Fridas anm.): Antiinflammatoriskt, efución tex mot urinvagsinfektion.


Basilika: Mot halsbranna

Nattskatta: Mot infektioner, sar. Pepita berattade att kvinnor brukar gora en efución och sedan satta sig med underlivet over angan, nar de tex har infektion i aggledarna eller livmodern. Vi tanker att det i dessa fall ar lage att uppsoka lakare, alt. medicinman.

Malva: mot magont

Vinruta: Vid klimakteriet
Citronmeliss: For nerverna, vid feber, hosta, etc. Hjalper mot allt, gor dig till en lycklig manniska.

Flader: Gnugga vid tex ryggsmartor

Timjan: mot influensa
Nejlika ( svarta och vita blommor): For hjarta och nerver
Malort: mot magsar

Fikon: vid klimakteriet

Alfalfa: mot anemi

Kamomill: mot mensvark

Brannasslor: Efución for nerverna, baddas med skelettvark.

Gurkort: blomman: mot influensa, blad: mot urinvagsinfektion


Ecuadorianska huskurer for er som helst undviker konventionella lakemedel eller bara tycker att juice med ingefara ar gott.

Batido= shake

Efución=lat vatten koka upp, lagg i ingredienserna, satt pa lock och stang av plattan.

Mot snarkningar:
1 Batido/ kvall: ananas, mandarin, 2cm ingefara och tomat. En kopp kamomillefución efter 15 min. Kuren bor tas under 9 eller 15 dagar (vad som avgor hur manga dagar som kravs ar HELT oklart).

Batido Nar du ar utan krafter, orkeslos: 2 morotter, ingefara, 1/2 dl vindruvor. Drickes morgon och kvall under 30 dagar.

Batido For utmarkt halsa och nar du ammar: 1 apelsin, 1 mandarin, 1 morot, en nypa persilja, en nypa alfalfa (svenskt namn oklart) och en halv banan.

Batido Mot stress: 1 rott apple, 1 gront apple, 4 cm ingefara, 4 morotter. Drickes morgon och kvall under 9 eller 15 dagar.

Mot somnloshet: juice av ananas med hela skalet (jag tror inte man inkluderar den grona kronan) och sallad (vedertagen ecuadoriansk sanning: man somnar av sallad.) Drickes morgon och kvall tills man kanner sig bra.

Batido For att ga ner i vikt nar man "atit bra" ( Julias tolkning: efter jul): 1 gront apple, persilja, selleri,
2 cm ingefara. Drickes under 9 dagar.

Batido For att ga ner i vikt, forbattra kolesterolvardet och mot celluliter: En nypa persilja, en nypa selleri, gront apple och 2 cm ingefara.

Mot dalig blodcirkulation, aderbrock: Batido av gront apple, 2 cm ingefara, ananas med hela skalet, gurka, radisa, persilja och dessutom 1 liter efución med selleri och persilja. Batidon och efuciónen drickes under 25 dagar.

Nar du ar ledsen kommer denna batido ge dig lugn for den injicerar energi: I nypa grona, roda och svarta vindruvor, ananas med hela skalet, kiwi. Drickes under 4 eller 5 dagar.

Mot influensa och halsont: Soppa av pumpa och mynta och efución av mynta.

Batido Mot anemi: Apelsin, rodbeta, alfalfa

Mot morka ringar under ogonen: Badda med Selleri, persilja och ingefara.
Hoppas ni har gladje av det har!

Sen rapport fran Guayas

Kossa som chillar  jarnet utanfor entradan.
Kossa chillar jarnet vid entradan.

Allt for sega har vi kustbor varit med att blogga, for detta ber vi om ursakt. Men fran och med nu ska det bli battring. Har kommer ett axplock de intryck vi fatt sedan vi lamnade Quito for varmens och myggbettens cantón Daule. Hall till godo!

