Bananas, bananas, bananas

Som ni kanske förstått befinner vi oss i världens "banan-huvudstad", som man brukar kalla Machala och El Oro. Bananodlingarna går inte att missa, vart du än tar dig har du jättelika bananplantage kring dig, de flesta är till för export.
Vi har besökt ett flertal bananodlingar, med stora som små producenter.


Bananplantage

Idag var vi på en gigantisk bananodling, ägaren heter Servio Serrano och räknas som en av de största och rikaste i regionen; hans företag äger hela 3 000 hektar mark och används för odling av bananer, som med en etikett av märkena; Chiquita, Bonanza eller Del Monte exporteras. Och vem vet, någon av dessa bananer kanske just nu ligger i din fruktskål, chansen är stor då Ecuador är världens största exportör av bananer.
Vid 80 års ålder är Servio Serrano fortfarande en riktig affärsman, han började litet och under årens lopp har han utökat sina ägor. Totalt har han nu mellan 400 och 500 anställda, som var och en ingår i en arbetsgrupp för t.ex. administration, vattningsansvarig, chauför, agronom, vakt, kontrollant och de som utför det hårdaste jobbet; arbetarna ute på bananodlingarna.

På varje 50 hektar arbetar 20 personer, de börjar klockan 7 på morgonen och arbetar fram till klockan 16. De tjänar mellan $60-80 i veckan. Efter en mognadsprocess på 9 månader och ett flertal besprutningar (närmare bestämt var 18 dag) tar man ner bananstocken. Arbetarna jobbar i par;  med hjälp av en lång pinne med en kniv längst fram skär den ena av bananstocken och under står den andra med en slags madrass på axlen och tar emot bananstocken som väger ca. 80 kg. Sedan krokar man fast bananstocken i en slags kedja på en transportlina, för varje omgång av förflyttning får det plats 20-25 bananstockar. Dessa förflyttar en tredje person gående genom att dra de efter sig fram tills förpackningplatsen, och tro mig det är inget lätt arbete, jag har testat!




Sandra som drar bananer


Vid första anhalten tar man av den (oftast) besprutade plasten som har skyddat frukten mot insekter, sedan dras bananstockarna vidare på linan för att tvättas och delas i stora klasar med bananer. Klasarna slängs i en bassäng med vatten och kemikalier, därefter med hjälp av kniv gör man klasarna ännu mindre, de läggs på våg och sedan besprutas de en sista gång. Etiketter klistras på och klasarna läggs i kartonger. Redan samma dag eller kommande dag skeppas bananerna ut i Puerto Bolivar här i Machala, 22 dagar senare är de framme i Europa; gula och lagom mogna  -mycket tack vare allt besprutningsmedel.



Arbetare pa plantage


Arbetare vid forpackningsplatsen


Flera gånger tror jag vi alla hört om hur dåliga arbetsförhållandena på plantagen är. Arbetarna påverkas, insjuknar och vissa blir sterila av kemikalierna som används. Det slitsamma och enformiga arbetet ute på odlingen då man bär och drar flera hundra kilo efter sig per dag resulterar i skador för kroppen. Men enligt en av Servio Serrano´s anställda agronomer använder man nästan inga kemikalier alls, bara de allra nödvändigaste... 
Vi talade om arbetsförhållandena och han menade att arbetarna är vana och att de inte alls tar de skador som människor försöker måla upp. Jag konstaterade att han snackade bullshit och när han började prata om att kapitalismen var den enda vägen för Ecuador att utvecklas förstod jag varför landet ser ut som det gör när personer med mycket pengar är de som haft (har?) makten.

Glöm inte bort de ekologiska bananerna som ska vara "mindre dåliga", gör ett medvetet val när du handlar!


//Sandra


Kommentarer
Postat av: Leif Selling

Man får verkligen en tankeställare när man läser om bananodlingarna.

2009-12-18 @ 21:27:08
Postat av: Mats

Fint bananreportage och fina bilder. Och visst ska vi konsumera bananer så ska de vara ekologiska och helst rättvisemärkta också.

2009-12-20 @ 15:31:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0