Att det är skräpigt i naturen är ingen ovanlighet, det är ett problem som finns på alla platser runt om i världen också här i Ecuador. Som tur är, är det ett problem som fler och fler uppmärksammar och gör något åt. Men i Chucaple verkar nedskräpningen inte bekymra människorna; utan att reflektera slänger folk skräp på marken istället för att förflytta sig några meter och slänga det i en av soptunnorna som finns utplacerade i byn. Sedan jag kom till Chucaple för några veckor sedan, har jag, när vi fått några minuter över plockat upp skräp, om jag sett någon kasta skräp på marken har jag förklarat varför det är bättre att slänga det i soptunnan. Byborna har flinat över mitt lustiga beteende.

Härom dagen ägnade vi en förmiddag åt att samla och plocka skräp som folk slängt i naturen, detta var en minga då alla i byn var ombedda att deltaga. (minga:alla i byn går ihop och arbetar gemensamt för att förbättra något i byn.) Vid bestämd tid var jag redo att börja arbeta, många stod i fönstrena eller satt utanför sina hus och betraktade detta lustiga upptåget vi startat.

Jag gick hukandes utanför ett litet hus och tog upp skräpet som någon lämnat efter sig, tanten som bor där stack ut huvudet ur fönstret och vi småpratade lite och hon frågade vad jag egentligen gjorde. Hon höll med om att det såg förfärligt ut och att det var dags att göra något åt problemet. 10 minuter senare kom tantan ut ur huset i stövlar och med ett par handskar och hjälpte till!

Från start var vi 3. Tiden gick och fler Chucaple- bor vaknade till liv och lämnade sina hus och antalet deltagare ökade. Vissa hjälpte nog till för att dämpa sitt dåliga samvete när de såg oss gringos gå och plocka upp efter dom, och andra kanske fick sig en tankeställare och insåg den lätta handlingen man kunnat göra istället för att göra som nu och utföra dubbelt arbete.


Efteråt kände jag mig nöjd; inte för att vi lyckades samla ihop allt skräp (- det är inte möjligt på en dag) utan för att några attityder i Chucaple ändrades. Det är ju inte så svårt att gå de där meterna fram till soptunnan.
/Sandra