Sa kom det sig att jag (Jon) och Sandra rullade soderut en kvall tidigare, for att ta itu med mina magproblem i Guayaquil. Bakgrunden ar att min stackars kagge har hemsokts av en segdragen diarré sedan Trujillo, Peru. Sa in pa akuten, okej doktorn verkade palitlig, kor. Blev liggandes pa en brits med dropp i armen medan blodprov av diverse slag utfordes. Lakaren kom fram till Sandra och sa att han ville gora ett AIDS-test. Eeh, okej.. Hur osannolikt det an var att jag skulle ha fatt aids kunde jag inte lata bli att ligga och fundera pa vad det skulle sta pa min gravsten. Fodelse- och dodsdatum foljt av "Du skulle ha stannat hemma"? Lyckligtvis hittade doktorn inga sjukdomar, olyckligtvis forblev magakomman ett mysterium.
Dagen efter satte vi kurs mot bushen, tjejerna hoppade av i Pueblo Nuevo med Emmas bror, Medardo, och jag fortsatte till La Vuelta med mamma Narcisa. Vid entradan tog vi en tricimoto in till byn, och jag kom pa mig sjalv med att sitta och smale, dromskt och halvtontigt hela vagen. Forklaringen var enkel. Landskapet var bland det vackraste jag hade sett i hela mitt liv.
Nu har det gatt cirka tva veckor sedan vi anlande och vi har val hunnit gora oss nagorlunda hemmastadda. Naja, Emma har i och for sig bara bott hos sin nya familj i nagra dagar, hon flyttade fran Pueblo Nuevo och bor nu granne med mig i La Vuelta. Anledningen var bristen pa liv, rorelse och spanskatraning i hennes hus. Hennes bror var inte sa talfor nar han val var hemma, han studerar och ar borta en hel del. Dessutom upplevde Emma det som komplicerat att bo hos honom ocksa just for att han ar var handledare. Foraldrarna a sin sida beskrivs bast som husdjur, som sitter stilla och iakttar, svara att ha nagon meningsfullare konversation med. Sa nu bor Emma istallet med en trebarnsfamilj, med tillhorande farmor och faster.
Andrea blev ensam kvar i Pueblo Nuevo alltsa, som dock bara ligger en kanotfard bort. Hon bor med tva foraldrar, en 25-arig storebror och en 17-arig systerson. Fransett att mamman verkar tycka att det ar lite problematiskt att Andrea varken ar katolik eller kottatare, verkar det fungera bra.
Mitt eget hus ar fullt av liv. Detta i form av bland annat hons och smabrorsor. Mormor, mamma, moster, fem broder, asnor, kalkoner, hons, katter och grisar bor bland annat hemma hos oss. Gick fort att kanna sig hemma, minsta brorsan verkar redan alska mig och sager att om jag inte tar med mig honom sa far jag inte aka hem i april.
Avslutningsvis, nagra bra och daliga grejer med var nya hemmaplan:

  • Bra: Mangos, som vaxer pa garden. Sa javla gott sa att det ar helt sinnes. Alconfor och Corazón ar de godaste sorterna.
  • Daligt: Mangos, som vaxer pa garden. Fastnar som fan i tanderna och ger upphov till sar pa tandkottet.
  • Bra: Cirka en timme till Guayaquil. Dit kan man aka nar man vill komma bort lite. Och fika.
  • Daligt: Myggen. Kvallstid ar de outhardliga. Under nagra dagar sag mina fotter ut som tva krigsfalt.
  • Bra: Vinterfloden, som nu anlant. Forser familjen med fisk och ger mig mojligheten till ett friskt dopp nar latinovarmen blir alltfor pataglig.
  • Daligt: Ris till frukost, lunch och middag. Inte sa kul som det later.
Okej, vi sager sa sa lange och lamnar er med ett lofte om en mer frekvent uppdatering. Och ett gang bilder fran det som nu ar var vardag.
Eder trogne, Jonzález
(Éma och Andreita halsar)
Kusttrion agerade engelskalarare i Pueblo Nuevo. Efterat radade skolans personal stolta upp sig for fotografering med de exotiska vitingarna.
Kusttrion agerade engelskalarare i Pueblo Nuevo. Efterat radade
skolans personal stolta upp sig for fotagrafering med de exotiska
vitingarna.

Lillebror Julián kommer till undsattning nar jag behover skjuts hem.
Lillebror Julián kommer till undsattning nar jag behover skjuts hem.


Skolavslutning med delar av familjen. Mario, Emmanuel, jag, Ycidro och Narcisa. Hyllan i mitten, tillika Marios skolprojekt, star nu valdigt praktiskt placerad i mitt rum.
Skolavslutning med delar av familjen. Mario, Emmanuel, Jon, Ycidro
och Narcisa. Hyllan i mitten, tillika Marios skolprojekt, star nu valdigt
praktiskt placerad i mitt sovrum.

NYHETER!

Nu var det ett tag sedan vi skrev har pa bloggen och vi har hunnit vara med om mycket!

For en vecka sedan blev Tulda sjuk i feber och magproblem, liknande symptom som nastan hela Peruganget hade nar de anlande till Quito. Det var trakigt, men vilken tur att Maria medled i hennes sang en hel dag och att Tuldas mami kom in sent pa kvallen och utforde magi! Hon hade varit ute och letat upp ett speciellt blad som kallades "Lengua de vaca", kokat dem for att sedan kasta dem pa Tulda, badda henne med dem och lata de ligga kvar pa kroppen under natten. Nar Tulda sa att hon hade ont i ryggen gick mami ut och kom tillbaka med en bukett brannasslor som hon piskade henne med. Aj aj, men fint. Nu ar sjukan som bortblast!

