Bella Rica - guldgruvan som inte glimmar

Att komma till Bella Rica var som att komma till en annan värld, och ännu en gång förundrades jag av vilka stora olikheter det finns i det till ytan lilla landet. Bella Rica är en liten stad som ligger i Anderna i provinsen Azuay, och mer än hälften av befolkningen arbetar inom gruvindustrin män som kvinnor, tidigare även barn..
För att komma upp till Bella Rica får man åka en slags minibuss, och man färdas runt i bergen genom ett mikroklimat, som en mini djungel. Ju högre upp man kommer desto mindre ser du tack vare alla moln, samtidigt som det är fint och mystiskt får man en lite obehaglig känsla.
Bella Rica

Så fort vi hoppade av bilen fick vi ta på oss stövlar, i samhället finns inga asfaltsgator utan bara leriga grusvägar. Det är grått, dimmigt och fuktigt och här tränger solen igenom dimman högst 2 dagar i månaden.
Vi möttes utav William Hernan Pesantes som under 2 år har arbetat för att få bort allt barnarbete i gruvindustrin i området. William växte själv upp i Bella rica och arbetade som barn i gruvan. Tack vare sina foräldrar tog han sig därifrån och började studera. Nu arbetar han för FENACLE som under flera år på nationell nivå bl.a. arbetat för att få bort allt barnarbete inom olika sektorer. Williams huvudakliga uppgift är att se till att inget barnarbete förekommer och det gör han t.ex. genom att hålla i workshops för barn och föräldrar och ha bra kontakter i samhället. Just för tillfället finns det inga barnarbetarte i Bella Rica. Men hans arbetet är fortfarande viktigt då det hela tiden flyttar in nya familjer. Bella Rica är inget ställe man bor på en längre tid utan nästan alla är där en kortare tid för att tjäna pengar vilket leder till att många nya anställs och det viktiga är att det inte är några barn som anställs. När det kommer FENACLE till känna att det är barn som arbetar påbörjas en utredning av barnet och dess familj för att ha kunskap om barnets situation och för att hjälpa till på bästa sätt. Sedan erbjuder man barnet en plats i skolan och stöttar med en summa pengar, uniform och skolmaterial.

Det märks tydligt i Bella Rica att folket egentligen inte vill vara där utan bara är där för att jobba. Bland dimman i den spöklika staden så lever inte folket för dagen utan för ett liv någon annanstans. Stämmningen är dyster och obehaglig och den värme och gästvänlighet som vi känt i resten utav landet är som bortblåst.

Huvudsakligen är det guld man bryter i Bella Rica. I gruvorna arbetar man dygnet runt och varje arbetare har ett pass på 12 timmar per dag. Dom jobbar minst 6 dagar i veckan men många arbetar även på söndagen för att tjäna lite extra. Beroende på vilket företag man arbetar för varierar lönen, i gruvan vi besökte tjänar arbetarna $ 300 i månaden (ungefär 2 200 kr). 
Arbetet för att utvinna guld börjar med att man lokaliserar material av hög kvalitet, sedan spränger man för att lösgöra materialet. Detta är en mycket farlig process, efter att man tänt stubinen har man 15 minuter på sig att utrymma gruvan. Om alla sprängladdningar har avfyrats kan man gå in i gruvan igen efter en timme då den farliga gasen tunnats ut och eventuella ras har lagt sig. Sedan väntar det hårda arbetet med att transportera ut materialet med hjälp av vagnar på räls som dras för hand genom de trånga gångarna i gruvan. Utanför gruvan startar processen för att separera guldet från stenarna. Då används olika maskiner för att mala ner stenarna och i slutet använder man sig av vatten i fat för att vaska fram guldet.
Man använder olika kemikalier bl.a. kvicksilver för att separera guldet från övriga materialet och detta har visat sig vara en stor miljöfara då den stora mängd vatten som används i utvinningsprocessen rinner ut och förorenar floden. Prover har visat att människor som tar del av vattnet har kvicksilver i blodet.

Arbetare i gruvan

Dagarna innan vårt besök i Bella Rica hade vi fått historier berättade för oss om hur farligt det är i gruvorna, i genomsnitt dör 2-3 personer i månaden bara i gruvorna i Bella Rica. Så med en blandning av nyfikenhet och rädsla gick vi in i gruvan. Som skydd hade vi hjälm på huvudet och var sin ficklampa kring halsen. Inne i gruvan är det mörkt, varmt och luften är tung. Marken är täckt av vatten och lera. Gångarna är små och trånga och inte anpassade för långa svenskar, ibland får man krypa. Och det gäller att vara uppmärksam och lyssna då vagnarna kommer från olika håll, då får man hitta ett tillräckligt brett ställe där man kan slänga sig mot bergsväggen och ta skydd för att inte bli påkörd. Hela tiden var vi på helspänn och vi sa till arbetaren som visade oss runt att vi var rädda, hans svar var att vi kunde vara lugna för i denna delen av gruvan är det "ganska" säkert. Det gjorde knappast att vi kännde oss tryggare.

Benjamin och Sandra i gruvan

Det var helt underbart att komma ut och se ljuset igen!
När vi sedan satt på flaket på väg ner för bergen så reflekterade vi över vår upplevelse och de förhållande som gruvarbetarna lever under. Tankarna förde oss tillbaka till vår första vecka i Quito då vi gick förbi en kyrka i gamla stan som hade en insida helt täckt utav guld. Tänk hur mycket hårt arbete och hur många liv som offrats för att tillfredsställa de rikas guldbegär och det pågår fortfarande...


/Sandra & Benjamin

Kommentarer
Postat av: Mats

Tack för ett intressant och spännande reportage från Bella Rica! Guld värt!

2009-11-26 @ 18:13:49
Postat av: Hannes

Still going strong. Gillar bloggen, gillar inlaggen, tror vi kan gora nagot stort med det har!

2009-11-26 @ 23:03:57
URL: http://mittecuador.blogg.se/
Postat av: Ingalill

Mycket spännande att ta del av livet i Bella Rica. Man riktigt kände atmosfären.

2009-11-27 @ 14:53:02
Postat av: sofie

Vilket ställe.. jag blir fascinerad, förskräckt och fundersam på samma gång. tack det var verkligen ett intressant inlägg!

2009-11-27 @ 20:14:57
Postat av: Faster Anna

Hej på er. Riktigt äventyr ni är på. Intressant och spännande. Jag hade aldrig gått ner... Ha det bra kram anna.

2009-11-29 @ 09:35:58
Postat av: Familjen i Villtofta

Vilka äventyr,hade aldrig vågat gå ner i gruvorna. Vilken gräslig arbetsmiljö att vara i större delen av sin vakna tid. Bara två soldagar i månaden är ju värre än i Växjö.

2009-11-30 @ 16:37:48
Postat av: Thomas Wijk

Spännande men även lite hemsk skildring som för tankarna tillbaka till början av 1900-talet. Just den här blandningen av det fula och lite skitiga tillsammans med det andäktiga, det fuktiga och vackra. Allt om vartannat som i sig skapar en rytm som vi inte är vana vid. Så kändes det att det var över hela landet inte minst ute vid kusten.

F.ö. sparade vi ström för 5000:- i oktober. Värme och vatten gick på ett ut.

Thomas Wijk

2009-12-01 @ 09:23:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0