-          Anna kom ut… måste prata med dig.

Jag släppte boken jag fridfullt satt och läste på rummet denna lugna torsdagseftermiddag för att gå ut och höra vad Benjamin ville.

Lurad… Splash! Där kastades jag brutalt in i årets Carnaval. 10 små barnhänder kladdar i mitt ansikte medan ett redan röd och gul färgat ansikte tillhörande Benny skrattar rått mot mig. Sedan börjar jakten att ge igen. Det är vattenhinkar som töms över varandra, skumpistoler som sprutas med i ansikten, färg som kladdas där man kommer åt, ägg som krossas mot huvuden och det värsta av allt, mjöl som hälls i håret. Mitt hår känns som en tortilla.

Och så fortsätter det. När du minst anar det blir du attakerad med färg av en främling på stan, en mötande bil som åker omkring och kastar vatten på folk, någon som tömmer hinkar med vatten från sin balkong över oss som går på trottoaren. Allt är tillåtet.

Varje dag händer det något. Det är skolparader, liveprogram och dans på vattenlandet, en dag skall Reina del Carnival (Miss Carnival) utses i grannbyn (som jag förövrigt vann haha). En annan dag är det dansparad i stan. Byar och dansgrupper omkring i provinsen har klätt upp bilar eller lastbilar i alla möjliga fantasifulla dekorationer och förberett traditionella Carnivaldanser. Folk står och trängs längs med gatorna för att få en skymt av danserna. Vissa som inte lyckas se något bestämmer sig för att dansa lite själv istället. Det är folkfest och plastglas med öl bjuds generöst runt bland alla, och allra helst till svenska praktikanter…

I fem dagar har det pågått och nu är det till slut (äntligen? tyvärr?) över. Butikerna öppnar igen och folk börjar återigen jobba på sina åkrar. Vi pustar ut och tar nya krafttag för att fortsätta livet som vanligt igen…

//Anna