Marias problem ar av annan sort. Hon har ett litet TV-problem. Att titta pa novelas pa kvallarna ar mycket populart bland Marias syskon, och kanske ar det darfor det ar sa populart att sova i Marias rum, synd bara att Maria inte uppskattar TV:n. Det ar namligen sa att varje natt har hon vaknat mitt i natten av att TV:n  ar pa med hogt ljud och att alla andra sover. Varje natt har hon fatt krangla sig ur sin sovsack for att stanga av skiten. Hon har dessutom bett otaliga ganger att de stanger av TV:n nar de tittat klart och forklarat sina sovproblem men inte har det blivit skillnad. Sa nu aker TV:n ut! Slut pa irritation.

Nagot vi markt den senaste veckan ar att tidsuppfattningen inte ar densamma som hemma och att uttrycket "passa tiden" inte existerar. Till exempel pa morgonen nar man sagt att man ska aka kl 8 och man star och vantar vid bilen, sa ser man chaufforen kliva in i duschen. Mycket intressant. Eller som igar nar vi skulle bli hamtade i Ambato av Marias bror Jorge och vi hade skickat ett sms att vi inte hade saldo och vilken tid vi skulle vara framme, efter att vi dessutom pratat i telefon med honom. Vi vantade en halvtimme utan pengar och mobil innan vi gick fram till ett harligt gang poliser och en toalettdam som lanade ut sin mobil till oss. Det blev en rolig upplevelse och alla var trevliga, det roligaste var dock att Jorge, nar han slutligen kom, glatt sa ja nar vi fragade om han fatt vart sms...Det var tidsuppfattningen.

Harom dagen fick vi flakskjuts upp fran Tisaleo (sjukt lyxigt, vi vet inte an hur man stannar en bil som alla andra gor (?) men denna stannade av sig sjalv) av en valdigt mysig familj. Nar vi hoppade av fick vi en varsin famn med plommon som de plockat och efter att vi pratat en stund bjod de hem oss till sig. Vi bestamde fredag. Fredagen kom, vi gick dit (trodde vi eftersom beskrivningen stamde och namnet stod pa dorren), ropade lite och ack sa osakra vi blev nar en frammande kvinna kom ut. Samtalet blev valdigt tafatt, nagon med exakt samma namn lag visst och sov. Vi bjod halvt in oss sjalva en annan dag, vi blev sa osakra for att kvinnan inte var samma kvinna, men vi ger det en chans till. Kanske har han tva fruar?

Vad galler organisationen sa blir det antligen lite organiserat! Woho! Pa onsdag borjar projektet att aka ut till byar och undersoka vad medlemsfamiljer i PACAT odlar/saljer/hur mycket mark de har etc. Det kanns skont med en plan och vi hoppas pa att fa se lite mer indígenakultur langs vagarna! Aven idag har pa kontoret har det varit mer uppstyrt med planificación och sysslor och det kanns skont med engagemang!






RAPUSO. Den sprang ovanfor Marias  brors huvud nar han sov. Som en riktig indiana jones dodade han den och hangde upp den. typisk vardagsbild har.



Tuldas familj pa faltet en arbetsdag. Vackert dar!




Vi besokte Baños i helgen tillsammans med Lise och Sonja! Ah vad vackert det var och ganska skont att komma bort lite fran den ganska skyddade vardagen tyckte Maria och Tulda tyckte det var ett roligt aventyr. Vi gjorde alla typiska saker; badade i varma kallor, at god pizza, vandrade de 674 trappstegen upp till fin utsikt, at glass och sov i MJUKA SANGAR!!! Vi kande oss som prinsessor nar vi vaknade pa sondagen. Baños var verkligen mysigt, helt skyddat i den lilla dalen mellan alla berg. Kandes lite som en sagovarld, med en massa turister ocksa. Vi aker nog dit fler ganger eftersom det ar sa nara! Har far ni en vacker bild pa tva skonheter och Baños.


