Olga vid pennan.

Eller tangentbordet, rattare sagt.

Nu ar vi i Quito: Jessica, Cicci, Anders och jag.  Och Mats saklart!

I tisdags morse ankom vi med flyget. Trotta efter over ett dygns restid, slapade vi oss fram pa flygplatsen.

Nar vi sag som ledsnast och surast ut, sag vi tva hysteriska  gringos som vinkade at oss, namligen Mats och Sandra! Vi sken upp och sedan dess har det bara varit glada miner. Mats har guidat oss runt i Quito, till gamla staden och till fina parker. Vi har atit glass och ingen har blivit magsjuk.

Vi bor pa ett hostel som heter El Taxo  och ligger i stadsdelen Mariscal i fina Quito. Jag gillar staden, verkligen. Folk spelar kort i gathornen, kliver av och pa bussar mitt i gatan.  Strovar, hanger, lever. En sak jag har lagt marke till ar att man umgas mycket over generationsgranserna.

I gamla staden blev Jessica nastan ranad. Nagon hade skurit med en kniv i hennes pase, sa att det gick igenom en pase hon hade i och planboken. Som tur var befann vi oss i en affar nar sakerna borjade trilla ut, sa det blev inget mer an en tankestallare. Jessica beholl lugnet och tyckte att det var positivt att det var hon,  och ingen av oss som ar mer radda for att bli ranade, som blev utsatta for det. Go tjej, gott gang. Gott liv.

Glad er at dagens citat, och hasta luego!

Dagens citat:

En man, kladd i spygront, till Anders: "I love you!"

Anders: "Gracias!"

//Olga