Blandtema

Denna veckan har vi:
1.  Varit pa forelasning med kvinnogruppen om human trafficking i Ecuador. For saklart sa ar det alltid kvinnorna som ska ta allt socialt ansvar. Det handlade om barn och ungdomar som soker ett satt att hjalpa till med familjens forsorjning men blir enbart utnyttjade som billig arbetskraft. Ofta skriver foraldrarna pa avtal som de inte kan lasa eftersom de ar analfabeter. Kvinnorna blev uppmanade att vara forsiktiga, kommunicera med varandra och larma om framlingar/utlanningar i byn.
2. Varit pa informationsmote om "Justicia indígena". Sedan grundlagen skrevs om sa har ursprungsfolket ratt till ett eget rattssystem, och motet handlade om hur man ska tillampa den mojligheten i praktiken. Det var valdigt intressant men vissa saker var svara att forsta och vi vill veta mer om hur det fungerar.
3. Haft engelskalektioner med analfabetungar (aldrarna 5-6). Vi lekte mest.
4. Jobbat i Julias tradgard.
Ransat ogras, plockat matmask, skordat boner,
jagat tupp, jagat gris, plockat agg som hamnat bland bjornbarsbuskarna. Agget tog Julia in till Rosa, men hon forklarade att hon tvattat sin dotter med agget for att fa bort "det onda" sa agget skulle inte atas. Julia fick kasta ut agget igen.
5.Atit larver.
6. Planerat och haft sexualundervisning. Barnen hade ganska klart for sig att det ar killar som tar initiativ till sex och har med kondom. En kille pastod att det ar tjejens ansvar eftersom att det ar hon som kan bli gravid men da protesterade vi hogljutt!
Vi blev i alla fall glada for att vissa forklarade att de inte fatt den har typen av information innan och tyckte att den var anvandbar. Men barnen var yngre an vi hade vantat sa vi skulle nog snarare haft fokus pa typ puberteten an preventivmedel far kvinnor i stadiga relationer.
7. Lart oss att virka!

Turupunta


CHICHAHELVETE


Hej, och forlat for sent skrivande. Det ar en smula omstandigt att ta sig till internet har i Amazonas. Nu har vi i alla fall varit i Turupunta en dryg vecka. Forsta dagen akte vi direkt till by´karnan´(skola, moteslokal) dar vi knappt hunnit stiga ur bilen innan vi forstod att den lille glade mannen som vantade var byns shaman. Vi fick oss varsin ganska mild rening/valkomnande medan ett 20-tal bybor tittade pa oss. Sen var det kort presentation och var forsta Chicha. Lotten - om du laser var blogg vill jag appladera din beskrivning av chicha som korv med brod! Fast med ett inslag av jast disktrasa. Inte sarskilt gott med andra ord.

Vart schema har i Turupunta kanske inte ar fullt sa spackat som Julia och Frida beskriver sitt. Engelska tva dagar i veckan ar vad som ar inplanerat. An sa lange har vi dock fatt stalla in den ena eftersom jag, (Frida) vomerade en kaskad efter att, ackompanjerad av misstanksamma blickar fran aldre damer, tvingats dricka alldeles for mycket chicha pa ett bymote i torsdags.  Samhallet Turupunta bestar mest av valdigt utspridda hus, och vi bor darfor ganska isolerat. Dessutom bor vi bada i samma familj sa det ar i princip den familjen vi lart kanna an. Mycket tid gar till att plocka majs, ata alldeles for mycket mat, svettas, klia knottbett och bada i floden.

Helgen bjod dock pa fest i "grannbyn" (Det vill saga ett samhalle ca 3 timmar fran oss). En busslast full av Turupunta bor for ivag for att spela fotboll, dansa, bada i vattenfall och dricka en forbannat massa ol! Nasta helg far vi med Fepio till Lago Agrio for seminarium i ekologiskt jordbruk. Det ska bli fint!

Shamanen A.K.A "the Showman"

Vi tycker att det ar lite daligt med bloggandet har, kan ni inte skriva fran er I-phone eller natt? Kanns lite som vi far dra en ganska stor del av lasset... aja.
Igar hade vi var forsta engelska lektion, dvs. efter att var kontaktperson i Arrayanes ropat ut i by-hogtalarna i ungefar en halvtimme att det var dags. Da och da spelade han lite popp-musik, antagligen mest for att folk skulle upp och hoppa och masa sig ivag. Till sist kom det en hog ungar, nagra nyfikna vuxna och de allestades narvarande hundarna. Ingen rasdiskriminering har, vi erbjuder vara tjanset for alla.
Pa eftermiddagen gick vi pa benskrubbar-sammankomst med Shamanen, A.K.A, the Showman. Vi hade vantat oss en smal Mahatma Gandhi-liknande gammal man med lang, slapande kladsel och en svag doft av rokelse. I stallet fick vi en PIMP ikladd jeans, sneakers, uppknappt skjorta med blingande kors pa det bara brostet och hatt. Lite snopna var vi till en borjan, men han skulle inte gora oss besvikna.
Vi gick till en bakgard och alla halsades valkomna, sarskillt "las compañeras extrangeras". Sedan borjade Shamanen showa och knackte ratt fingrar och ryggar pa folk med ett knyck.
Aven Julia skulle det knackas rygg pa, aven om hon inte hade ont. Han tyckte Julia var for lang sa Julia erbjod sig att sta pa kna, men det gick inte an.
Ryggen knacktes rakt upp och ner, "krrrr" sade det men smartfritt.
Om vi vill far vi komma hem till Shamanen och prata mer alternativa behandlingsmetoder. Vi hoppas att han kommer ha dromfangare i taket, ett altare med diverse religiosa symboler och massa rokelse. Men antagligen har han vita mobler, en whidescreen-tv och ladersoffa.